Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.

Nu är jag igång igen!

Nu ska ni få höra! Jag är igång med redigeringen! Igår kunde jag inte hålla mig utan skrev ut manuset till ASA. Hela 370 sidor blev det, dock med dubbelt radavstånd som såhär i efterhand hade kunnat minskas till 1,5. Men den som lever lär.

Hann inte redigera så mycket igår men jag är så peppad att fortsätta att läsa ikväll, det tycker jag är lovande. Dessutom har jag blivit ombedd att vara testläsare för första gången, någonting som känns både hedrande och lite nervöst. Men jag försöker se testläsandet som någonting utvecklande även för min egen del – samtidigt som jag hjälper en författarkollega, hur bra är inte den dealen? 🙂

Gällande mitt nya manus, Nyårslöftet, så har jag börjat skissa lätt på karaktärerna, i form av en mindmap på ritrullen. Den manlige huvudkaraktären var det som gjorde att idéen till manuset föddes så därför tänker jag testa att börja i den änden denna gång. När jag kom på idéen till ASA började det med en herrgård, därefter kom karaktärerna och sist konflikten. Så den här gången det lite bakvänt kan man säga. Men jag ser det som att min skrivprocess fortfarande är under utveckling så jag är öppen för att testa nya sätt!

Lördagsbubbel

Dricker bubbel efter en fantastisk middag i Sthlm. Även vi aspirerande författare måste få unna oss ibland, eller hur?

I veckan har jag tagit det lugnt med skrivandet, men imorgon känner jag mig redo att sätta mig med ritrullen och börja skissa på karaktärerna i Nyårslöftet. Jag är redan lite kär i dem. Hoppas att ni också har en fin lördagskväll!

Lyssna eller läsa?

Sedan jag själv började skriva har jag funderat mer och mer över mina egna läsvanor. Eller kanske snarare ”lyssnarvanor”. För cirka 3 år sedan skaffade jag Storytel och sedan dess är jag en trogen kund. Jag lyssnar när jag ska somna – med sleepmode som stänger av boken efter angiven tid – när jag lagar mat, städar eller tar mig till/från jobbet. Ja ni hör själva, det är i stort sett omöjligt för omvärlden att få kontakt med mig! 😉

Bildresultat för storytel

Men nu har jag som sagt börjat fundera över mitt beroende. Utvecklar jag verkligen mitt författarskap genom att enbart lyssna på böcker? Eller borde jag försöka att läsa fler fysiska böcker så att jag verkligen ser orden och meningsuppbyggnaderna framför mig? Blir min egen fantasi påverkad av att jag låter en person läsa upp berättelserna för mig eller triggar det snarare igång fantasin? Dessa frågor snurrar runt i mitt huvud samtidigt som ljudböcker ger mig möjlighet att ta del av så otroligt många fler berättelser än vad jag annars skulle ha tid med.

Läser ni mest fysiska böcker eller är ni en ”ljudboksjunkie” som jag? Vad tror ni utvecklar ert skrivande mest?

Jag har bestämt mig!

Tack för alla kommentarer och råd om hur jag ska gå vidare med ASA och min nya idé. Efter att ha funderat och verkligen känt efter vad hjärtat vill, så låter jag ASA vila ett tag till och sätter tänderna i synopsis och personporträtt för det nya manuset. Arbetstiteln för det nya manuset är sedan länge Nyårslöftet.

Det är så spännande att se en ny idé ta form, precis som att lägga ett pussel men istället för att hälla ut alla bitarna på bordet blundar du och ta en ny bit allt eftersom. Ibland passar de med en tidigare bit, ibland inte då får du fortsätta att plocka upp pusselbitar.

Lättnaden efter att ha bestämt mig är så skön, nu kan jag slappna av. Arbeta med Nyårslöftet tills jag känner mig redo att ta upp ASA och börja redigera den. Men först ska jag se om det går att få till några intervjuer så att bakgrunden till ASA sitter ordentligt.

Kallsup och hjärtklappning

Igår fick jag en sådan där ”nästan kallsupskänsla” av en tanke som slog mig. Jag har ju så otroligt mycket i mitt manus som jag inte gjort research på, vad ska jag göra? I kombination med att jag redan har skissat upp en (grov) tidsplan så började hjärtat att slå snabbare. Innan jag drog ett djupt andetag och faktiskt tänkte efter hur läget är.

Jag har bara skrivit ett råmanus. Ännu är det ingen som läst en enda rad ur det och tidsplanen kan jag faktiskt ändra. Därför kommer jag att göra som så att jag kontaktar personerna som jag vill intervjua efter trettonhelgen – många är nog fortfarande lediga nästa vecka – och frågar om de kan tänka sig att ställa upp. Sedan har jag några scener där såväl poliser, som brandmän och ambulanspersonal är inblandade. Där behöver jag ”bara” få kontakt med personer inom yrket som kan läsa igenom scenerna och se om de är realistiska och korrekta. Och syrran kan hjälpa till att läsa scenerna där hästar medverkar.

