Tag plats!

Efter en helg på vift och en hel vecka (!!) från mitt manus är det dags att placera rumpan i skrivfåtöljen. Dags att lägga in en högre växel. Nu vill jag ingenting hellre än att få ihop ett komplett manus med början, mitt och slut. Sedan släppa iväg det till testläsare. Få feedback! Jag längtar verkligen efter att andra ska få träffa Ava och Jakob. Själv behöver jag pusta ut ett tag. Kärlek växer på avstånd sägs det ju.

P.S. Kika gärna in här på fredag. Då kommer ett viktigt inlägg upp!

When in Piteå…

… gör som Piteborna gör! Alltså läs PT och drick kaffe på morgonen. Älskar klämdagar! Inget skrivande den här helgen – det finns det inte tid för – men jag samlar på mig energi genom att umgås med dem jag älskar. Om en timme drar vi till Luleå för att umgås med några vänner. Hoppas att ni också har en härlig helg!

Reflektioner på en fredag

Idag är jag underligt sentimental och analyserande. Jag undrar om mitt skrivande någonsin kommer att resultera i en bok som andra kan läsa, om folk då kommer att fråga mig saker om mitt författande – snacka om hybris. Intervjuer i radio, tidning och frågor från läsare. Sådant som jag inbillar mig att författare ofta får höra: Visste du att du ville bli författare när du var liten? Har du alltid skrivit? Hur kommer du på idéer till dina böcker? Och så den där bilden av hur författare är: En observerande, inbunden person som sitter på sin kammare och skriver, skriver, skriver…

Är jag ”sådan”? Har jag alltid skrivit och drömt om att bli författare? Är jag en observerande person? Passar jag in i mallen av hur folk förväntar sig att författare ska vara?

Nej. Jag gör inte det. Jag är hopplös på att tjuvlyssna på samtal när jag är ute och rör mig bland folk. Jag är värdelös på att lägga märke till detaljer. Jag tar inte personer från verkligheten och kastar in dem i mina berättelser. Jag har inte alltid skrivit. Har inte alltid haft författare som mitt drömyrke. När jag var fem år fick jag mina första skridskor, ett par hockeyrör, då ville jag bli hockeyproffs. Sedan tror jag att jag ville bli lärare. Och någonstans däremellan ville jag nog ha en häst. Men författare, nej det har inte funnits på kartan. Förrän nu när jag är 28 år gammal. Nu vill jag ingenting hellre.

Jag har inte alltid skrivit. Däremot har jag läst sjukt mycket. När vi var bortbjudna på middag hos folk letade jag alltid upp en bokhylla och satte mig ner med en bok. Jag kunde försvinna in i boken helt och fullt. Så när det var dags för mat eller tid att åka hem och mamma ropade mitt namn hörde jag henne inte. Jag befann mig i en annan värld. Läsandet har gett mig ett stort ordförråd och en känsla för hur meningar byggs upp. Det har jag nytta av nu när jag bestämt mig för att skriva.

Vad vill jag säga med det här då? Kanske att det inte spelar någon roll vad du har haft för drömmar eller vad du har gjort innan du kom på att du ville skriva. För när du tittar i backspegeln så kommer du att se att allting som du har gjort i ditt liv, på något sätt har lett fram till den plats där du befinner dig idag och de drömmar du när idag.

A writers Life #2

När du… sätter dig vid datorn och inser att du inte har någon aning om vad du ska skriva om. Trots det börjar du trycka ner några tangenter. Och några till. Två timmar senare tittar du upp och undrar vad som hände. Syndrom: Författarblackout.

Relaterad bild

Fem snabba

Skriva råmanus / Redigera
Jag älskar redigeringen! Att skriva råmanus var kul men så ångestfyllt eftersom jag inte hade någon aning om vart jag var på väg. I redigeringsfasen vet jag.

Synopsis / Skriva fritt
Egentligen gillar jag en blandning. Det är sjukt svårt att skriva planerat efter ett synopsis och jag vet att vissa planerade scener ändå får stryka på foten när det kommer till kritan. Men jag behöver en punkt, ett mål att jobba mot.

