Mina krav

Igår hade jag en timme att slå ihjäl i Karlstad innan det var dags  för mig att vara på plats hos Konsumentverket. Vad gör en boktokig kvinna? Självklart besöker hon bokrean. Snacka om lyxigt! Det jag slogs av var att Akademibokhandeln hade ett helt bord vigt åt endast deckare medan det var sorligt tunt med romanceromaner. Men med tanke på hur många svenska romanceförfattare som ligger i startgroparna så hoppas jag det snart blir ändring på den saken.

Music is motivational to anyone that welcomes it in their life. Music nourishes the spirit and to know music nourishes it a whole lot more. Learn how to play and it awakens things within you which you wouldn't believe could exist! ... God damn you Ed Sheeran:

Vill du veta vad en romanceroman (eller om du hellre vill kalla det romantik, det är också okej är min del) ofta innehåller finns det massor av bra information på olika sajter. Inte minst på RWA:s hemsida (Romance Writers of America). Jag har läst och läser mycket romance, men jag ska villigt erkänna att jag nog ligger i lä när det handlar om att vara påläst om genren i allmänhet.
Trots detta hävdar jag att jag skriver en romanceroman. Nåväl, kalla mitt manus vad du vill men jag vill läsa böcker där….

  • ingen av huvudkaraktärerna dör. De kan bli skadade – men båda ska överleva utan att få men av det.
  • ingen av karaktärerna är otrogna. Det är sällan jag gillar böcker som innehåller det.
  • det gärna finns med mycket hångel, kyssar och smekningar. Bultande hjärtan och massor av pirr i kroppen ska det vara!
  • man får älska vem man vill, oavsett kön.
  • det inte är krig.
  • det definitivt slutar lyckligt.

Vad ställer du för krav på böckerna du läser?

La la land

Igår var det en sådan där härlig söndag! Ni vet, när solen skiner och strålarna är varma om man står i lä mot en vägg. Så man går ner på stan och strövar runt. Går in i domkyrkan och tittar på alla vackra målningar. Sedan hem igen. Kommer på att det vore trevligt att gå på bio. La la land ska visst vara bra har jag hört. En film som handlar om drömmar i drömmarnas stad L.A kan ju inte bli fel.

Och om den var bra? Det är en sådan där film som man kan välja att bara låta sig svepas med i eller se om och om igen för att upptäcka nya detaljer. Har ni inte sett den kan jag rekommendera att ni går och ser den omedelbart! Det är en sådan där film som upplevs bäst på bio.

Får jag fråga, händer det er att ni blir inspirerade av filmer? Alltså att ni kollar på en film och helt plötsligt börjar ni tänka på ert manus? Jag som går runt och funderar mycket kring Avas och Jakobs drömmar kände det som att vissa delar i filmen fungerade som en nyckel för mina grubblerier. Aha men det är ju typ så de tänker! Tur att jag kunde slå igång telefonen direkt efteråt och skriva ner alla mina tankar.

Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.

Kallsup och hjärtklappning

Igår fick jag en sådan där ”nästan kallsupskänsla” av en tanke som slog mig. Jag har ju så otroligt mycket i mitt manus som jag inte gjort research på, vad ska jag göra? I kombination med att jag redan har skissat upp en (grov) tidsplan så började hjärtat att slå snabbare. Innan jag drog ett djupt andetag och faktiskt tänkte efter hur läget är.

Jag har bara skrivit ett råmanus. Ännu är det ingen som läst en enda rad ur det och tidsplanen kan jag faktiskt ändra. Därför kommer jag att göra som så att jag kontaktar personerna som jag vill intervjua efter trettonhelgen – många är nog fortfarande lediga nästa vecka – och frågar om de kan tänka sig att ställa upp. Sedan har jag några scener där såväl poliser, som brandmän och ambulanspersonal är inblandade. Där behöver jag ”bara” få kontakt med personer inom yrket som kan läsa igenom scenerna och se om de är realistiska och korrekta. Och syrran kan hjälpa till att läsa scenerna där hästar medverkar.

Så, egentligen handlar det bara om att jag får revidera min tidsplan och beräkna tid för att göra de där intervjuerna innan jag börjar redigera på allvar. Men jag tänker fortfarande köra igång med en grovredigering den 9 januari. Mest för att jag så gärna vill läsa igenom  manuset för att få en känsla för det och uppdatera mig inför intervjuerna.

Nio dagar senare

God fortsättning på er kära vänner! Hoppas att ni har haft en härlig jul, det har i alla fall jag haft även om den var onödigt kort. Är redan tillbaka på jobbet men allting går på halvfart så jag behöver inte jobba ihjäl mig direkt.

Tänk att det gått lite mer än en vecka sedan jag satte punkt för råmanuset. Det är svårt att tro. De första dagarna tänkte jag väldigt mycket på manuset och det kliade i fingrarna efter att skriva ut alla sidorna och börja redigera. Sedan kom julen och plötsligt fanns det så mycket annat att fokusera tankarna på. Nu kan jag verkligen säga att jag börjar få distans till manuset och min ambition med att påbörja redigerandet efter Trettonhelgen känns inte alls så tokigt.

