Aspirerande författare

Det där med att våga prata om sitt skrivande har jag varit inne på tidigare – närmare bestämt i oktober. Men tack vare det här inlägget på Livs blogg så föddes frågan igen. Nu när det gått några månader och jag är inne i redigeringsfasen, känner jag mig lite stadigare på benen. När någon frågar vad jag skriver om kan jag sammanfatta historien hyfsat kort och tala mig varm för berättelser med mycket kärlek och lyckliga slut. Jag sträcker lite på mig när frågan kommer, snarare än att skruva på mig, rodna och skrapa med foten i marken.

Jag kallar mig aspirerande författare. Ordet aspirerande klingar mer ödmjukt än ”blivande” i mina öron. Att aspirera betyder ungefär ”hoppas på” eller ”sträva mot”. En klockren beskrivning av vad jag håller på med.

När jag var liten lärde jag mig att ”önska kostar ingenting”. Så är det. Jag önskar, hoppas och stävar mot att en dag kunna ta bort ordet aspirerande och enbart använda ordet författare.

Vad är du inte beredd att offra?

Det finns tre saker som jag inte är beredd att offra för skrivandet. Bilden ovan illustrerar en av dem. Yoga. Det ger mig lugn och styrka – såväl fysisk som psykisk. Båda behövs för att kunna sätta sig på rumpan och skriva! Jag har en axel som krånglar men yoga är dundermedicinen som fungerar varje gång. Det andra som jag aldrig skulle offra – i alla fall under en längre period – är sömn. Sedan barnsben har jag älskat att sova, minst nio timmar men allra helst tio. Med sömnen är det samma sak som med yogan, ordentligt med sömn hjälper min kreativitet och skrivandet. Den tredje ”saken” som jag aldrig skulle offra är min man. Visst, han har fortfarande lite svårt att hantera den situation som uppstår när jag går in i min skrivbubbla och är lätt (hrm… väldigt) frånvarande. Det kommer vi att lösa. Nu är jag tydlig med när jag ska ha skrivtid och tack vare skrivkursen så har jag blivit mer effektiv i mitt skrivande. Det betyder att jag inte behöver en hel kväll för att få ihop 1 000 ord, det går på ungefär en timme numera.

Berätta, finns det någonting, stort eller smått, som du inte är beredd att offra för skrivandet?

Trump-chock

När man ligger i soffan efter ett lyckat skrivpass, med en skål popcorn och kollar på SATC, chocken när Mr Trump dyker upp är inte okej. Han är banne mig överallt!!

Boka lektör eller inte?

Dagens funderingar snurrar kring om jag ska boka lektör eller inte. Jag kommer att anlita lektör – det bestämde jag redan när jag började skriva på ASA – och jag vet även vilken lektör jag vill anlita. Hon är enligt säkra källor väldigt duktig.
Eftersom jag äntligen har ett råmanus funderar jag på om jag ska boka in en tid lite längre fram. Räknar med att jag ska redigera själv (vilket säkert kommer att ta hela mars och april) plus att testläsarna ska få god tid på sig att läsa min kommande bestseller. Ja, man måste väl få drömma? Det handlar alltså om att jag bokar in en tid någon gång i juni.

Vad tycker ni? Boka för att få ett datum att ha som mål eller avvakta och låta manuset ha sin gång?

 

Välkommen kära vår!

Den här bilden är tagen den 6 maj kring klockan 18 på kvällen. Min mamma var på besök, det var den första riktigt varma vårdagen (lägg märke till mina bara ben) och balkongen skulle invigas. Därav bubblet.
Balkongen använde jag sedan flitigt under sommaren och inte minst under de varma höstdagarna. Jag märkte att jag skrev som bäst när solen värmde mig i ansiktet och det fläktade lite lätt i håret. En lördag när jag var ensam hemma vill jag minnas att jag fick ihop nära 5 000 ord på 4 timmar. Shit vilket tempo jag höll!

I år glasar vi in balkongen någon gång i april/maj. Jag ser fram emot att sitta där under kvällarna med en massa tända ljus, en filt över mina knän och grotta ner mig i mitt manus. Välkommen kära vår, vill du inte skynda på lite?

Mina krav

Igår hade jag en timme att slå ihjäl i Karlstad innan det var dags  för mig att vara på plats hos Konsumentverket. Vad gör en boktokig kvinna? Självklart besöker hon bokrean. Snacka om lyxigt! Det jag slogs av var att Akademibokhandeln hade ett helt bord vigt åt endast deckare medan det var sorligt tunt med romanceromaner. Men med tanke på hur många svenska romanceförfattare som ligger i startgroparna så hoppas jag det snart blir ändring på den saken.

