Kapa, kapa, kapa

Imorse kapade jag bort ytterligare 20 000 ord. Det känns en aning tungt just nu. Samtidigt så vet jag att den delen som jag opererade bort från mitt manus inte alls höll samma kvalitet som de föregående 30 000 orden. Långt ifrån. Tråden med skurken är borta liksom – tyvärr – ett stort avsnitt där A och J befinner sig i en stuga i Västerbotten. Det var en underbar miljö att skildra eftersom jag har kopplingar till Västerbotten. Men det kanske passar i ett kommande manus, vem vet?

Nåja, trots mitt tillfälligt deppiga tillstånd så tror jag på det här manuset. Det kommer att bli bra och redan nu finns det några guldkorn som jag tycker är så gnistrande och fina. Det gäller bara att se till att hitta fler guldkorn och rensa bort det som visar sig vara vanliga gula stenar.

Skrivar-AW

Igår träffades jag, och två andra tjejer, Anna-Karin och Matilda för en AW i skrivandets tecken! Oj vad jag kan rekommendera detta till alla som skriver! Släng ut en förfrågan i någon skrivargrupp eller författargrupp på sociala medier och träffas fysiskt för en AW/fika/bit mat. Våga! Oavsett dina ambitioner så är det så kul att prata om skrivande med andra som också skriver.

Efter 3,5 timme (!) hade vi betat av skrivkurser, konsten att fulskriva, synopsis, vilken som egentligen är bästa skrivarpodden, research,  karaktärer och om alla författare är eremiter. Detta blandades upp med Hemnetknarkande, bröllopsplaner och om alla verkligen är släkt med varandra uppe i norr.

Hade jag bara orkat så skulle datorn åkt fram direkt när jag kom hem, så sjukt inspirerad var jag! Men jag dråsade i säng, helt slut men väldigt glad.

Veckans planering

Efter en sjukvecka då sjukt lite hände på skrivarfronten tar jag nya tag:

Måndag: Försöka bilda mig en uppfattning om hur mycket av mitt manus som försvinner om jag spolar skurken. Är det värt det eller ska jag vänta?

Tisdag: Ingen morgonskrivning p.g.a. väldigt tidig morgon. På kvällen AW med ett trevligt gäng för att prata skrivande. Jag var modig och slängde ut en förfrågan på FB. Gud vad jag längtar efter att få grotta ner mig i skrivandets konst tillsammans med likasinnade!

Onsdag: Morgonskrivning.

Torsdag: Morgonskrivning.

Fredag: Lugnt på skrivfronten.

Lördag: Försöka sno åt mig en timme eller två. Föräldrarna på besök resten av kvällen och söndagen.

Bort med skurken?

Jag är på benen igen. Helt åsterställd lär det nog ta ett tag innan jag blir, men hjärnan och kroppen verkar i alla fall fungera tillräckligt för att arbeta. Det är jag väldigt glad över, att ligga hemma ensam i soffan är något av det tråkigaste som finns!

Skrivandet har jag inte alls orkat med under den senaste veckan. Däremot har jag funderat desto mer. Lektören är informerad om att jag inte kommer att skicka något manus i juni, istället kom vi överens om augusti vilket ger mig hela två månader extra (inklusive semestern) att både redigera, skicka till testläsare och redigera igen efter deras kommentarer. Det känns bra att ge mig själv den här tiden.

Annars har jag redigerat snart hälften av manuset. Det är fortfarande ganska rörigt eftersom jag får minst en aha-upplevelse om dagen som jag snabbt skriver ner. Det kan vara stort som smått, men den där listan i Word växer med punkter om vad som måste göras eller hur saker förhåller sig till varandra.

Nu har jag kommit fram till en ganska stor vändpunkt i manuset. En vändpunkt som jag inte längre är övertygad om att jag vill ha där. I mitt manus finns nämligen en skurk som vill mina huvudkaraktärer illa. Jag har läst en hel del romantiska böcker med sådana inslag och tycker alltid att blandningen av kärlek och spänning är kittlande. I romancevärlden kallas denna subgenre för ”romantic suspence”. Men jag är inte längre övertygad om att jag behöver det här spänningselementet i mitt manus. Mina karaktärer har nog med problem som det är, andra stora trådar som måste listas ut och knytas ihop. Det enda problemet är att jag då måste ändra mitt slut ganska rejält och kapa ännu mer av manuset.

