Planerar för att planera skrivandet

Jag planerar för fullt inför min skrivbok. Igår köpte jag en ny Leuchtturm, alltså en likadan bok som jag redan har till min vanliga planering, min Bullet Journal. Jag har fått en del frågor om vad det här Bullet Journal egentligen är. Och jag kan lova att det kommer ett inlägg! Ska bara ta lite foton ur min egen BuJo. En bild säger mer än tusen ord. Eller? 😉 Vill du redan nu läsa lite om vad det är jag egentligen snackar om, kolla in hemsidan från killen som drog igång allt detta: Ryder Carroll

Men såhär tänker jag i alla fall att jag vill fylla upp min skrivbok. Tanken är alltså att skrivboken, till skillnad från min vanliga BuJo, ska vara enklare rent layoutmässigt och helt fokuserat på skrivande. Jag kommer exempelvis inte att ha någon årsöversikt, utan helt planera utifrån hur min månad ser ut och sedan enkla dagliga planer över mitt skrivpass. Plus dagbok, tabell över vilket datum+tid jag arbetat, vad jag gjorde (skrev/läste) samt känslan före och efter skrivpasset.

Det kan låta rörigt, jag vet. Det är lite rörigt för mig också. Men jag har en vision och med lite tankeverksamhet innan ska det nog bli bra! Det fina med Bullet Journaling är att man kan ändra layouten och upplägget om man känner att det inte fungerar 🙂

Längst fram skulle jag vilja ha ett citat från en skrivande person! Har du något favoritcitat att dela med dig av?

Skrivbok

Idag och imorgon är jag ute och reser igen. Manusläsningen får alltså stryka på foten men dessa två får hänga med! Min BuJo och bok nr 2 i serien om bröderna MacKade. Pocket är bäst när man är ute och reser! Och ljudböcker. Just nu lyssnar jag på Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom. Feelgood eller chiclit, jag har svårt att avgöra vilket. Men rolig är den! Får hålla mig från att skratta pinsamt högt på tåget.

Jag har skrivit ner en hel del idéer i min BuJo, hela sex sidor med olika tankar om hur jag kan utveckla manuset. Så igår började jag fundera kring en skriv(dag)bok. I början av råmanusfasen skrev jag några rader efter varje skrivpass. Det är både kul, hemskt och väldigt värdefullt att kunna gå tillbaka och se hur känslorna i processen upprepar sig. Men sedan råmanusfasen har jag inte fört någon skrivdagbok. Annat än här på bloggen. Men jag skulle vilja ha något mer strukturerat. I likhet med hur en BuJo är uppbyggt. Kunna skriva in vilken dag jag har skrivit, hur många timmar, vad jag gjorde, hur det kändes, tankar inför nästa skrivpass m.m. Kanske skriva ihop en överlevnadsguide för när skrivkrampen sätter in. Hur löste jag det förra gången?

Åh så peppad jag blev nu. Peppad inför skrivboken, peppad inför helgen då jag ska umgås med Ava och min ritrulle.

Dags för omskrivning nr 3

Det är dags att ta tag i manuset igen. Jag känner det i hela kroppen. Alla tankar och idéer har hunnit landa efter all feedback. Nu vill jag testa dem i verkligheten och se om de fungerar så bra som jag tror! Men riktigt redo är jag inte. Först måste jag hitta tillbaka in i texten. Ca 30 sidor om dagen ska jag läsa igenom. Skriver ner tankar under tiden i ett block, samtidigt som jag markerar varje scen enligt färgkoden ”Okej”, ”Ta bort” eller ”Redigera”. Efter mina 30 sidor skriver jag ner övergripande reflektioner. Det känns bra.

För er som kommenterade förra inlägget, stort tack för all pepp! Samtalet med lektören gick bra. Det blev ett väldigt dynamiskt samtal där jag lyfte fram de förändringar som jag tänker göra och andra, mer lösa, tankar. En förändring som jag var 99 % säker på möttes med ett ”Jaaa… haa…?” Följt av lång paus. Såhär i efterhand fattar jag varför det inte är någon bra idé. Men vi möttes halvvägs. Jag ska inte stryka personen M. Däremot ska han få en annan typ av roll som fortfarande är avgörande för handlingen.

