Romancemingel när Simona Ahrnstedt fyllde 50 år

Igår körde jag i nära en timme till vackra Görvälns slott där det var utlovat afternoon tea och romancemingel. Drottningen av svensk romance, Simona Ahrnstedt, fyllde 50 år. Jag vet inte exakt hur många kvinnor vi var, men den lilla salongen var fullsmockad. Jag tipsade mina bordskamrater om svensk romance, fick boktips tillbaka och nya vänner som en bonus! Plus fika. Massor av fika.

Jag och födelsedagsbarnet med min present – innehållande te från Tehörnan i Uppsala och choklad, Uppsalapralinen. Precis sådan energi som en författare behöver! Till höger ser ni bordet med fika. Mums säger jag bara!


När eventet nästan var slut blev vi alla ombedda att gå ut på trappan och ta på oss varsin tröja med texten Smarta kvinnor läser Romance. Kunde inte låta bli att plocka fram lite svensk romance när jag kom hem. Och okej, ska man vara riktigt hård räknas nog inte Du, bara av Anna Ahlund till romance, men jag tycker att den borde göra det! Dessutom är omslaget så vackert att jag var tvungen att ta med den.

Här är ett annat omslag som fick hela församlingen att sucka lyckligt. Så snyggt! Simona tipsade om en massa böcker men den här fastnade jag verkligen för. Och på tal om sex med öppna eller stängda dörrar… I The red förstår jag att dörren inte bara är öppen, det finns ingen dörr.

Simona intervjuades av såväl sin förläggare Karin Linge Nordh som av Ebba Östberg, förläggare med ansvar för nya imprintet Lovereads. Verkligen spännande att höra om det nya imprintet och underbart att Forum satsar på romance!

Och till sist, men inte minst, en ganska suddig bild, på mig och Elisabet som driver Romanceportalen. Jag hade fått höra att Elisabet inte kunde komma, därför blev jag så förvånad och glad när hon var där! Vi hann prata en del om svensk romance och Romanceportalen. Hoppas att vi syns i fler sammanhang Elisabet! Och kom ihåg att jag har bil 😉

Vi måste prata om sex

På Facebook kan man vara med i olika grupper. Jag har valt att sälla mig till den stora gruppen Författare på Facebook. Där diskuteras högt och lågt om allt som har med författandet att göra – och allt som inte har med det att göra också för den delen. För en tid sedan poppade det upp ett inlägg som gjorde att jag hajade till lite extra. Författaren och administratören Dag Öhrlund uppmanade alla som tycker att det är jobbigt att skriva om sex att helt enkelt låta bli.

Kommentarerna var faktiskt ganska roliga att läsa. Främst för att de som kommenterade var de som gillar att skriva om sex och inte alls vill ta fram skämskudden. Nu ska jag vara sådär jobbig och säga att herregud, folk får väl göra som de vill. Gillar du inte att skriva om sex, då undviker du förmodligen det. Fråga dig själv varför? Har du en speciell uppfattning om hur sex ”ska” skildras? Tänk om! Det finns olika sätt att skildra en sexscen och många olika typer av sex. Vad menar jag med detta?

Jo, för det första måste du bestämma om du verkligen vill skriva detaljerat. Man kan även låta läsaren använda sin fantasi och ”stänga dörren” när det börjar hetta till efter kyssarna och bli dags för själva sexet. Eller så låter du dörren vara vidöppen och låter läsaren vara med från första kyssen till klimax och efterspel. Valet är ditt.

Det andra du måste bestämma dig för är om dina karaktärer gillar vaniljsex eller drar mer åt BDSM-hållet. Mjukt eller hårt med andra ord? Hur erotiskt vill du ha det? Ska alla kroppsdelar benämnas med dess rätta namn eller vill du använda poetiska omskrivningar? Kommunicerar dina karaktärer genom suckar och stön eller använder de ett mer rättfram språk?

Genom att kombinera dessa två frågeställningar kan du få väldigt olika sexscener. Men, tänk på att kombinationen ”stängd dörr” och ”BDSM-sex” sällan gör dina läsare glada. En läsare som gillar mer erotiskt sex vill vara med hela vägen. En läsare som gillar mjukare sex kanske kan acceptera att dörren stängs och öppnas först när själva akten är över.

Okej, nu låter det som om jag är världens expert på det här med att skriva om sex. Det är jag inte. Däremot har jag läst väldigt mycket romance som skildrar sex i alla former. Det har lärt mig vad jag själv känner mig bekväm med att skriva om. Jag skulle aldrig kunna stänga dörren om mina karaktärer. Jag skulle även ha svårt att låta dem använda ett väldigt rått språk. Därför väljer jag en mellanväg, allt för att det ska kännas bra för mig att skriva om sexet. Och tycker du nu att det känns jobbigt så kan du göra som Dag säger, låt bli! Eller göra som jag säger, öva, öva, öva tills det känns bra.

Vad tycker du? Är det jobbigt att skriva om sex? Låter du helst bli? Eller älskar du dessa scener lite extra?