Frågan är nu, ska jag redigera klart manuset i dess nuvarande form, trots att jag redan nu är tveksam och skicka det till testläsarna med en fråga om vad de anser om min skurk? Eller ska jag följa min magkänsla, operera bort skurken och fortsätta med min redigering utifrån de nya förutsättningarna?

Uppdatering 

Hej på er! Här i sjukstugan rullar det på i sakta mak. Febern vill inte ge med sig så de senaste dagarna har jag tillbringat i soffan. Tack gode Gud för alla playtjänster säger jag bara! Har plöjt Sveriges Mästerkock, SATC och påbörjat The Crown. Har hört att den ska vara bra. Och jag älskar ju kostymdramer! 

Det härliga i allt detta är vår fina inglasade balkong. Märker redan nu att det kommer att vara olidligt varmt när solen ligger på men jag hoppas kunna få upp några tunna gardiner. Vad tror ni om färg? Lila? Eller bara vitt?

Det här gick ju sådär…

Förkylningen höll sig inte borta. Dessutom toppades den med lite feber. Har ingen ork till att skriva, men skönt att höra att ni alla är överens om att jag ska ge mig själv mer tid. Ska se till att få iväg ett mail till lektören så snart jag kan!

Ha en fin dag så hörs vi!

A writers Life #1

När du… bara ska rosta mackan lite, lite extra under tiden som du avslutar den där meningen och detta är resultatet:

great illustration!:

P.S #awriterslife är en ny kategori fylld av roliga/underbara/dråpliga/glädjefyllda/trista situationer som du kan råka ut för när du lever ett författarliv. Allting är såklart taget ur mitt väldigt verkliga liv. Ett inlägg i veckan kommer att postas i kategorin. Känner du igen dig?

Skrivpanik!

Jag har börjat skriva på morgonen och det fungerar faktiskt bra. Men även om det går framåt, ca 42 % av manuset är färdiggenomgånget, så är det mycket kvar. Jag vet att det blir mindre skriva nytt ju längre in i berättelsen jag kommer, men det tar ändå tid att gå igenom allt. Om cirka två-tre veckor räknar jag med att vara redo att skicka till testläsare. Problemet är att jag då inte kommer att ha tid att gå igenom manuset innan jag skickar till lektör.

Jag har alltså två val: Antingen får jag lägga in en andra växel eller så skjuter jag fram tiden med lektören. Just nu lutar jag åt det senare. Jag vill verkligen inte stressa med manuset, det känns bara dumt, jag sätter ju själv mina deadlines. Och självklart vill jag att manuset ska vara så bra som möjligt innan jag skickar det till lektören.

Låter det vettigt? Eller ska jag hålla tummarna för att jag har snabba testläsare som blir klara med testläsningen så att jag får en vecka att gå igenom manuset?

Rom, rom, rom

Jag tror att jag är kär i en stad. Rom. Så pulserande intensiv, samtidigt så avslappnad. Vilken mat, vilken espresso, vilket vin. Redan efter en dag bestämde jag och maken att vi skulle åka tillbaka, förmodligen en höst i september och bila runt på landsbygden. Jag lade bestämt in ett krav på besök i Pompeji också. Så det så.

Hemresan igår tog i stort sett hela dagen, med flygförseningar och byte i Oslo men jag och maken chillade. Allt löser sig-stilen fungerar förvånansvärt bra! Dessutom hade jag min lilla rosa godbit i väskan också. Den underhöll mig under båda flygresorna. Trots att den är på engelska känns det som att jag förstår allt. Det är nog dags att försöka läsa en eller två romance-romaner på engelska nu. Tänker att jag ska se om det finns några bra som e-bok.

Tog alldeles för få bilder (jag var upptagen med att uppleva) men här står i alla fall jag och maken högst upp på Spanska trappan och ser glada ut!