Det berömda motståndet

Want an alternative method to cure your writer's block? Or just want a gift to give to your fellow #NaNoWriMo writer? How about writer's block soap? #humor #writersblock #writing

Det här inlägget har skrivits tusen gånger tidigare – gissar jag. Men varför inte ta upp ämnet igen. För let’s face it. Vi kommer alla att hamna där någon gång. I det mörka hålet, återvändsgränden, rummet utan fönster eller dörrar. Motståndet som är alla författares värsta mardröm: Skrivkramp.

Här fick jag stanna upp för att leta bland blogginläggen. Jag ville minnas att jag hade världens skrivkramp i november. Det visade sig vara väldigt upp och ner under slutet av oktober, november för att helt låsa sig i december. Att krampen infann sig pang bom var alltså inte fallet, den smög sig på och fångade sakta men säkert in mig. Jag kommer ihåg paniken och frustrationen jag kände. Jag var ju så nära slutet. Varför kunde jag bara inte få ändan ur och skriva färdigt?

Låt oss komma ihåg att skrivkramp är psykologiskt. Det är alltså någonting som existerar i vårt huvud. Skillnaden mot andra psykologiska åkommor är att det inte finns någon medicin att få på apoteket. Du får uppfinna din egen medicin. Med det menar jag inte att du ska ställa dig och börja mixa samman alla tabletter du har i ditt medicinskåp till en härlig – men förmodligen dödlig – cocktail. Hitta istället just din magiska medicin, den där magiska formeln som gör att krampen släpper.

Det kan vara att härda ut, att fortsätta skriva, men ändra ditt skrivsätt för att stimulera hjärnan. Om du tidigare skrivit på ren inspiration tills orden tagit slut, pröva då att skriva på bestämda tider och ställa en klocka. Fungerar det inte längre att skriva under en halvtimme, sätt ner tiden till femton minuter, tio minuter eller bara fem minuter. Fulskriv. Skriv vad som helst bara det resulterar i ord. Leta upp skrivövningar och skriv om någonting helt annat.

Eller strunta i ditt manus. Acceptera att du just nu har skrivkramp. Gör andra saker. Ta hand om dig själv – träna, testa att äta någonting nytt, meditera – läs en massa böcker, se på filmer, umgås med nära och kära eller besök nya platser för att samla inspiration. Skriv när andan faller på. Om så bara dagboksanteckningar om hur pissigt du mår när skrivandet inte fungerar.

Jag gjorde en blandning av allt ovan. Accepterade min skrivkramp. Testade att fulskriva, utan några krav på resultatet. Och förkortade min skrivtid till femtonminuters pass för att få igång flödet av ord.

Men kom ihåg: En sak är säkert, alla som någon gång drabbats av skrivkramp kommer ur det. 

Det här inlägget kom till efter inspiration från Anni Svensson.

En idé föds

Har det hänt att ni har fastnat för en bikaraktär och känt ”Åh hen vill jag fortsätta skriva om?”. Det hände mig igår – samtidigt som jag körde bil, väääldigt illa vald tidpunkt. I samma veva föddes hennes manlige man to be och jag tror att jag har en massa härlig research att se fram emot om det blir någonting av den här idén. Kanske har jag en serie på gång. Väldigt mycket småstadsromance à la USA. Fast vid Upplandskusten.

10 000 ord framåt

Jag ska villigt erkänna att jag är helt slut. Torsdag, fredag och idag lördag har jag skrivit i stort sett nonstop från klockan 10 till 16. Målet har varit att komma vidare i manuset, att arbeta vidare mot slutet och inte fastna i redigering av gamla scener. Jag har nått mitt mål och kan med andra ord vara mer än nöjd. Manuset har vuxit med 10 000 ord och är nu uppe i 45 500 ord. Jag är tveksam till om jag kommer att nå 70 000 ord – förmodligen inte – och kanske inte ens 60 000 är rimligt. Men jag kommer att ha ett manus med början, mitten och slut. Alla scener kommer att ta ett syfte och mina karaktärer har mål och motivationer.

Jag kommer inte att redigera så mycket innan manuset går iväg till testläsarna. De får läsa manuset som det är och komma med tankar. Utifrån det bygger jag vidare.

Just det, bilden kanske ni undrar över. Igår sålde svärföräldrarna sitt hus. Det firade vi med äkta champagne. Fy tusan vad gott det var. Jag kommer ha svårt att dricka skumpa för 79 kronor igen!

Repris

Okej jag veeet att ni har sett den här bilden förut. Skillnaden är att idag är det cirka 17 grader varmt och det blåser inte alls lika mycket. Jag behöver med andra ord inte handskar!

Nu taggar vi skrivande! Hur ser er helg ut? Skriver ni? Läser? Samlar inspiration?

Musik och skrivande går hand i hand

There is always a time for music * I will marry anyone who makes me a mixed tape *:

Musik har varit en stor del av mitt liv. Både i det att jag har lyssnat och själv utövat musik – ensam eller tillsammans med andra. Det mest underbara är när en sång griper tag i mitt allra innersta och får mitt hjärta att slå extra hårt, halsen att snöras åt och tårarna att rinna. Tänk att lite ljud kan skapa så starka känslor.

Jag har förstått att en del gärna lyssnar på musik under tiden som de skriver. Det har jag säkert bloggat om tidigare. För mig fungerar det inte alls. Jag går in alldeles för mycket i musiken och alldeles för lite i texten. Att lyssna på musik innan jag börjar skriva däremot, det fungerar alldeles utmärkt. För att ratta in känslorna i rätt stämning liksom.

Temat för min bok handlar mycket om att våga. Att våga starta om på en ny plats, att våga berätta det som tynger en, att våga visa sig sårbar, att våga stå upp för sina drömmar.
Därför har jag en lista kopplad till mitt manus som innehåller låtar som Laleh – Just nu, Helene Sjöholm – Gabriellas sång och Laleh – En stund på jorden.