Så, egentligen handlar det bara om att jag får revidera min tidsplan och beräkna tid för att göra de där intervjuerna innan jag börjar redigera på allvar. Men jag tänker fortfarande köra igång med en grovredigering den 9 januari. Mest för att jag så gärna vill läsa igenom  manuset för att få en känsla för det och uppdatera mig inför intervjuerna.

Nio dagar senare

God fortsättning på er kära vänner! Hoppas att ni har haft en härlig jul, det har i alla fall jag haft även om den var onödigt kort. Är redan tillbaka på jobbet men allting går på halvfart så jag behöver inte jobba ihjäl mig direkt.

Tänk att det gått lite mer än en vecka sedan jag satte punkt för råmanuset. Det är svårt att tro. De första dagarna tänkte jag väldigt mycket på manuset och det kliade i fingrarna efter att skriva ut alla sidorna och börja redigera. Sedan kom julen och plötsligt fanns det så mycket annat att fokusera tankarna på. Nu kan jag verkligen säga att jag börjar få distans till manuset och min ambition med att påbörja redigerandet efter Trettonhelgen känns inte alls så tokigt.

Eftersom jag befinner mig i något slags skrivvakuum just nu kommer blogginläggen att bli sporadiska. Men sedan när redigeringen drar igång hoppas jag kunna ge er inlägg mer regelbundet.

Må så gott och ta hand om er!

Ny tidsplan!

Jag ”fnular” lite på hur jag ska lägga upp den kommande redigeringen. Främst eftersom jag tänkt boka in en lektörsläsning lite längre fram, men också för att ta en deadline för min egen skull. Ungefär såhär tänker jag.

  • Första genomläsning (plus lägga till kommentarer i marginalen) – Start 9 januari. Klar senast 22 januari (2 veckor)
  • Första redigeringsrundan – Klar senast 5 februari (2 veckor)
  • Ut till testläsare, runda ett – De får tre veckor på sig. Tillbaka senast 26 februari.
  • Andra redigeringsrundan – Klar senast 19 mars (3 veckor)
  • Ut till testläsare, runda två – Denna gång får de två veckor, tänker att det borde gå fortare eftersom de redan har läst manuset en gång. Tillbaka senast 2 april.
  • Tredje redigeringsrundan – Klar senast 16 april, alltså påsken (2 veckor)
  • Till lektör! Därefter redigering igen utifrån kommentarerna.

När jag skriver dessa tider tycker jag på ett sätt att det känns så himla lång tid. Ska jag inte ha ett helt färdigt manus förrän om 5 månader? Samtidigt som jag har de senaste veckornas skrivkramp färskt i minnet och vet att jag får räkna med lite extra tid om jag skulle köra fast igen. Plus att ett manus måste få ta tid.

Jag läste på Debutantbloggen att Charlotte Cederlund frågat sin redaktör om hur de hanterar alla manus som kommer in. Och enligt redaktören är ett av de vanligaste felen man gör som aspirerande författare att skicka in manus för tidigt, alltså innan det är färdigt. Här får jag alltså stanna upp och yogaandas ett tag. In och ut. Inte stressa i redigeringen, bara fokusera på att se till att Aldrig säga aldrig blir så bra som det bara går!

Vad tror ni? Är det ett för ambitiöst schema? Får testläsarna tillräckligt med tid på sig?

Jag är klar!!

Rubriken säger nog allt! Jag är verkligen klar! Så klar som jag nu kan tänka mig att vara innan redigering. De senaste sex timmarna har jag ägnat åt att klippa bort ca 1 500 ord som inte passade, skriva klart två scener och skriva om en extremt viktig nyckelscen som låg som en slags bromskloss inför hela slutet.

Är så jäkla stolt! Nu tar jag jullov. Det är jag värd.

Tystnad – tagning…

Efter en lång tystnad vill jag bara meddela att jag inte har råkat ut för någonting hemskt – för er som oroat er. Det har bara varit en typiskt fullmatad vecka i december. Har äntligen fått upp allt julpynt och till helgen ska det köpas gran, hurra!

Hur har det gått med skrivandet då? Jo tackar som frågar. Jag testade att skriva baklänges i helgen  och fick Le grande finale på plats. Scenen känns okej, inte mycket mer. Det positiva var att jag insåg att jag måste plantera mycket mer i den tidiga delen av boken så att det är tydligt varför slutet blir som det blir. Helgen som kommer ska läggas på att skriva de två scenerna innan slutscenen.

Därefter anser jag att jag måste lägga manuset åt sidan. Jag kan inte pressa ur mig mer text just nu. Jag måste fundera, skriva ner de lösa trådar, idéer och problem som finns för att få ett råmanus som är nog bra att skickas ut till testläsare. Nu hänger manuset på mig likt en alldeles för tung ryggsäck som jag inte kan få av mig. Så vill jag inte känna.

Hur går det för er andra med skrivandet?