7 saker att göra mellan skrivperioder

  1. Plöj alla avsnitt av Game of Thrones.
    Eller valfri evighetsserie. Typ Vänner, Grey’s Anatomy, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother osv. Frossa samtidigt i ostbågar och njuuuut.
  2. Starta en Bullet Journal
    Detta fantastiska verktyg skapades av Ryder Carrol. Du behöver: En bok (jag använder en Leuchtturm med prickar) och en penna. Många lyfter fram svarta fineliners eller Mujis gelpennor som favoriter. Sedan är det bara att sätta igång! Jag har självklart en lista över mina böcker som väntar på att bli lästa och två sidor där jag skriver ner tankar kring mitt manus.

  3. Rensa i garderoben
    Bara gör det. Ut med allt som du inte använder eller som du inte använt under det senaste året. Släng, skänk eller sälj. Min favorit är att skänka, jag är helt enkelt för lat för att hålla på med Tradera eller andra säljsajter. För några år sedan testade jag fenomenet Capsule Wardrobe. Eller på svenska: en typ av säsongsgarderob med så få klädesplagg som möjligt. Även om min garderob innehåller ganska många plagg numera så shoppar jag bara fyra gånger om året och byter fortfarande ut mina kläder efter säsong. Så skönt!
  4. Tapetsera om!
    Japp. Det har i alla fall jag gjort. Och mitt förhållande överlevde. Det sägs att om man klarar av att montera IKEA-möbler och tapetsera ihop så klarar man allt tillsammans. Jag vet inte riktigt om det stämmer men vi är fortfarande gifta.
  5. Läs. Vad som helst. Bara det inte är ditt eget manus.
    Beta av några böcker från den där läshögen som jag vet att du har. Välj ut en bok som du verkligen längtat efter att läsa. Och läs. Njut. Tänk inte för mycket på hur boken är skriven. Bara njut av att få svepas med i en berättelse som någon annan har skapat.
  6. Tillbringa tid med vänner och familj.
    Jag har en känsla av att den här punkten borde ha hamnat högre upp. Men å andra sidan, den här listan är skriven utan inbördes ordning. Ni fattar vad jag vil ha sagt med den här punkten va? Kom ut ur din skrivarlya. Umgås med vänner och familj. Hitta på något kul tillsammans. Eller bara se en film i vardagsrummet.
  7. Kolla Youtube-klipp
    Lägg onödigt mycket tid på någonting så onödigt som att klicka runt på kattklipp på Youtube. Eller andra klipp. Jag är nyfrälst Bujo-fantast och kollar klipp där folk på 3 minuter ritar upp sina månadsöversikter och veckoöversikter i sina Bullet Journals. Det är jag och Therese Lindgren som mår bra av dessa klipp. Andra får prestationsångest. Har jag hört.

Vad gör du när ditt manus vilar?

Manusmardrömmen

Gissa hur man vet att man nojar för mycket? Jo man drömmer läskigt realistiska drömmar om hur man inte blir utgiven.

Såhär: Jag hade blivit kallad till förlaget Forum (blir man ditkallad??) Drömförlaget, där allas vår romancedrottning Simona håller till. Någon hade blivit intresserad av mitt manus och nu satt jag i lobbyn och väntade på att bli hämtad. Min bästa vän Amanda hade följt med mig till Stockholm, men jag skickade hem henne för mötet skulle tydligen ta 1,5 timme. Hur jag nu kunde veta det…

Jag blir hämtad av en ung, käck tjej med ljust hår i hästsvans. Vi går in i en korridor där hon leende börjar prata om mitt manus. Jag är så nervös att jag bara vill veta om de ska anta det eller inte. Men mitt i vårt möte kommer en annan förlagskille in med en man som tydligen har skrivit en kokbok om kött. ”Min” tjej blir alldeles till sig och de tre pratar länge om hur fantastisk boken är, men bilderna måste tydligen tas om. Bilden där köttet kokar så att fettet bubblar upp på ytan ser tydligen inte alls läcker ut. Jag sitter där, tyst. Inom mig skriker jag högt. Men hallååååå, vi skulle ju prata om mitt manus!! Till slut vänder sig tjejen mot mig och säger att mitt manus är intressant men att jag har valt helt fel huvudkaraktärer. Det borde tydligen vara någon av mina bikaraktärer. Så jag måste skriva om ALLT. Och de kommer inte att ge ut mitt manus.

Där någonstans vaknar jag och börjar direkt analysera mitt manus. Har jag fel huvudkaraktärer? Paniiiik. Men panikkänslan lägger sig efter första koppen kaffe. Drömmen däremot. Nervositeten som kändes så påtaglig. Den kan jag inte riktigt glömma. Tänk om jag skulle bli uppkallad till Forum. Drömförlaget.

Grattis på 1-års dagen!

