På vift 

Idag samlar jag övertidstimmar på jobbet! Tågresan till Karlstad tar ca 8 timmar t/r. Men jag deppar inte! Istället passar jag på att göra researsch. Men till vilken karaktär vill jag inte avslöja 🙂

Lägger ni tid på researsch eller kör ni på egna erfarenheter?

Tillbaka i skolbänken 

Såhär ser det ut varje tisdag mellan kl 19-20 när jag och mina kursare har chatt. Den här veckan är det dialoger som står på temat. Det tycker jag är extra svårt så jag ser fram emot att få lära mig mer!

La la land

Igår var det en sådan där härlig söndag! Ni vet, när solen skiner och strålarna är varma om man står i lä mot en vägg. Så man går ner på stan och strövar runt. Går in i domkyrkan och tittar på alla vackra målningar. Sedan hem igen. Kommer på att det vore trevligt att gå på bio. La la land ska visst vara bra har jag hört. En film som handlar om drömmar i drömmarnas stad L.A kan ju inte bli fel.

Och om den var bra? Det är en sådan där film som man kan välja att bara låta sig svepas med i eller se om och om igen för att upptäcka nya detaljer. Har ni inte sett den kan jag rekommendera att ni går och ser den omedelbart! Det är en sådan där film som upplevs bäst på bio.

Får jag fråga, händer det er att ni blir inspirerade av filmer? Alltså att ni kollar på en film och helt plötsligt börjar ni tänka på ert manus? Jag som går runt och funderar mycket kring Avas och Jakobs drömmar kände det som att vissa delar i filmen fungerade som en nyckel för mina grubblerier. Aha men det är ju typ så de tänker! Tur att jag kunde slå igång telefonen direkt efteråt och skriva ner alla mina tankar.

Tillbaka till karaktärerna

Det är glest mellan blogginläggen just nu. Det beror på att jag tar sådana pyttesteg fram med mitt manus att det känns onödigt att skriva två rader på bloggen om det varje dag. Men nu kan jag meddela att jag har läst klart manuset! Tjoho! Jag blev mest förvånad över hur väl allting hängde ihop. Det var ingen som bytt kön genom processen, försvunnit på vägen eller andra större problem. Men jag har massor av redigering att göra.

Jag beräknar att ungefär 1/3 (eller mer!) av manuset kommer att flyttas över till ”skräpdokumentet” där jag samlar alla texter som inte får vara kvar i manuset. Ca hälften av det som återstår måste skrivas om rejält. Resterande putsas till. Men helt hopplöst är det inte. Nyckeln till att få till det ligger i att jag måste gå tillbaka i processen, tillbaka till karaktärsbyggandet. Vilka är egentligen Ava och Jakob? Vilka hemligheter har de? Hur har de hamnat där de är? Vad är det värsta som skulle kunna hända dem?

Jag har såklart gjort det här innan jag började skriva men i takt med att jag skrev ändrades karaktärerna och nu är den informationen som jag hade från början hopplöst gammal. Både Jakob och Ava hade varsin död förälder när jag började skriva, det har de inte längre. Jakob har fått en syster – grattis! Ava fick en röd liten stuga istället. Jag vet inte vem som är mest tacksam. Kanske Ava.

Hur tänker ni när ni bygger era karaktärer? Gör ni ett ordentligt jobb från början eller växer karaktärerna fram i takt med att ni skriver?

Bryter tystnaden

Jag vet att det har varit tyst här ovanligt länge. Men det har sina förklaringar: Överfullt schema. Det är kaosartat på jobbet och privat har jag tagit på mig lite väl många uppgifter. Alla såklart roliga men jag känner att jag inte har så mycket tid över till skrivandet/redigerandet.

Dessutom har jag påbörjat en skrivkurs. En kurs på distans som jag anmälde mig till för flera veckor sedan, lyckligt ovetandes om det kaos som nu omger mig. Jag ser fram emot kursen, mina kurskamrater verkar bra och på något sätt ska jag väl få ihop mitt liv.

