En morgondröm

Du vaknar upp, solen har precis kämpat sig över hustaken och skiner in genom dina – otvättade – fönster. Resten av familjen sover fortfarande djupt. Du svänger fötterna över sängkanten och sätter ner dem mot golvet. Huttrar lite när värmen från sängen lämnar din kropp. Fort på med mysbyxor och den där slitna koftan som du vet att du borde slänga, men som du bara inte kan skiljas ifrån. Ute i köket står en ensam grå tekopp på bänken. Kvällen innan förberedde du en tesil och fyllde tekokaren med vatten. Under tiden som vattnet värms upp sträcker du armarna ovanför huvudet och gäspar. Långsamt vaknar kroppen och hjärnan till liv. Du tittar på datorn. Snart sitter du där och skriver dagens första ord.

Ungefär såhär skulle jag kunna tänka mig att starta upp en skrivmorgon. Jag vet att jag har pratat om det där med att skriva på morgonen tidigare och nu har maken peppat mig att testa. Ni som skriver på morgonen, hur gör ni för att komma upp ur sängen? Eller för all del ni som inte kommit till skott än, vad skulle krävas?

Hur många är lagom?

Jag hoppas att ni alla är okej där ute. I lördags kändes det konstigt att sätta mig ner i skrivstugan. Men jag skrev för kärleken. Världen behöver så mycket kärlek just nu.

Igår kom en vän över till mig för att fika. Så trevligt eftersom vi inte setts på några månader! Senast vi träffades berättade jag att jag skrev och nu frågade hon hur det gick. Jag blir alltid lika förvånad och glad när folk i min närhet frågar hur skrivandet går. Det får mig att sträcka på ryggen lite extra.

Svaret blev att jag skriver för fullt. Min förhoppning är att kunna skicka ut manuset till testläsare i maj. Sara, vars fina chiclit manus jag läste för ett tag sedan, har erbjudit sig att återgälda tjänsten. Sedan har jag ett par personer som jag har tänkt fråga. Men funderingen är: Hur många testläsare är lagom? Vad tycker ni?

Är vi författare eller matematiker?

I believe so x Pinned By #TheLifeLinesStudio www.instagram.com/The.LifeLines.Studio www.TheLifeLinesStudio.Etsy.com www.facebook.com/TheLifeLinesStudio.:

Efter det sega skrivpasset häromdagen har jag ägnat mycket tankeverksamhet kring det här med att räkna ord. Är det så smart? Är jag författare eller matematiker? Vad tusan håller jag egentligen på med?

Nu vet jag att det här med att räkna ord inte är allt. Men ändå… den här frågan har jag brottats med från dag ett när jag bestämde mig för att slutföra mitt manus. Hur ska jag veta när jag är klar? Vad är egentligen mitt mål? Lösningen blev att räkna ord och efter lite googlande så bestämde jag mig för att 70 000 ord var rimligt. Det hjälpte mig framåt och jag kunde med förtjusning se att ett skrivpass som resulterade i 3 000 ord motsvarade flera procent på ordmätarställningen.

Alla gör olika. En del räknar ord medan andra mäter sina framsteg i tecken.  Nu pratar jag främst om själva processen med att skapa ny text. När det kommer till ren redigering (flytta scener, korra eller skriva om meningar) är det få som räknar ord. Då är det sidantal som gäller för de flesta. Men efter att ha slutfört mitt råmanus och börjat med redigeringen känns detta ordräknande en aning krystat. Varför håller vi egentligen på med detta räknande?

I min jakt på en lämplig bild till detta inlägg ramlade jag över en skrivarblogg driven av Mandy Wallace. Hon förespråkar att vi slänger ordräknandet i sopkorgen och börjar skriva under en bestämd tid istället. Hon ger sju anledningar till varför det är bättre. Och vet ni, jag är beredd att hålla med. Från och med imorgon ska jag alltså börja räkna skrivtimmar istället för ord. Mitt manus blir så långt det blir och jag kommer att vara nöjd så länge innehållet är bra. Helt enkelt lagom.

Så… är du författare eller matematiker?

Skriv och radera

Jaha hörrni, det här skrivpasset gick väl sådär. Efter en timme hade jag fått ihop 312 ord och raderat samtliga. Anledningen? Jag har kommit en femtedel in i mitt manus och nu känns det som att början är slut. Alla karaktärerna är introducerade, konflikten är utlagd, jag har planterat några trådar och… nu då? Manuset befinner sig på strax under 50 000 ord, har jag alltså lite mindre än 40 000 ord som är oredigerade och ska bindas ihop med den början som jag nu har skrivit ihop.

Jag börjar förstå vad du pratar om Elisabet…!