Idag är det inte vilken dag som helst! Förutom att det är fredag (wooohooo!) och den 1 september så är det även exakt 1 år sedan jag startade upp den här bloggen. Även om besöksstatistiken inte direkt har skjutit i höjden (eller jo en gång, men det var en massa kinesiska robotar som försökte hacka bloggen) så har jag älskat att blogga. Inte bara för att bloggen har fungerat som en dagbok för mig själv, jag har även fått så mycket pepp, kärlek och råd från er trogna läsare. Bara det att ni tar er tid att kommentera gör mig glad!

Ikväll firar jag med alkoholfritt bubbel. Både för bloggen och för lektörsutlåtandet. Jag har hört att man ska fira.

Mitt första lektörsutlåtande

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om min första releasefest, den som jag besökte i fredags för Anna Ahlunds bok Saker ingen ser.

Men…

Så kom lektörsutlåtandet. Och allting annat kändes med ens oviktigt. Hela 15 sidor med kommentarer och analyser av mitt manus. Komplett med ord som ”välskrivet”, ”professionellt”, ”livfull” och ”du är verkligen på rätt väg”.

Nu är det här visserligen taget från första sidan. Där det som bekant är bra att vara positiv för att den som tar emot kritiken inte ska störtdyka ner i tvivlet djupa avgrund. Utlåtandet fortsätter med förslag på vad som fungerar bra och mindre bra. Men överlag kände jag en pirrande känsla i såväl mage som hjärta när jag läst färdigt. Och jag tror faktiskt att mina ögon fuktades.
En utomstående person, vars jobb är att läsa andras texter, tycker att min text har potential! Lektören är rak och ärlig med att det kommer att krävas några rundor redigering men grunden finns där. Jag har alla ingredienser som krävs för att baka ett fantastiskt gott bröd (ping Elisabet!) Nu ska jag bara blanda dem i rätt ordning och låta dem jäsa ordentligt.

Vad ska jag göra nu tänker ni? Tanken är att jag ska läsa igenom utlåtandet några varv till. Låta det landa och skilja ut vad jag behöver förstärka eller fördjupa. Läsa igenom Ett lyckligare nu ett eller två varv. Sedan sätta mig med min ritrulle och försöka strukturera upp texten. Fundera och analysera. Ser framför mig hur jag sitter på golvet framför ritrullen med färgpennorna utspridda runt mig och en tekopp i handen. Jag tror att jag mindmaps är min grej så det ska jag jobba med.

Hur lång tid detta ska ta är oklart. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nu är det slut med tajta tidsplaner som får magen att knyta sig. Jag ska ojobba mig igenom den här redigeringsrundan, för att citera Marie.

Taggar releasefest!

Ikväll har fina Anna Ahlund releasefest för sin andra bok Saker ingen ser. Omslaget går i gult, orange, rosa och persika, vilket också är klädkoden. Jag har just nu jobbkläder på mig, men det hindrar ju inte att jag redan nu taggar igång med att klä mig i färgerna! 🙂

Vad ska ni hitta på i helgen? Skriva? Samla energi? Ut på äventyr (alltså research ;)?

Ingen plan för hösten

Som alltid (haha, alltid men ja det har hänt två gånger) när jag är utan mitt manus känner jag mig lite matt  under de första dagarna. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Det är lite som när du sprungit ett riktigt långpass och är helt slut men samtidigt glad över att du tog dig i mål. Igår var jag helt övertygad om att lektören kommer att hitta en massa ”fel” och föreslår så stora förändringar att jag kommer vilja lägga mig ner och dö skrivdöden. Lägga undan datorn för gott och aldrig skriva ett ord till. Fick lite pepp från olika håll så idag känns det bättre. Jag har mer distans till manuset och försöker att inte planera min skrivhöst.

Det där med att inte planera känns extra viktigt. Jag har jobbat extremt hårt med manuset och behöver ta det lite lugnare. Många i min omgivning har påpekat det, liksom några av er bloggläsare 😉 Men jag är som ett barn inför julafton! Jag tycker att varje steg, varje nytt moment som jag upptäcker i skrivprocessen är så lockande att jag vill att allting ska hända samtidigt och nu på en gång. När jag brinner för någonting så går jag in för det till 10 000 %. Ibland har jag liksom svårt att hejda mig. Men i höst är det dags att hitta balansen. Med en ny kalender (en Bullet Journal) så ska jag försöka att boka in färre skrivtider och inte planera så långa pass.

Det var allt jag hade idag. Behövde skriva av mig lite. Nu ska jag snart iväg och PRATA av mig med mina författarvänner A-K och Matilda. Vi har inte setts på hela sommaren, det ska bli så kul att höra om allt som hänt!

Manus hos lektör 

Jag behöver inte säga mer. Alltså, jag har jobbat så jäkla hårt med det här manuset. Nu ska jag unna mig lite ledighet. Är så jäkla stolt över mig själv!

Uppdatering: Lektören börjar läsa idag och återkommer inom 8 dagar. Usch, nu får ni peppa mig ordentligt. Hur ska jag stå uuuuuut?