Så du skriver tantsnusk?

Kan vi ta några minuter och prata om det här med fördomar? I helgen fick jag höra ovanstående mening vid ett flertal tillfällen. Eftersom jag är aktiv – ehrm – på sociala medier har fler än mina närmast sörjande koll på att jag skriver. Så när jag stöter ihop med bekanta är det inte ovanligt att de tar upp mitt skrivande. Vilket såklart är extremt kul som författare! För såklart vill jag gärna prata om mitt skrivande.

Men när hela diskussionen inleds med frasen ”Så du skriver tantsnusk?” blir jag som en ballong som sakta pyser ut luft. Fram till nu har jag gjort ärliga försök att ta ner personen på jorden genom att svara något i stil med ”Fast allvarligt, tantsnusk? Välkommen till 21:a århundradet.” Eller när de nämner Fabio. ”Nu har ju både omslagen och innehållet utvecklats en del sedan 80-talet…” Inget av dessa svar brukar hjälpa. Personen brukar bara le lite överseende och fortsätta trycka ner böcker med romantiskt innehåll. Allt medan jag blir mer och mer förbannad.

Åh, jag glömde nog att säga: 100 % av alla som säger dessa saker är män. Jag älskar män. Men inte när de klankar ner på en hel genre som 9 av 10 män inte ens läst.

Så efter flera misslyckade diskussioner tror jag äntligen att jag har hittat den bästa svarsrepliken:
Man som ser ner på romance: Så du skriver tantsnusk?
Jag: Ja, eller så kan man kalla det gubbsnusk om man vill. Min bok passar både män och kvinnor. Du kan få köpa den när jag är klar. Signerad såklart.
Man som ser ner på romance: *skrattar åt mitt skämt och frågar hur länge har jag skrivit*

Framåt, steg för steg

Som ni märker är det väldigt liten aktivitet på den här bloggen. Det beror dels på att jag skriver väldigt sporadiskt och utan att egentligen analysera den text jag producerar eller metoden jag använder. Men jag tar mig framåt och det är det viktigaste! Jag är faktiskt mer aktiv på Instagram just nu. Är ni intresserade av att följa min skrivprocess är ni välkomna att följa mig . Jag heter @kristinawestling.

Konsten att skriva en bok

På skrivfronten intet nytt. Mitt lilla USB-minne ligger på köksbordet och ger mig dagligen en försiktigt påminnelse om att jag gärna får plugga in det i datorn. Än så länge har det inte skett. Men två saker har fått mig att tänka om i påsk.

Dels det som jag vetat om länge: Inspirationen och orken kommer inte att uppenbara sig på ett magiskt sätt. Det tåls att upprepas tyst för mig själv några gånger.

Och för det andra: En resa börjar med ett enda steg. Eller, det bästa sättet att äta en elefant är att ta en tugga i taget. Konsten att skriva en bok är att hamra ner ord för ord och inte ge upp. Jag måste alltså få in skrivrutinen igen. Imorgon när jag är tillbaka i Uppsala igen ska jag plugga in USB-minnet i datorn. Och skriva i exakt 15 minuter. Varken mer eller mindre. 15 minuter då det får bli hur bra eller dåligt det vill. Kanske får jag ihop några meningar, kanske blir det noll och inget. Men timern ska ställas på 15 minuter och innan den piper får jag inte resa mig från datorn.

Punkt slut.

Nästan en månad sedan sist…

… vi hördes. Det finns anledningar till detta. Vilka jag inte vill gå in på i detalj, men jag kan säga att jag i grunden mår bra. Det är ingen som har dött, är allvarligt sjuk, jag ska inte separera eller liknande. Däremot är jag extremt, extremt trött. Manuset finns med mig i huvudet, men jag finner inte riktigt orken att sätta mig ner med det. Jag gör helt enkelt som Marie och tar officiellt bloggpaus. Återkommer någon gång i januari när energin har återvänt!

Därför önskar jag er redan nu God Jul och Gott Nytt År! Må 2018 bli det år då vi aspirerande författare blir utgivna och alla bokälskare får läsa våra fantastiska verk!

Ovant att skriva igen

Jag skrev igår. I hela 45 minuter. Trots att jag egentligen inte ville. Men det var den där berömda tröskeln som fick mig att bestämma mig. ”Du kan fortsätta skjuta upp det här hur länge som helst, det kommer inte att kännas lättare för det. Lika bra att bara göra det.”

