7 saker att göra mellan skrivperioder

  1. Plöj alla avsnitt av Game of Thrones.
    Eller valfri evighetsserie. Typ Vänner, Grey’s Anatomy, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother osv. Frossa samtidigt i ostbågar och njuuuut.
  2. Starta en Bullet Journal
    Detta fantastiska verktyg skapades av Ryder Carrol. Du behöver: En bok (jag använder en Leuchtturm med prickar) och en penna. Många lyfter fram svarta fineliners eller Mujis gelpennor som favoriter. Sedan är det bara att sätta igång! Jag har självklart en lista över mina böcker som väntar på att bli lästa och två sidor där jag skriver ner tankar kring mitt manus.

  3. Rensa i garderoben
    Bara gör det. Ut med allt som du inte använder eller som du inte använt under det senaste året. Släng, skänk eller sälj. Min favorit är att skänka, jag är helt enkelt för lat för att hålla på med Tradera eller andra säljsajter. För några år sedan testade jag fenomenet Capsule Wardrobe. Eller på svenska: en typ av säsongsgarderob med så få klädesplagg som möjligt. Även om min garderob innehåller ganska många plagg numera så shoppar jag bara fyra gånger om året och byter fortfarande ut mina kläder efter säsong. Så skönt!
  4. Tapetsera om!
    Japp. Det har i alla fall jag gjort. Och mitt förhållande överlevde. Det sägs att om man klarar av att montera IKEA-möbler och tapetsera ihop så klarar man allt tillsammans. Jag vet inte riktigt om det stämmer men vi är fortfarande gifta.
  5. Läs. Vad som helst. Bara det inte är ditt eget manus.
    Beta av några böcker från den där läshögen som jag vet att du har. Välj ut en bok som du verkligen längtat efter att läsa. Och läs. Njut. Tänk inte för mycket på hur boken är skriven. Bara njut av att få svepas med i en berättelse som någon annan har skapat.
  6. Tillbringa tid med vänner och familj.
    Jag har en känsla av att den här punkten borde ha hamnat högre upp. Men å andra sidan, den här listan är skriven utan inbördes ordning. Ni fattar vad jag vil ha sagt med den här punkten va? Kom ut ur din skrivarlya. Umgås med vänner och familj. Hitta på något kul tillsammans. Eller bara se en film i vardagsrummet.
  7. Kolla Youtube-klipp
    Lägg onödigt mycket tid på någonting så onödigt som att klicka runt på kattklipp på Youtube. Eller andra klipp. Jag är nyfrälst Bujo-fantast och kollar klipp där folk på 3 minuter ritar upp sina månadsöversikter och veckoöversikter i sina Bullet Journals. Det är jag och Therese Lindgren som mår bra av dessa klipp. Andra får prestationsångest. Har jag hört.

Vad gör du när ditt manus vilar?

Manusmardrömmen

Gissa hur man vet att man nojar för mycket? Jo man drömmer läskigt realistiska drömmar om hur man inte blir utgiven.

Såhär: Jag hade blivit kallad till förlaget Forum (blir man ditkallad??) Drömförlaget, där allas vår romancedrottning Simona håller till. Någon hade blivit intresserad av mitt manus och nu satt jag i lobbyn och väntade på att bli hämtad. Min bästa vän Amanda hade följt med mig till Stockholm, men jag skickade hem henne för mötet skulle tydligen ta 1,5 timme. Hur jag nu kunde veta det…

Jag blir hämtad av en ung, käck tjej med ljust hår i hästsvans. Vi går in i en korridor där hon leende börjar prata om mitt manus. Jag är så nervös att jag bara vill veta om de ska anta det eller inte. Men mitt i vårt möte kommer en annan förlagskille in med en man som tydligen har skrivit en kokbok om kött. ”Min” tjej blir alldeles till sig och de tre pratar länge om hur fantastisk boken är, men bilderna måste tydligen tas om. Bilden där köttet kokar så att fettet bubblar upp på ytan ser tydligen inte alls läcker ut. Jag sitter där, tyst. Inom mig skriker jag högt. Men hallååååå, vi skulle ju prata om mitt manus!! Till slut vänder sig tjejen mot mig och säger att mitt manus är intressant men att jag har valt helt fel huvudkaraktärer. Det borde tydligen vara någon av mina bikaraktärer. Så jag måste skriva om ALLT. Och de kommer inte att ge ut mitt manus.