Till er som har anlitat lektör eller ska göra det. Se till att det ingår ett uppföljande samtal. Dels för att du får chansen att ställa frågor och kan be lektören att förtydliga delar av utlåtandet. Dels för att du kan bolla de nya idéer som du har med ett proffs som känner din text lika väl som dig själv.

Uppföljande samtal och mer feedback

Någon som lyssnat på senaste avsnittet av Skriv en bestseller? Det var nästan som om de hade läst mitt inlägg om det där med ångesten över att inte vara en författare som skriver viktiga böcker. Jag blev så glad över att det finns andra författare som känner likadant som jag. Och då är ändå Eriksson och Schulman framgångsrika och storsäljande författare. Att deras böcker går hem hos läsarna verkar inte dämpa den lilla rösten i huvudet som envist väser Se till att få in ett viktigt ämne så att du kan bli recenserad på kultursidorna. Skriv inte en flamsig berättelse om två personer som hittar kärleken. Tänk stort! Tänk Simona Ahrnstedt.

Problemet är att jag inte är Simona Ahrnstedt. Jag är Kristina Westling. Och jag vill skriva mysiga, underhållande böcker. Självklart med trovärdiga karaktärer som, likt vanliga människor, har problem som de tampas med och en rejäl konflikt som ställer till det för dem.

Imorgon ska jag ha ett uppföljande samtal med lektören. Efter en månad med min rynkande panna djupt ner i utlåtandet och sex fulla sidor med reflektioner är jag redo för samtalet. Jag kommer att ha ihjäl minst en person (= stryka hen ur handlingen. Inget mord. Det är ingen deckare jag skriver), möjligen två personer. Utsätta en karaktär för det hemska att bli uppsagd från jobbet. Och en tredje samt fjärde person kommer att få mer utrymme. Eftersom samtliga testläsare har tyckt om dem så mycket. Det gör mig väldigt, väldigt glad. När jag får höra att jag lyckats skapa trovärdiga och sympatiska karaktärer.

En del av dessa funderingar har jag bollat med fina A-K i söndags när jag fick feedback. För övrigt väldigt konstruktiv och matnyttig feedback. Det blev fyra hela A4 med kommentarer som jag krafsade ner. Underbart! Vi satt i tre hela timmar och pratade manus, samtidigt som vi drack te och myste med tända ljus. A-K, jag ser fram emot att återgälda tjänsten när du är redo att låta mig läsa ditt manus 🙂

Men innan samtalet imorgon ska jag kurera min förkylning som bestämde sig för att göra en – icke önskad – comeback. Kram på er!

Äntligen fredag!

Äntligen fredag! Som jag har längtat! Onsdag och torsdag var det ganska fullt upp på jobbet och efter den sena kvällen som blev med anledning av Books & Dreams är jag ganska slut. Helgen är verkligen efterlängtad.

Imorgon ska jag tillbringa hela dagen i Stockholm med föräldrarna som är på besök med anledning av Lidingöloppet. På kvällen går vi ut och äter, en tradition sedan flera år tillbaka. Italienskt ska det bli, jag som älskar italienskt! Söndagen blir lugn men samtidigt pirrig. Då kommer nämligen A-K förbi för att ge feedback på mitt manus. Hon har meddelat att hon gillar och är imponerad, men jag ser verkligen fram emot att höra vad hon egentligen tycker. Samt diskutera alla tankar som jag går runt och bär på. Eller egentligen bär jag inte runt på dem, jag har totalt 6 fulla sidor i min Bullet Journal som jag fyllt tankarna med.

Hoppas att du får en underbar helg! Oavsett om du planerar att skriva, läsa eller samla inspiration 🙂

Books & Dreams

Gårdagskvällen tillbringade jag och mina författarvänner A-K och Matilda på Books & Dreams i Stockholm. Fantastiska Oscarsteatern fylldes till bredden med bokälskare. Mest kvinnor i 50-års åldern. Men även en och annan i åldern 30 minus (*vinkvink*) och män (Grattis Mats som vann ett bokpaket i lottdragningen!)