Så jag skrev. Det kändes hackigt och ovant att  producera ny text. Jag har ju faktiskt inte skrivit ett enda ord på mer än två månader så det är inte så konstigt. Jag har ingen aning om hur texten blev – vågade inte läsa igenom den. Å andra sidan spelar det ingen roll. För jag kan jobba om den, bygga ut och fixa till om så behövs. Nu existerar scenen i alla fall.

Här märkte jag att min planering hjälpte mig framåt. När jag inte visste hur jag skulle fortsätta kunde jag kasta en blick på den korta stödtext som jag skrivit ner. ”Just det ja, så var det… hon blir förtvivlad, sedan nollställd och så…”

Återstår att se om planeringen hjälper mig igenom det här! Jag hoppas det.

Romance helar mig

Jag har haft en jobbig vecka som nära på tagit kol på mig. Därav tystnaden. Men idag skrev jag. Jepp, första scenen i utkast nummer 4. Totalt 754 ord blev det. Jag är på gång men det får ta sin lilla tid. Manuset är även slaktat. 55 000 ord överlevde första omgången. Säkert kommer fler att ryka.

Ikväll läser jag den här pärlan, äter egenbakad banankaka och väntar på att maken ska komma hem från London. Precis vad jag behöver! När världen är hemsk, när nyheterna rapporterar om folk som blir mördade, kvinnor som blir våldtagna och naturkatastrofer som ödelägger hem – då flyr jag in i böckernas värld. In i romancevärlden, där folk får älska varandra och där allting slutar lyckligt.

Vi måste prata om sex

På Facebook kan man vara med i olika grupper. Jag har valt att sälla mig till den stora gruppen Författare på Facebook. Där diskuteras högt och lågt om allt som har med författandet att göra – och allt som inte har med det att göra också för den delen. För en tid sedan poppade det upp ett inlägg som gjorde att jag hajade till lite extra. Författaren och administratören Dag Öhrlund uppmanade alla som tycker att det är jobbigt att skriva om sex att helt enkelt låta bli.

Kommentarerna var faktiskt ganska roliga att läsa. Främst för att de som kommenterade var de som gillar att skriva om sex och inte alls vill ta fram skämskudden. Nu ska jag vara sådär jobbig och säga att herregud, folk får väl göra som de vill. Gillar du inte att skriva om sex, då undviker du förmodligen det. Fråga dig själv varför? Har du en speciell uppfattning om hur sex ”ska” skildras? Tänk om! Det finns olika sätt att skildra en sexscen och många olika typer av sex. Vad menar jag med detta?

Jo, för det första måste du bestämma om du verkligen vill skriva detaljerat. Man kan även låta läsaren använda sin fantasi och ”stänga dörren” när det börjar hetta till efter kyssarna och bli dags för själva sexet. Eller så låter du dörren vara vidöppen och låter läsaren vara med från första kyssen till klimax och efterspel. Valet är ditt.

Det andra du måste bestämma dig för är om dina karaktärer gillar vaniljsex eller drar mer åt BDSM-hållet. Mjukt eller hårt med andra ord? Hur erotiskt vill du ha det? Ska alla kroppsdelar benämnas med dess rätta namn eller vill du använda poetiska omskrivningar? Kommunicerar dina karaktärer genom suckar och stön eller använder de ett mer rättfram språk?

Genom att kombinera dessa två frågeställningar kan du få väldigt olika sexscener. Men, tänk på att kombinationen ”stängd dörr” och ”BDSM-sex” sällan gör dina läsare glada. En läsare som gillar mer erotiskt sex vill vara med hela vägen. En läsare som gillar mjukare sex kanske kan acceptera att dörren stängs och öppnas först när själva akten är över.

Okej, nu låter det som om jag är världens expert på det här med att skriva om sex. Det är jag inte. Däremot har jag läst väldigt mycket romance som skildrar sex i alla former. Det har lärt mig vad jag själv känner mig bekväm med att skriva om. Jag skulle aldrig kunna stänga dörren om mina karaktärer. Jag skulle även ha svårt att låta dem använda ett väldigt rått språk. Därför väljer jag en mellanväg, allt för att det ska kännas bra för mig att skriva om sexet. Och tycker du nu att det känns jobbigt så kan du göra som Dag säger, låt bli! Eller göra som jag säger, öva, öva, öva tills det känns bra.