Pappersbok / E-bok
Trots att jag har börjat läsa fler e-böcker så föredrar jag pappersboken. Måste ha en lättare och bättre padda innan jag till fullo kan uppskatta e-boken.

Morgonskriva / Kvällsskriva
På morgonen är jag trött i kroppen och på kvällen är jag trött i huvudet. Alltså är det enklare för mig att skriva på morgonen.

Bokbloggar / Bokpoddar

Med risk för att jämföra äpplen och päron… men bokpoddarna ger mig möjligheten att lyssna på någonting trevligt samtidigt som jag städar/tvättar/lagar mat/borstar tänderna/går på toaletten. (Jepp, varför ska man lämna telefonen när man går på toa?)

Vad föredrar ni?

 

 

 

En idé föds

Har det hänt att ni har fastnat för en bikaraktär och känt ”Åh hen vill jag fortsätta skriva om?”. Det hände mig igår – samtidigt som jag körde bil, väääldigt illa vald tidpunkt. I samma veva föddes hennes manlige man to be och jag tror att jag har en massa härlig research att se fram emot om det blir någonting av den här idén. Kanske har jag en serie på gång. Väldigt mycket småstadsromance à la USA. Fast vid Upplandskusten.

10 000 ord framåt

Jag ska villigt erkänna att jag är helt slut. Torsdag, fredag och idag lördag har jag skrivit i stort sett nonstop från klockan 10 till 16. Målet har varit att komma vidare i manuset, att arbeta vidare mot slutet och inte fastna i redigering av gamla scener. Jag har nått mitt mål och kan med andra ord vara mer än nöjd. Manuset har vuxit med 10 000 ord och är nu uppe i 45 500 ord. Jag är tveksam till om jag kommer att nå 70 000 ord – förmodligen inte – och kanske inte ens 60 000 är rimligt. Men jag kommer att ha ett manus med början, mitten och slut. Alla scener kommer att ta ett syfte och mina karaktärer har mål och motivationer.

Jag kommer inte att redigera så mycket innan manuset går iväg till testläsarna. De får läsa manuset som det är och komma med tankar. Utifrån det bygger jag vidare.

Just det, bilden kanske ni undrar över. Igår sålde svärföräldrarna sitt hus. Det firade vi med äkta champagne. Fy tusan vad gott det var. Jag kommer ha svårt att dricka skumpa för 79 kronor igen!

Repris

Okej jag veeet att ni har sett den här bilden förut. Skillnaden är att idag är det cirka 17 grader varmt och det blåser inte alls lika mycket. Jag behöver med andra ord inte handskar!

Nu taggar vi skrivande! Hur ser er helg ut? Skriver ni? Läser? Samlar inspiration?

Musik och skrivande går hand i hand

There is always a time for music * I will marry anyone who makes me a mixed tape *:

Musik har varit en stor del av mitt liv. Både i det att jag har lyssnat och själv utövat musik – ensam eller tillsammans med andra. Det mest underbara är när en sång griper tag i mitt allra innersta och får mitt hjärta att slå extra hårt, halsen att snöras åt och tårarna att rinna. Tänk att lite ljud kan skapa så starka känslor.

Jag har förstått att en del gärna lyssnar på musik under tiden som de skriver. Det har jag säkert bloggat om tidigare. För mig fungerar det inte alls. Jag går in alldeles för mycket i musiken och alldeles för lite i texten. Att lyssna på musik innan jag börjar skriva däremot, det fungerar alldeles utmärkt. För att ratta in känslorna i rätt stämning liksom.

Temat för min bok handlar mycket om att våga. Att våga starta om på en ny plats, att våga berätta det som tynger en, att våga visa sig sårbar, att våga stå upp för sina drömmar.
Därför har jag en lista kopplad till mitt manus som innehåller låtar som Laleh – Just nu, Helene Sjöholm – Gabriellas sång och Laleh – En stund på jorden.

Har ni något tips på låtar som jag måste lägga till på listan? Låtar som handlar om att våga leva.