Vad ska man säga om kvällen? Hrm… det var inte riktigt som jag förväntade mig även om jag inte vill säga att det var bortkastade pengar. Det som drog ner betyget var att jag kände att många av intervjuerna handlade mer om författarna själva snarare om deras författarskap. Dessutom kändes det som att vi i publiken främst var där för att övertalas att köpa böckerna. Vilket å andra sidan såklart är vad jag själv hade önskat få ut som författare – sälja mina böcker, möta nya läsare och krama om gamla. Som läsare kändes det dock lite… tråkigt.

Höjdpunkten på kvällen var Åsa Hellberg och Emelie Schepp.
Åsa har haft som mål att en gång stå på Oscarsteaterns scen, vilket hon uppnådde igår, och dessutom gjorde det underbart bra. Allvar blandades med ömsom humor och ironi. Självklart köpte jag senare boken, men det hade jag också planerat att göra.
Emelie var proffsig ut i fingerspetsarna och här fick jag nog med mig mest inspiration till mitt eget författarskap om det eventuellt skulle bli egenutgivning i framtiden.

Skulle jag rekommendera aspirerande författare att besöka Books & Dreams? Ja och nej. Det är ett underbart event som man kan uppskatta som läsare i det att man får lära känna författare mer. Förvänta dig däremot inte att få massor av tips om hur författare får sina idéer eller hur deras skrivprocess går till.

Nästan 3 veckor…

… höll min glädje över lektörsutlåtandet i sig. Så i helgen kom det smygandes tillbaka: tvivlet. Jag började läsa in saker i utlåtandet, som att Ava inte alls fungerar, att Jakobs historia – om än att den är bra – är för spretig och att konflikten inte alls håller. STORA saker!

Jag slog mig ner i stugan i helgen med några skrivböcker och läste igenom avsnitten om karaktärer och konflikter. Bara för att få inspiration liksom. Och mitt i allt kände jag bara Näe, varför ska det vara så krångligt? Jag försöker skriva en bok som inte är jag. Försöker få in viktiga ämnen (i stil med överskuldsättning, kontrollerande män osv) Dessutom oroar jag mig för att någon ska trycka ner sitt finger på en sida och säga Men hallå, det här är ju inte trovärdigt! Och då tänker jag främst på att en av mina karaktärer driver ett kafé, i en mindre stad ute vid havet. Hur tusan får hon det att gå runt?

Så i lördags var jag ganska nere. Läste ut en bok och plockade upp en riktig romance. Nora Roberts. Det kan aldrig bli fel.

Bildresultat för nora roberts återkomsten

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget. Känslan av att det jag skrivit är skit sitter fortfarande fast i mig. Jag vill ju bara skriva härliga berättelser om kärlek! Skapa miljöer dit läsare kan fly och glömma verkligheten en stund. Där finns inga Sverigedemokrater, krig, män som våldtar, kroppshets, diskussioner om huruvida småkillar ska våga gå till skolan iklädd klänning eller män som slänger ur sig ordet ”tantsnusk” när jag nämner ordet romance. Usch.

Idag är jag här!

Varje september åker jag och kollegorna iväg på planeringsdagar. Cirka 30 min utanför Uppsala finns den här pärlan. Ja, visst är det ett späckat schema men det ges också tid att ta en kaffe i solen.

Rekreation för själen. Och eftersom min förkylning inte vill ge med sig ska jag sätta mig här ute med en bok senare idag. När alla andra tränar och svettas ska jag mysa med Sally Thornes En allvarsam lek. Riktigt rolig romance!

Romancemingel när Simona Ahrnstedt fyllde 50 år

Igår körde jag i nära en timme till vackra Görvälns slott där det var utlovat afternoon tea och romancemingel. Drottningen av svensk romance, Simona Ahrnstedt, fyllde 50 år. Jag vet inte exakt hur många kvinnor vi var, men den lilla salongen var fullsmockad. Jag tipsade mina bordskamrater om svensk romance, fick boktips tillbaka och nya vänner som en bonus! Plus fika. Massor av fika.

Jag och födelsedagsbarnet med min present – innehållande te från Tehörnan i Uppsala och choklad, Uppsalapralinen. Precis sådan energi som en författare behöver! Till höger ser ni bordet med fika. Mums säger jag bara!