Vad tycker du? Är det jobbigt att skriva om sex? Låter du helst bli? Eller älskar du dessa scener lite extra?

7 saker att göra mellan skrivperioder

  1. Plöj alla avsnitt av Game of Thrones.
    Eller valfri evighetsserie. Typ Vänner, Grey’s Anatomy, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother osv. Frossa samtidigt i ostbågar och njuuuut.
  2. Starta en Bullet Journal
    Detta fantastiska verktyg skapades av Ryder Carrol. Du behöver: En bok (jag använder en Leuchtturm med prickar) och en penna. Många lyfter fram svarta fineliners eller Mujis gelpennor som favoriter. Sedan är det bara att sätta igång! Jag har självklart en lista över mina böcker som väntar på att bli lästa och två sidor där jag skriver ner tankar kring mitt manus.

  3. Rensa i garderoben
    Bara gör det. Ut med allt som du inte använder eller som du inte använt under det senaste året. Släng, skänk eller sälj. Min favorit är att skänka, jag är helt enkelt för lat för att hålla på med Tradera eller andra säljsajter. För några år sedan testade jag fenomenet Capsule Wardrobe. Eller på svenska: en typ av säsongsgarderob med så få klädesplagg som möjligt. Även om min garderob innehåller ganska många plagg numera så shoppar jag bara fyra gånger om året och byter fortfarande ut mina kläder efter säsong. Så skönt!
  4. Tapetsera om!
    Japp. Det har i alla fall jag gjort. Och mitt förhållande överlevde. Det sägs att om man klarar av att montera IKEA-möbler och tapetsera ihop så klarar man allt tillsammans. Jag vet inte riktigt om det stämmer men vi är fortfarande gifta.
  5. Läs. Vad som helst. Bara det inte är ditt eget manus.
    Beta av några böcker från den där läshögen som jag vet att du har. Välj ut en bok som du verkligen längtat efter att läsa. Och läs. Njut. Tänk inte för mycket på hur boken är skriven. Bara njut av att få svepas med i en berättelse som någon annan har skapat.
  6. Tillbringa tid med vänner och familj.
    Jag har en känsla av att den här punkten borde ha hamnat högre upp. Men å andra sidan, den här listan är skriven utan inbördes ordning. Ni fattar vad jag vil ha sagt med den här punkten va? Kom ut ur din skrivarlya. Umgås med vänner och familj. Hitta på något kul tillsammans. Eller bara se en film i vardagsrummet.
  7. Kolla Youtube-klipp
    Lägg onödigt mycket tid på någonting så onödigt som att klicka runt på kattklipp på Youtube. Eller andra klipp. Jag är nyfrälst Bujo-fantast och kollar klipp där folk på 3 minuter ritar upp sina månadsöversikter och veckoöversikter i sina Bullet Journals. Det är jag och Therese Lindgren som mår bra av dessa klipp. Andra får prestationsångest. Har jag hört.

Vad gör du när ditt manus vilar?

Det där med upp och ner…

Jaha, ni kanske har märkt att det har varit tyst här ett tag. Det är av den enkla orsaken att jag har tappat skrivlusten. Det är inte riktigt skrivkramp det handlar om. Snarare att jag är så nöjd med att göra andra saker att skrivandet just nu inte lockar mig. Eftersom jag snart avser att skicka till lektör och det fortfarande finns några luckor i manuset är det inte alls bra tajming.

Hur gör ni när lusten att skriva bara försvinner?

Författandets upp- och nedgångar

Efter en smärre kris igår är jag tillbaka på banan igen. Stapplande men målmedveten. Det är så att vara kreativ. Man pendlar mellan eufori och förtvivlan. Mellan hybris och djupaste ångest.

Idag skriver jag på, fast solen skiner. Men i den här fina miljön gör det ingenting. Jag njuter för fullt! Ikväll ska jag och maken iväg och äta i en av byarna här i närheten. Det är extra roligt eftersom det är just den här byn, eller samhället, som har inspirerat mig till miljön där Jakob och Ava bor. Man kan alltså kalla det för reseach. En förhoppningsvis välsmakande sådan!