Music is motivational to anyone that welcomes it in their life. Music nourishes the spirit and to know music nourishes it a whole lot more. Learn how to play and it awakens things within you which you wouldn't believe could exist! ... God damn you Ed Sheeran:

Vill du veta vad en romanceroman (eller om du hellre vill kalla det romantik, det är också okej är min del) ofta innehåller finns det massor av bra information på olika sajter. Inte minst på RWA:s hemsida (Romance Writers of America). Jag har läst och läser mycket romance, men jag ska villigt erkänna att jag nog ligger i lä när det handlar om att vara påläst om genren i allmänhet.
Trots detta hävdar jag att jag skriver en romanceroman. Nåväl, kalla mitt manus vad du vill men jag vill läsa böcker där….

  • ingen av huvudkaraktärerna dör. De kan bli skadade – men båda ska överleva utan att få men av det.
  • ingen av karaktärerna är otrogna. Det är sällan jag gillar böcker som innehåller det.
  • det gärna finns med mycket hångel, kyssar och smekningar. Bultande hjärtan och massor av pirr i kroppen ska det vara!
  • man får älska vem man vill, oavsett kön.
  • det inte är krig.
  • det definitivt slutar lyckligt.

Vad ställer du för krav på böckerna du läser?

La la land

Igår var det en sådan där härlig söndag! Ni vet, när solen skiner och strålarna är varma om man står i lä mot en vägg. Så man går ner på stan och strövar runt. Går in i domkyrkan och tittar på alla vackra målningar. Sedan hem igen. Kommer på att det vore trevligt att gå på bio. La la land ska visst vara bra har jag hört. En film som handlar om drömmar i drömmarnas stad L.A kan ju inte bli fel.

Och om den var bra? Det är en sådan där film som man kan välja att bara låta sig svepas med i eller se om och om igen för att upptäcka nya detaljer. Har ni inte sett den kan jag rekommendera att ni går och ser den omedelbart! Det är en sådan där film som upplevs bäst på bio.

Får jag fråga, händer det er att ni blir inspirerade av filmer? Alltså att ni kollar på en film och helt plötsligt börjar ni tänka på ert manus? Jag som går runt och funderar mycket kring Avas och Jakobs drömmar kände det som att vissa delar i filmen fungerade som en nyckel för mina grubblerier. Aha men det är ju typ så de tänker! Tur att jag kunde slå igång telefonen direkt efteråt och skriva ner alla mina tankar.

Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.

Svårt beslut…

Jag gjorde ingenting igår, absolut ingenting. Det var så skönt. Lagade inte ens ordentlig mat, men eftersom jag bara låg i soffan och kollade på Suits så krävdes inte så mycket energi. Däremot arbetade min hjärna desto mer…

För ett bra tag sedan fick jag en idé till ett manus. Konflikten och karaktärerna, ja till och med arbetstiteln är klockren. Igår fyllde jag på med ännu fler pusselbitar och frågor, de bara kommer utan att jag behöver anstränga mig. Problemet nu är att min magkänsla säger att jag ska använda den här inspirationen och börja skissa på det nya manuset. Men det skulle innebära att jag inte börjar redigera Aldrig säga aldrig (ASA) som planerat.

Hjälp mig nu. Vad tror ni? Ska jag gå på magkänslan och skjuta på redigeringen av ASA och påbörja det nya manuset istället? Eller ska jag göra en första redigering och sedan lägga undan ASA? Alternativt följa min plan.

Kallsup och hjärtklappning

Igår fick jag en sådan där ”nästan kallsupskänsla” av en tanke som slog mig. Jag har ju så otroligt mycket i mitt manus som jag inte gjort research på, vad ska jag göra? I kombination med att jag redan har skissat upp en (grov) tidsplan så började hjärtat att slå snabbare. Innan jag drog ett djupt andetag och faktiskt tänkte efter hur läget är.

Jag har bara skrivit ett råmanus. Ännu är det ingen som läst en enda rad ur det och tidsplanen kan jag faktiskt ändra. Därför kommer jag att göra som så att jag kontaktar personerna som jag vill intervjua efter trettonhelgen – många är nog fortfarande lediga nästa vecka – och frågar om de kan tänka sig att ställa upp. Sedan har jag några scener där såväl poliser, som brandmän och ambulanspersonal är inblandade. Där behöver jag ”bara” få kontakt med personer inom yrket som kan läsa igenom scenerna och se om de är realistiska och korrekta. Och syrran kan hjälpa till att läsa scenerna där hästar medverkar.

Så, egentligen handlar det bara om att jag får revidera min tidsplan och beräkna tid för att göra de där intervjuerna innan jag börjar redigera på allvar. Men jag tänker fortfarande köra igång med en grovredigering den 9 januari. Mest för att jag så gärna vill läsa igenom  manuset för att få en känsla för det och uppdatera mig inför intervjuerna.