Där någonstans vaknar jag och börjar direkt analysera mitt manus. Har jag fel huvudkaraktärer? Paniiiik. Men panikkänslan lägger sig efter första koppen kaffe. Drömmen däremot. Nervositeten som kändes så påtaglig. Den kan jag inte riktigt glömma. Tänk om jag skulle bli uppkallad till Forum. Drömförlaget.

Grattis på 1-års dagen!

Idag är det inte vilken dag som helst! Förutom att det är fredag (wooohooo!) och den 1 september så är det även exakt 1 år sedan jag startade upp den här bloggen. Även om besöksstatistiken inte direkt har skjutit i höjden (eller jo en gång, men det var en massa kinesiska robotar som försökte hacka bloggen) så har jag älskat att blogga. Inte bara för att bloggen har fungerat som en dagbok för mig själv, jag har även fått så mycket pepp, kärlek och råd från er trogna läsare. Bara det att ni tar er tid att kommentera gör mig glad!

Ikväll firar jag med alkoholfritt bubbel. Både för bloggen och för lektörsutlåtandet. Jag har hört att man ska fira.

Mitt första lektörsutlåtande

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om min första releasefest, den som jag besökte i fredags för Anna Ahlunds bok Saker ingen ser.

Men…

Så kom lektörsutlåtandet. Och allting annat kändes med ens oviktigt. Hela 15 sidor med kommentarer och analyser av mitt manus. Komplett med ord som ”välskrivet”, ”professionellt”, ”livfull” och ”du är verkligen på rätt väg”.

Nu är det här visserligen taget från första sidan. Där det som bekant är bra att vara positiv för att den som tar emot kritiken inte ska störtdyka ner i tvivlet djupa avgrund. Utlåtandet fortsätter med förslag på vad som fungerar bra och mindre bra. Men överlag kände jag en pirrande känsla i såväl mage som hjärta när jag läst färdigt. Och jag tror faktiskt att mina ögon fuktades.
En utomstående person, vars jobb är att läsa andras texter, tycker att min text har potential! Lektören är rak och ärlig med att det kommer att krävas några rundor redigering men grunden finns där. Jag har alla ingredienser som krävs för att baka ett fantastiskt gott bröd (ping Elisabet!) Nu ska jag bara blanda dem i rätt ordning och låta dem jäsa ordentligt.

Vad ska jag göra nu tänker ni? Tanken är att jag ska läsa igenom utlåtandet några varv till. Låta det landa och skilja ut vad jag behöver förstärka eller fördjupa. Läsa igenom Ett lyckligare nu ett eller två varv. Sedan sätta mig med min ritrulle och försöka strukturera upp texten. Fundera och analysera. Ser framför mig hur jag sitter på golvet framför ritrullen med färgpennorna utspridda runt mig och en tekopp i handen. Jag tror att jag mindmaps är min grej så det ska jag jobba med.

Hur lång tid detta ska ta är oklart. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nu är det slut med tajta tidsplaner som får magen att knyta sig. Jag ska ojobba mig igenom den här redigeringsrundan, för att citera Marie.

Taggar releasefest!

Ikväll har fina Anna Ahlund releasefest för sin andra bok Saker ingen ser. Omslaget går i gult, orange, rosa och persika, vilket också är klädkoden. Jag har just nu jobbkläder på mig, men det hindrar ju inte att jag redan nu taggar igång med att klä mig i färgerna! 🙂

Vad ska ni hitta på i helgen? Skriva? Samla energi? Ut på äventyr (alltså research ;)?