Tack och lov har jag några timmar för mig själv på söndag. Då ska jag försöka skriva ihop feedback till Sara, skriva några övningar till skrivkursen samt läsa lite i mitt eget manus. Nu har jag faktiskt kommit in i manuset så pass att det känns bra. Skön känsla det där.

Hur går det för er andra med skrivande och redigerande?

Behåll + Redigera

Idag är jag stolt över mig själv. Inte för att jag tror att jag skrivit ett fantastiskt manus – väntar fortfarande på den känslan när mitt manus liksom ska ligga glittrande framför mig. Nej, tvärtom för att jag trots mina tvivel tog mig igenom första tredjedelen av manuset. Någonstans kring kapitel 9 började jag känna att jag kunde skriva Behåll + Redigera vid kapiteltiteln. Så skön känsla!
Dessutom insåg jag att ett kapitel – som jag ursprungligen tänkt stryka – spelar en viktig roll i berättelsen. Alltså får det finnas kvar. En bikaraktär som spelat en lite väl viktig roll kommer att bytas ut mot en annan för att min manlige huvudkaraktär ska få en starkare känsla för sitt mål. Det är viktigt det där med mål, det är ju det som driver hela berättelsen.

Just nu: limbo

Jag är medveten om att inläggen här på bloggen kommer väldigt sporadiskt. Det beror helt enkelt på att jag befinner mig i något slags limbo just nu.

Testläsningen av Saras fina manus är klart – jag kunde inte lägga ifrån mig det innan jag läst färdigt (spoiler: bra manus!) och att läsa två manus samtidigt med kritiska ögon var helt enkelt för svårt för mig.

Jag har skissat på nya manuset, Nyårslöftet men känner mig inte redo att gå vidare med idéen ännu. Den får ligga på jäsning som Elisabet brukar säga 🙂

Och så redigeringen av ASA. Vad ska jag säga? Jag är inte ALLS nöjd med inledningen. Det känns som att första fjärdedelen är någon slags blindtarm som jag bara vill operera bort. Jag vet att manuset blir så mycket bättre senare, förmodligen för att jag under skrivprocessen lärde känna karaktärerna och miljön bättre och det gjorde det lättare att skriva. Just nu vill jag bara skita i att läsa de första kapitlen och hoppa framåt i manuset, landa där historien börjar. Denna insikt har fått mig att förstå det jag redan läst på så många bloggar: att många berättelser börjar alldeles för tidigt. Läsaren behöver inte få all bakgrundsinformation på en gång. Jag har med andra ord gjort ett klassiskt nybörjarmisstag.

Men, på något sätt vet jag att jag måste läsa igenom manuset, även om det svider att hela inledningen är skit. Jag får bara ta mig själv i kragen och läsa. Det blir bättre senare och om jag förstår vad som är viktigt för berättelsen längre fram kanske det ger mig nyckeln till inledningen.

Ni som också redigerat/redigerar, vad är er känsla när ni läser igenom första gången?

I konflikt med mitt inre

Jag har gått in i min tankebubbla igen. Ni vet, den där bubblan när man går runt och tänker på sitt manus likt en sömngångare medan man gör andra saker. Hänger tvätt, lagar mat, tittar på TV, cyklar till jobbet osv, osv. Det är ASAs konflikt som spökar. För att förklara, en konflikt ska vara tydlig och helst vill jag kunna förklara den med några få ord.
Ex: Becky vill shoppa en massa men hon har inga pengar. (Konflikten i En shopaholics bekännelser)

Min konflikt är lite mer komplicerad än så. Ingenting fel i det, en konflikt kan ha flera lager precis som en lök men den huvudsakliga konflikten måste vara lätt för läsaren att utskilja. Så efter några dagar i min tankebubbla har jag äntligen löst det. Dessutom är det tydligt varför Ava och Jakob måste komma överens, varför de behöver varandra. Så skönt när bitarna faller på plats, nu återstår bara att se om det blir bra i skrift också 🙂

Hur tänker ni kring det här med berättelsens konflikt?

Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.