Mina författarvänner

I tisdags hade jag bjudit hem mina skrivarvänner – eller som Anna-Karin säger ”mina författarvänner” – på middag. Vi har verkligen klickat och är rörande överens om att vi är bra för varandra. Vi peppar varandra, läxar upp varandra och bara det att ha två personer som lyssnar och förstår vad man går igenom gör så otroligt mycket. Vi stämmer alltid av hur skrivandet går och jag, som just nu är utan manus, märker att jag tillbringar mycket tid med att fundera på mitt nästa manus. Och det är jag helt nöjd med. Det håller hjärnan igång. Tack vare tisdagskvällens diskussioner har jag nu en helt galen konfliktidé. Den är verkligen kontroversiell och på gränsen till vad som är okej, så nu måste jag fundera ordentligt på om jag ska satsa på den eller hitta en annan väg. Tur att jag har gott om tid 🙂

 

The Handmaid’s Tale

Varför blir man så trött när det regnar ute? Jag skyller inte alls på att det var midsommarafton igår. Bara på vädret och all pollen som virvlar runt i luften. Tar det lugnt genom att äta en massa godis, chips och läsa brilljanta The Handmaid’s Tale

Abstinens – Dag 2 utan manus

Efter att manuset mailades ut i lördags har jag försökt landa i att inte skriva. Jag behöver inte planera in skrivtid aka. prioritera bort trevligheter som att yoga, träffa vänner, ligga och sola, läsa eller se på TV. Det är precis som när man får semester från brödjobbet, det tar några dagar innan man släpper tankarna på jobbet. Abstinens typ.

Sedan finns såklart tanken där att jag kunde ha gått igenom manuset mer. Jag vet ju att jag kan bättre. Ena dagen håller jag tummarna för att mina tre testläsare har förbarmande med mig och inte sågar mig jäms med fotknölarna. Andra dagen tänker jag Bring it on! Om jag kan ta emot kritik och vända det till någonting bra så gör det mig till en bättre författare. Om när jag blir antagen så tänker jag att det är en bra egenskap att ha vid redigeringen med förlaget.

Ni som någon gång har skickat iväg ett manus och väntat på feedback. Hur överlever ni väntan?

Nu är det nära!

Ser ni vad det här dokumentet heter? Jag är långt ifrån nöjd men håller undan tvivlet så gott jag kan. Berättelsen slutade på 56 422 ord och jag är övertygad om att jag kommer att bygga ut texten mer senare.

Men just nu måste jag och texten få lite distans till varandra. Jag har lovat mig själv att inte plocka fram den på några veckor. Imorgon går den iväg till mina fantastiska testläsare – hade gärna skickat nu på en gång men det finns inget nät här i stugan. Nu tar jag officiellt och sättet punkt för denna version. Det firar vi med en öl. Kram på er!

Update: Maken visade mig hur man kunde koppla upp sig via telefonen. Nu är manuset ute i stora vida cyberspace, på väg till mina testläsare!

Ibland blir man rörd

När man får höra fina saker om sig själv. Då man är lite nere och inte har förväntat sig komplimanger. När man som mest behöver det. Hjärtat slår lite extra hårt och tårarna hotar att tränga fram. 

Så har det varit idag. Jag känner att det kom helt rätt i tiden.

Jobbresa

Idag och imorgon befinner jag mig på resande fot. Brödjobbet kallar. Tanken på att ta med datorn fanns men jag vet att det kommer bli en sen kväll och då är jag förmodligen för trött för att skriva. 

Istället funderar jag. Har bestämt mig för att Ava behöver en bil. På den nivån kan det vara. Andra funderingar snurrar kring hur jag ska lösa ett kapitel som krånglar. Ska jag behålla det eller inte? Vilket syfte fyller det? Just nu lutar jag åt att putsa till det och låta testläsarna avgöra.

Och bilden, det är mina nya byxor från Lindex. Två kollegor har hunnit ge komplimanger för dem och dessutom är de sköna och luftiga. Perfekt en sådan här varm dag som det är!

Det kallas tvivel

#inspiration #quote / DOUBT KILLS MORE DREAMS THAN FAILURE EVER WILL.

Igår snurrade tankarna för fullt. Jag har en kort lista med saker som jag vill/måste fixa innan manuset går iväg till testläsarna. Men igår var det som att ingenting fungerade. Jag började ifrågasätta hela handlingen och det kändes som att det finns så mycket mer som händer som jag inte har skrivit in ännu. Manuset har med andra ord en massa hål i sig. Tvivel, tvivel, tvivel…

Jag skulle förmodligen kunna skriva om de flesta scenerna i manuset, eller helt radera och skriva nytt. Men jag har ingen aning om det förbättrar eller förstör manuset. Min kompass är helt slagen ut funktion. Som det känns nu skulle jag kunna skriva utan att någonsin bli klar. Känner mig trött, hopplös och förvirrad på samma gång. Samtidigt är det en liten röst i mig som säger ”Bra, nu är det alltså rätt tid att ta in testläsare. Då får du veta vad som fungerar och inte.”

Försöker lyssna på den där rösten och släppa tvivlet som gnager i mig. Försöker sträcka på ryggen. Försöker tänka att det kommer att bli bra i slutändan.

Punkt för utkast 35

Igår satte jag punkt för manuset, utkast 35 (jag har sparat ett nytt utkast för varje skrivpass) men än är jag inte helt färdig. Det finns fortfarande en del punkter som jag vill åtgärda innan det går iväg till testläsarna. Ni är några stycken som sagt att ni kan testläsa och jag extremt glad och tacksam 🙂 Planen är att försöka åtgärda ikväll och ev. imorgon. Sedan skriva ut och läsa igenom innan helgen. Då gör jag ett sista ryck sedan får ni testläsare manuset på söndag. Åh så pirrigt!

Två kapitel från slutet

Alltså jag sitter nästan här och gråter – jag brukar aldrig gråta när jag skriver. Men kapitel 19… det är någonting alldeles extra.

Nu ska jag ”bara” skriva två kapitel till. Sedan är det här manuset så klart som det kan vara i nuläget.

Vill du bli…

… min testläsare? Kan du tänka dig att läsa ett romantiskt manus som handlar om att våga säga ja till livet, ja till kärleken – och ja till hästar?

(Alltså syns det på fotot hur nervös jag är över att be om den här tjänsten? Och hur otroligt obekväm jag är för att fotografera mig? Men det är sådant man får försöka trycka undan när det handlar om att be om hjälp.)

Jag förväntar mig inte att du ska lusläsa manuset och kommentera allt. Jag önskar bara att du läser och kommer med din ärliga åsikt. Säger du att manuset är skit och kan motivera varför så köper jag det. Även skit kan omvandlas till guld.
Jag kommer att skriva ihop ett mail med korta instruktioner och även bifoga en lista med ett fåtal frågor som du kan ha som stöd under läsningen.

Rent tidsmässigt är det bra om du kan läsa hyfsat snabbt. Jag räknar med att kunna skicka ut manuset till dig om lite mer än en vecka. Därefter hoppas jag att du kan återkomma till mig med kommentarer i början av augusti. Men tänk såhär, hinner du inte så är jag mer än tacksam om du återkommer när du själv har tid.

Så, är du sugen på att hjälpa en aspirerande romanceförfattarinna? Skriv direkt här i kommentarsfältet eller maila mig på kristina@kristinawestling.se.