Ingen plan för hösten

Som alltid (haha, alltid men ja det har hänt två gånger) när jag är utan mitt manus känner jag mig lite matt  under de första dagarna. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Det är lite som när du sprungit ett riktigt långpass och är helt slut men samtidigt glad över att du tog dig i mål. Igår var jag helt övertygad om att lektören kommer att hitta en massa ”fel” och föreslår så stora förändringar att jag kommer vilja lägga mig ner och dö skrivdöden. Lägga undan datorn för gott och aldrig skriva ett ord till. Fick lite pepp från olika håll så idag känns det bättre. Jag har mer distans till manuset och försöker att inte planera min skrivhöst.

Det där med att inte planera känns extra viktigt. Jag har jobbat extremt hårt med manuset och behöver ta det lite lugnare. Många i min omgivning har påpekat det, liksom några av er bloggläsare 😉 Men jag är som ett barn inför julafton! Jag tycker att varje steg, varje nytt moment som jag upptäcker i skrivprocessen är så lockande att jag vill att allting ska hända samtidigt och nu på en gång. När jag brinner för någonting så går jag in för det till 10 000 %. Ibland har jag liksom svårt att hejda mig. Men i höst är det dags att hitta balansen. Med en ny kalender (en Bullet Journal) så ska jag försöka att boka in färre skrivtider och inte planera så långa pass.

Det var allt jag hade idag. Behövde skriva av mig lite. Nu ska jag snart iväg och PRATA av mig med mina författarvänner A-K och Matilda. Vi har inte setts på hela sommaren, det ska bli så kul att höra om allt som hänt!

Manus hos lektör 

Jag behöver inte säga mer. Alltså, jag har jobbat så jäkla hårt med det här manuset. Nu ska jag unna mig lite ledighet. Är så jäkla stolt över mig själv!

Uppdatering: Lektören börjar läsa idag och återkommer inom 8 dagar. Usch, nu får ni peppa mig ordentligt. Hur ska jag stå uuuuuut?

Tänk dig att…

Tänk dig att du har två dagar kvar innan du ska skicka ditt manus till lektör.

Tänk sedan att du befinner dig i en liten stuga (typ 40 kvm) ute på vischan.

Tänk dig att du inte är ensam i stugan. Ni är totalt 6 personer.

Lägg till att regnet öser ner och alla måste tränga ihop sig på den där lilla ytan i stugan,

Lösningen för att kunna skriva ostört? Smita iväg till sovstugan och krypa upp i sängen! 🙂

Trevlig skrivlördag på er gott folk!

Nu händer det saker!

Först och främst: Tack för allt stöd och pepp angående mitt förra inlägg. Vill ni bli mina gurus haha? Sanningen var att lusten bara försvann, jag var fullkomligt nöjd med att göra helt andra saker än att jobba hårt med mitt manus. Typ kolla på GoT, skriva i min Bullet Journal och surfa på Instagram och Pinterest.

I lördags bestämde jag mig ändå för att sätta mig på min älskade balkong och försöka hitta tillbaka till skrivlusten. Läste en av mina absoluta favoritscener och blev inspirerad. När jag dessutom hittade ett mail i inkorgen från lektören vaknade kämpaglöden. Så, om ungefär en vecka ska mitt manus iväg till lektören. Helgen gick åt till att rita dramaturgikurvor (såklart med massor av färgpennor!) och lista ut vad som behövs för att manuset ska bli komplett.

Igår fick jag ihop två timmar skrivtid. Och jäklar vad nöjd jag var efteråt! En viktig scen (jag har väldigt många viktiga scener i mitt manus, tumme upp!) som jag kämpat med att få igång landade precis rätt. Min huvudperson Ava har verkligen utvecklats under de här senaste veckorna. Allt tack vare mina testläsare som var hårda med att de inte alls gillade henne.

Jag är en person som tror starkt på listor. Min man brukar reta mig för det. Men i det här fallet håller jag hårt i min redigeringslista. En veckas hårt jobb. Ett tydligt mål. Nu är det järnet som gäller!