Men jag deppar inte ihop. Lösningen blir… ritrullen! Nu slår jag igen datorn och rullar ut min kära rulle. Det är dags att skriva ut de scener som redan finns och försöka se vad som saknas och vilka trådar som måste knytas ihop med varandra.

Nu stänger skrivstugan för idag!

Kom igång sent med skrivandet. Inte förrän vid 11 slog jag mig ner vid datorn. Men nu har jag fått ihop 3 253 ord och slår igen datorn för idag. Middagsscenen blev okej, men kräver lite mer bearbetning. Nu är jag inne i nästa viktiga scen och måste fundera lite innan jag kan slutföra den. Men miljön är jag välbekant med – en banklokal – så det underlättar. Förhoppningsvis kan jag få en timmes skrivtid imorgon innan vi åker och firar svärmor. Då når jag mitt skrivmål på 4 000 ord per vecka.

Jag utvecklas

Jag är framme vid en scen som kräver en hel del. Det är nu A och J ska inse att de är intresserade av varandra. Dessutom ska det in en hel del detaljer och jag ska bestämma mig för hur mycket A är villig att avslöja om sig själv. Puh. Igår gick det trögt med andra ord. Jag pillade med en novell som jag skickade in till en skrivtävling och efter en timme var jag helt slut.

Jag märker här en tydlig skillnad i hur jag arbetade i höstas när jag skrev råmanuset. Det är tydligt att jag har blivit mer säker på mitt skrivande. I höstas hade jag nämligen suttit kvar framför datorn och kämpat vidare. Nu vet jag att det inte ger någonting, alltså släpper jag skrivandet och tar upp det vid nästa inplanerade skrivpass. Det är nämligen så jag fungerar och så länge jag bokar in mina skrivtimmar så löser det sig. Jag har ett skrivmål på 4 000 ord per vecka. Sitter jag och skriver en timme ger det ungefär 1 000 ord. Enkel matematik: Jag måste sitta minst 4 timmar per vecka för att få ihop till mina 4 000 ord. Ofta sitter jag fler timmar och har jag tur kan det resultera i betydligt fler ord (som förra veckan) eller så når jag precis upp till mitt mål.

Tack vare att många av er skriver och är så öppna på era bloggar har jag förstått att jag håller en relativt hög takt. Det gör mig lugn och tacksam. Alltså, nu struntar jag i gårdagen och satsar på en ordentlig skrivhelg istället. Woop, woop!

Hur hanterar ni ett segt skrivpass eller när inspirationen sinar?

Aspirerande författare

Det där med att våga prata om sitt skrivande har jag varit inne på tidigare – närmare bestämt i oktober. Men tack vare det här inlägget på Livs blogg så föddes frågan igen. Nu när det gått några månader och jag är inne i redigeringsfasen, känner jag mig lite stadigare på benen. När någon frågar vad jag skriver om kan jag sammanfatta historien hyfsat kort och tala mig varm för berättelser med mycket kärlek och lyckliga slut. Jag sträcker lite på mig när frågan kommer, snarare än att skruva på mig, rodna och skrapa med foten i marken.

Jag kallar mig aspirerande författare. Ordet aspirerande klingar mer ödmjukt än ”blivande” i mina öron. Att aspirera betyder ungefär ”hoppas på” eller ”sträva mot”. En klockren beskrivning av vad jag håller på med.

När jag var liten lärde jag mig att ”önska kostar ingenting”. Så är det. Jag önskar, hoppas och stävar mot att en dag kunna ta bort ordet aspirerande och enbart använda ordet författare.

Söndagsskrivstuga

Upptäckte precis att mätaren till höger här var inställd fel. Den ska såklart räkna hur många procent som är färdigredigerade, inte hur många ord manuset befinner sig på totalt. Det kommer förmodligen bli så att jag skriver om och skriver till mer än vad jag från början trott, då blir det tokigt om procenten går ner när jag tar bort någonting.

Nå, idag har det varit en bra dag i skrivarstugan. Trots att jag inte hade tänkt skriva blev jag så inspirerad att jag inte kunde låta bli! Veckans totala ordräkning stannar alltså på 6 625.

5 % framåt

På två och en halv timme skrapade jag ihop 3 460 ord vilket motsvarar 5 % framåt. Sedan var hjärnan helt mosig. Dagens mål var 3 000 ord så jag är mer än nöjd! Nu har jag kommit fram till första delen där jag vill använda text som överlevde slakten. Och jag inser hur mycket karaktärerna har förändrat sig… Jag kommer verkligen att behöva hålla tungan rätt i mun, men det kommer att bli bra.

Nu ska jag dricka bubbel och sedan blir det italienskt rödvin och egenskjuten (nåja, inte av mig men av makens morbror) rådjurkotlett till middag. Mums!