Har ni något tips på låtar som jag måste lägga till på listan? Låtar som handlar om att våga leva.

Starta om på nytt

#inspiration #quote / AND SO, SHE DECIDED TO START LIVING THE LIFE SHE'D…:

Vad kul att det är flera av er som är nyfikna på Scrivener! Jag ska försöka att ge en uppdatering lite längre fram när jag har hunnit sätta mig in i funktionerna ordentligt. Just nu är det lite som att öppna lådor i en byrå och hitta nya spännande saker i varje låda!

Skrivmässigt då? Ja, flowet höll inte riktigt i sig. Däremot märker jag att jag sakta men säkert kommer närmare mina karaktärer. Det har krävts många sidor text för att mejsla fram dem men nu kan jag se en situation framför mig och veta hur Ava eller Jakob skulle hantera den. Framför allt har jag kommit närmare Ava. Sakta men säkert släpper hon in mig i sitt, förvirrade och lätt kaosartade liv. Men innerst inne är hon en stark person som gör det som många människor – inklusive jag själv – ibland drömmer om: Att lägga sitt gamla liv åt sidan och starta om på en ny plats. Det målet och den drivkraften ger mig inspiration som sjutton.

Scrivener

Efter tre extremt intensiva dagar på yrkeskonferensen var det faktiskt skönt att landa framför datorn igen. Jag har, efter att Anna-Karin och Matilda enväldigt röstat, skaffat Scrivener. Tidigare tvekade jag. Många har vittnat om hur svårt Scrivener är och hur många timmar man måste ägna åt att läsa instruktionen. Båda mina skrivvänner skakade på huvudet. Med hjälp av papper och penna ritade de upp layouten och förklarade hur programmet fungerar. Efter en kvart på Youtube var jag igång.

Mycket kan man säga om olika program och verktyg, men jag gillar verkligen Scrivener. Tackvare strukturen har jag fått koll på de mitt manus. Jag kan dela upp scenerna, döpa dem, färgmarkera och skriva noteringar för att komma ihåg hur långt jag har kommit med scenen. Och vad som måste göras. Skriva ner lösa scener vid sidan om, när jag inte har koll på var eller om det ens passar in i manuset. Tack vare menyn i spalten till vänster har jag bra överblick och kan lätt hoppa mellan scenerna.

Det här inlägget var egentligen inte tänkt att handla om Scrivener men nu blev det så. Och ni som tvekar: Skaffa Scrivener! Ni får prova hela gratis i 30 dagar och sedan kostar det inte många hundralappar att köpa loss.

Är det några fler där ute som är ”Scrivener-frälsta”? Eller tvekar ni? Klarar ni er med Word?

Hej då skrivandet, vi syns snart

Jag tror att jag är inne i ett flow. Fler och fler bitar faller på plats och det kliar i fingrarna efter att få dyka ner i Jakobs och Avas värld. Så det faktum att jag ska iväg på tre dagars konferens känns sådär. Missförstå mig inte, jag har sett fram emot den här konferensen, där jag får träffa andra inom min yrkeskår, mingla, prata och äta en fin trerätters middag. Förra året efterföljdes middagen av musik och dans, tror att jag dansade till klockan två på natten.

Men skrivandet… skrivandet! Jag kommer inte att ha tid att skriva. Bara små meningar och noteringar i mobilen och de block som jag alltid bär med mig.  Ack, det är hårt att vara författare.

Vad står på spel?

Ni vet att jag insåg att jag var tvungen att arbeta om mina karaktärer när jag började redigera? Min manlige huvudkaraktär Jakob har jag gillat från första stunden. Jag kan förstå hans situation, hans målsättning, vad som driver honom och hans problem. För honom är det väldigt, väldigt viktigt att han når sitt mål, det är mycket som står på spel.

För min kvinnliga huvudkaraktär Ava har vägen inte varit riktigt lika spikrak. Hennes mål har ändrat sig, liksom motivationen och de problem hon har. Igår körde jag en brainstormning om hennes hemligheter – vilket spårade ur mer och mer, ex. ”Hon är egentligen en man”. När jag helt slut slängde pennan ifrån mig, utan att ha blivit ett dugg klokare insåg jag varför det är så svårt.

Ava har det alldeles för lätt. För henne är det ingenting som står på spel. Om hon inte når sitt mål är det inte hela världen. Det blir såklart jobbigt för henne, men till skillnad från Jakob – vars värld formligen utplånas – så är det inte mycket som står på spel för Ava. Hennes motivation till att nå sitt mål är väldigt svagt.

Så det får bli dagens tips, fundera över vad som händer om dina karaktärer inte når sina mål. Vad står på spel för dem?

Skrivar-AW

Igår träffades jag, och två andra tjejer, Anna-Karin och Matilda för en AW i skrivandets tecken! Oj vad jag kan rekommendera detta till alla som skriver! Släng ut en förfrågan i någon skrivargrupp eller författargrupp på sociala medier och träffas fysiskt för en AW/fika/bit mat. Våga! Oavsett dina ambitioner så är det så kul att prata om skrivande med andra som också skriver.

Efter 3,5 timme (!) hade vi betat av skrivkurser, konsten att fulskriva, synopsis, vilken som egentligen är bästa skrivarpodden, research,  karaktärer och om alla författare är eremiter. Detta blandades upp med Hemnetknarkande, bröllopsplaner och om alla verkligen är släkt med varandra uppe i norr.

Hade jag bara orkat så skulle datorn åkt fram direkt när jag kom hem, så sjukt inspirerad var jag! Men jag dråsade i säng, helt slut men väldigt glad.