När eventet nästan var slut blev vi alla ombedda att gå ut på trappan och ta på oss varsin tröja med texten Smarta kvinnor läser Romance. Kunde inte låta bli att plocka fram lite svensk romance när jag kom hem. Och okej, ska man vara riktigt hård räknas nog inte Du, bara av Anna Ahlund till romance, men jag tycker att den borde göra det! Dessutom är omslaget så vackert att jag var tvungen att ta med den.

Här är ett annat omslag som fick hela församlingen att sucka lyckligt. Så snyggt! Simona tipsade om en massa böcker men den här fastnade jag verkligen för. Och på tal om sex med öppna eller stängda dörrar… I The red förstår jag att dörren inte bara är öppen, det finns ingen dörr.

Simona intervjuades av såväl sin förläggare Karin Linge Nordh som av Ebba Östberg, förläggare med ansvar för nya imprintet Lovereads. Verkligen spännande att höra om det nya imprintet och underbart att Forum satsar på romance!

Och till sist, men inte minst, en ganska suddig bild, på mig och Elisabet som driver Romanceportalen. Jag hade fått höra att Elisabet inte kunde komma, därför blev jag så förvånad och glad när hon var där! Vi hann prata en del om svensk romance och Romanceportalen. Hoppas att vi syns i fler sammanhang Elisabet! Och kom ihåg att jag har bil 😉

Vi måste prata om sex

På Facebook kan man vara med i olika grupper. Jag har valt att sälla mig till den stora gruppen Författare på Facebook. Där diskuteras högt och lågt om allt som har med författandet att göra – och allt som inte har med det att göra också för den delen. För en tid sedan poppade det upp ett inlägg som gjorde att jag hajade till lite extra. Författaren och administratören Dag Öhrlund uppmanade alla som tycker att det är jobbigt att skriva om sex att helt enkelt låta bli.

Kommentarerna var faktiskt ganska roliga att läsa. Främst för att de som kommenterade var de som gillar att skriva om sex och inte alls vill ta fram skämskudden. Nu ska jag vara sådär jobbig och säga att herregud, folk får väl göra som de vill. Gillar du inte att skriva om sex, då undviker du förmodligen det. Fråga dig själv varför? Har du en speciell uppfattning om hur sex ”ska” skildras? Tänk om! Det finns olika sätt att skildra en sexscen och många olika typer av sex. Vad menar jag med detta?

Jo, för det första måste du bestämma om du verkligen vill skriva detaljerat. Man kan även låta läsaren använda sin fantasi och ”stänga dörren” när det börjar hetta till efter kyssarna och bli dags för själva sexet. Eller så låter du dörren vara vidöppen och låter läsaren vara med från första kyssen till klimax och efterspel. Valet är ditt.

Det andra du måste bestämma dig för är om dina karaktärer gillar vaniljsex eller drar mer åt BDSM-hållet. Mjukt eller hårt med andra ord? Hur erotiskt vill du ha det? Ska alla kroppsdelar benämnas med dess rätta namn eller vill du använda poetiska omskrivningar? Kommunicerar dina karaktärer genom suckar och stön eller använder de ett mer rättfram språk?

Genom att kombinera dessa två frågeställningar kan du få väldigt olika sexscener. Men, tänk på att kombinationen ”stängd dörr” och ”BDSM-sex” sällan gör dina läsare glada. En läsare som gillar mer erotiskt sex vill vara med hela vägen. En läsare som gillar mjukare sex kanske kan acceptera att dörren stängs och öppnas först när själva akten är över.

Okej, nu låter det som om jag är världens expert på det här med att skriva om sex. Det är jag inte. Däremot har jag läst väldigt mycket romance som skildrar sex i alla former. Det har lärt mig vad jag själv känner mig bekväm med att skriva om. Jag skulle aldrig kunna stänga dörren om mina karaktärer. Jag skulle även ha svårt att låta dem använda ett väldigt rått språk. Därför väljer jag en mellanväg, allt för att det ska kännas bra för mig att skriva om sexet. Och tycker du nu att det känns jobbigt så kan du göra som Dag säger, låt bli! Eller göra som jag säger, öva, öva, öva tills det känns bra.

Vad tycker du? Är det jobbigt att skriva om sex? Låter du helst bli? Eller älskar du dessa scener lite extra?