Eftersom jag befinner mig i något slags skrivvakuum just nu kommer blogginläggen att bli sporadiska. Men sedan när redigeringen drar igång hoppas jag kunna ge er inlägg mer regelbundet.

Må så gott och ta hand om er!

Vad gör jag nu?

36 timmar har gått sedan jag satte punkt. 36 timmar av eufori som nu börjar övergå i tvivel. Är det verkligen bra det jag har skrivit? Ska jag inte öppna upp dokumentet och ändra meningen i kapitel 10 ändå…? Tog jag backup ordentligt? Tänk om jag kör fast totalt i redigeringen och allting blir bara skit?

Samtidigt som jag är så glad att jag har kommit såhär långt. Jag kommer inte att börja redigera förrän om 3 veckor, tidigast 9 januari. Det är lång tid. Vad ska jag hitta på tills dess?

  • Läsa – och försöka att inte analysera meningar, tempus, skrivstil m.m.
  • Kolla på TV i lugn och ro – inte känna att jag borde skriva
  • Ta några promenader
  • Brodera klart julgransmattan – eftersom jag inte hann klart och vi nu har en ful dörrmatta under granen
  • Städa i gästrummet – den där högen med skit har legat där i ett halvår
  • Baka fröknäcke
  • …. eventuellt, om jag inte kan hålla mig borta från skrivandet, i smyg börja skissa på synopsis och karaktärsbeskrivningar till nästa manus. Eventuellt.

Konsten att säga nej

I helgen skulle jag egentligen ha fullt upp – liksom hela veckan har gått i turbofart – men kände mig faktiskt stolt när jag vågade ta upp telefonen och avboka lördagens fest. Det betyder att hela helgen är fri. Det enda vi ska göra, jag och maken, är att fixa en gran och klä den. Okej, det är kanske inte så bara såhär i julstressetider, men jag får i alla fall två lugna kvällar och sovmornar. Att säga nej är en konst som jag nyttjar alldeles för sällan.

Tänker mig att jag ska försöka varva ner genom att läsa den här julromanen som jag köpte för flera veckor sedan. Snöfall, mirakel och frusna hjärtan. Har än så länge bara hunnit till sida 30 men den verkar mycket lovande! Och kanske, kanske kan jag hitta tid och ork att skriva de där två sista scenerna i mitt manus. Sedan åker det ner i lådan ”på jäsning” till i januari. Gud vad skönt det vore!

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

Musikinspiration

Ungefär här befinner sig mina två huvudkaraktärer just nu. Very jobbigt! Jag kan inte lyssna på musik under tiden som jag skriver, men när jag inte skriver så kan jag ramla över en låt och tänka:
”Jäklar, den här låten beskriver ju exakt den känslan jag vill få fram i kapitel 5!”

För övrigt, hur bra var inte Magnus Carlssons tolkning av Kärleken är i Så mycket bättre? I love!

Lite blå och nere

Den där energin som jag snackade om för någon vecka sedan är puts väck. Att skriva på kvällarna fungerar inte alls, när jag sätter mig ner är det bara stopp. Jag vet inte om det beror på att jag frångått min rutin med att skriva ner varje scen i korta drag med händelse, tid, personer, känslor och syfte med scenen. Kanske, men anledningen till det är att jag har varit så stressad över att jag har så lite kvar att jag bara velat sätta mig ner och skriva. Jag har ju hela scenen i huvudet tänker jag. Nej, tydligen måste den ner på papper först. Sen är det ju det här med dialoger… Mina karaktärer är väldigt duktiga på att tänka och föra en inre dialog med sig själva men när de ska öppna munnen och kommunicera med varandra blir det bara fel. Suck.
Diagnos: Lätt skrivkramp eller författarstress.
Försöker intala mig själv att andas. Den enda deadlinen jag har är det jag själv som har satt. Det är alltså ingen annan som sitter och väntar på mitt manus.

Utkast tre har fötts

Enligt ordräknaren blev det knappt 300 nya färska ord igår. Men det beror på att jag flyttade en scen från kapitel 8 till kapitel 41 och skrev om det lite. Jag har tänkt göra den här flytten ett bra tag och det var skönt att få det gjort. Scenen är faktiskt rolig och bra men där den låg tidigare blev det lite kaka på kaka. 

På grund av att manuset nu har genomgått en större förändring valde jag att spara dokumentet som ”Utkast 3”. Om jag senare märker att scenen låg bra där den låg kan jag enkelt gå tillbaka till Utkast 2. Skönt. Dessutom har jag ett dokument med 8 626 ord som jag kallar ”Borttagna scener”. Där hamnar allting som jag helt enkelt har klippt bort och tyckt inte passar alls i manuset. Men vem vet, helt plötsligt kanske jag ångrar mig och vill ha tillbaka den där scenen till kapitel 3…

Än så länge har jag inte hunnit testa att byta perspektiv (från tredje till första.) Funderar på om det riskerar att bli väldigt förvirrande när man har två huvudkaraktärer…?