Uppföljning: Målsättningar 2017

Första delen av 2017 har sprungit iväg känns det som. Allting har gått otroligt fort och om bara några dagar går jag på semester. Tänkte att det kunde vara intressant att se hur många av målen som jag satte i början av 2017 som är påbörjade eller uppfyllda:

  • Bli klar med redigeringen av Ett lyckligare nu: På gång men långt ifrån klar. Manuset ute hos testläsare.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till lektör: Kommer att uppfyllas i augusti.
  • Påbörja ett nytt manus och använda erfarenheterna från arbetet med Ett lyckligare nu: Tveksamt… Många idéer finns men jag kommer nog att vilja lägga all min energi på Ett lyckligare nu.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till förlag innan året är slut: Känns som att jag inte kommer att hinna med. Vill verkligen redigera manuset ordentligt.
  • Bli bättre på att säga nej till aktiviteter – för att undvika stress: Jobbar på det.
  • Fortsätta gå på yoga: Har varit lite sämre under senare delen av våren/försommaren men jag tänker fortsätta till hösten!
  • Hitta balans mellan skrivlivet och sociala livet: Det går framåt.
  • Läsa fler böcker: Har i alla fall köpt fler böcker. Upplever att jag läser mer nu när jag inte skriver.
  • Le mer: Svårt att mäta. Känner mig gladare än jag gjorde under vintern i alla fall! 🙂

Summering: Många av målen är svåra att mäta. Gällande manuset och redigeringen så har jag upptäckt att jag är supersnabb när det gäller att skriva ihop ett råmanus. Men redigeringen är där det mesta arbetet sker och manuset verkligen tar form. Alltså låter jag det ta tid. Förmodligen hinner jag komma in på 2018 innan manuset är redo för förlag. Men då kommer det också att vara så bra som jag bara kan få det utan hjälp från förlagets kunniga anställda 🙂

 

En skrivpresent till mig själv

Igår hände det! Min gamla trotjänare MacBook Pro från 2011 fick se sig utkonkurrerad av en Air. Samma storlek på skärmen men betydligt lättare och förhopningsvis kommer den här inte att bränna sönder mina lår 😉

Det kommer att bli ett rent nöje att redigera med den här finingen! 

Mina författarvänner

I tisdags hade jag bjudit hem mina skrivarvänner – eller som Anna-Karin säger ”mina författarvänner” – på middag. Vi har verkligen klickat och är rörande överens om att vi är bra för varandra. Vi peppar varandra, läxar upp varandra och bara det att ha två personer som lyssnar och förstår vad man går igenom gör så otroligt mycket. Vi stämmer alltid av hur skrivandet går och jag, som just nu är utan manus, märker att jag tillbringar mycket tid med att fundera på mitt nästa manus. Och det är jag helt nöjd med. Det håller hjärnan igång. Tack vare tisdagskvällens diskussioner har jag nu en helt galen konfliktidé. Den är verkligen kontroversiell och på gränsen till vad som är okej, så nu måste jag fundera ordentligt på om jag ska satsa på den eller hitta en annan väg. Tur att jag har gott om tid 🙂

 

Två kapitel från slutet

Alltså jag sitter nästan här och gråter – jag brukar aldrig gråta när jag skriver. Men kapitel 19… det är någonting alldeles extra.

Nu ska jag ”bara” skriva två kapitel till. Sedan är det här manuset så klart som det kan vara i nuläget.

Imorgon klockan 12.00…

… kommer det upp ett viktigt och spännande inlägg! Kika gärna in då 🙂 Nu ska jag ta tag i sådana där tråkiga hemmasysslor: plocka ur tvätt- och diskmaskin och plocka undan rent allmänt. Kvällens skrivpass är avklarat, det kändes helt okej och snart är jag i mål!

Det berömda motståndet

Want an alternative method to cure your writer's block? Or just want a gift to give to your fellow #NaNoWriMo writer? How about writer's block soap? #humor #writersblock #writing

Det här inlägget har skrivits tusen gånger tidigare – gissar jag. Men varför inte ta upp ämnet igen. För let’s face it. Vi kommer alla att hamna där någon gång. I det mörka hålet, återvändsgränden, rummet utan fönster eller dörrar. Motståndet som är alla författares värsta mardröm: Skrivkramp.

Här fick jag stanna upp för att leta bland blogginläggen. Jag ville minnas att jag hade världens skrivkramp i november. Det visade sig vara väldigt upp och ner under slutet av oktober, november för att helt låsa sig i december. Att krampen infann sig pang bom var alltså inte fallet, den smög sig på och fångade sakta men säkert in mig. Jag kommer ihåg paniken och frustrationen jag kände. Jag var ju så nära slutet. Varför kunde jag bara inte få ändan ur och skriva färdigt?

Låt oss komma ihåg att skrivkramp är psykologiskt. Det är alltså någonting som existerar i vårt huvud. Skillnaden mot andra psykologiska åkommor är att det inte finns någon medicin att få på apoteket. Du får uppfinna din egen medicin. Med det menar jag inte att du ska ställa dig och börja mixa samman alla tabletter du har i ditt medicinskåp till en härlig – men förmodligen dödlig – cocktail. Hitta istället just din magiska medicin, den där magiska formeln som gör att krampen släpper.

Det kan vara att härda ut, att fortsätta skriva, men ändra ditt skrivsätt för att stimulera hjärnan. Om du tidigare skrivit på ren inspiration tills orden tagit slut, pröva då att skriva på bestämda tider och ställa en klocka. Fungerar det inte längre att skriva under en halvtimme, sätt ner tiden till femton minuter, tio minuter eller bara fem minuter. Fulskriv. Skriv vad som helst bara det resulterar i ord. Leta upp skrivövningar och skriv om någonting helt annat.

Eller strunta i ditt manus. Acceptera att du just nu har skrivkramp. Gör andra saker. Ta hand om dig själv – träna, testa att äta någonting nytt, meditera – läs en massa böcker, se på filmer, umgås med nära och kära eller besök nya platser för att samla inspiration. Skriv när andan faller på. Om så bara dagboksanteckningar om hur pissigt du mår när skrivandet inte fungerar.

Jag gjorde en blandning av allt ovan. Accepterade min skrivkramp. Testade att fulskriva, utan några krav på resultatet. Och förkortade min skrivtid till femtonminuters pass för att få igång flödet av ord.

Men kom ihåg: En sak är säkert, alla som någon gång drabbats av skrivkramp kommer ur det. 

Det här inlägget kom till efter inspiration från Anni Svensson.

En idé föds

Har det hänt att ni har fastnat för en bikaraktär och känt ”Åh hen vill jag fortsätta skriva om?”. Det hände mig igår – samtidigt som jag körde bil, väääldigt illa vald tidpunkt. I samma veva föddes hennes manlige man to be och jag tror att jag har en massa härlig research att se fram emot om det blir någonting av den här idén. Kanske har jag en serie på gång. Väldigt mycket småstadsromance à la USA. Fast vid Upplandskusten.

10 000 ord framåt

Jag ska villigt erkänna att jag är helt slut. Torsdag, fredag och idag lördag har jag skrivit i stort sett nonstop från klockan 10 till 16. Målet har varit att komma vidare i manuset, att arbeta vidare mot slutet och inte fastna i redigering av gamla scener. Jag har nått mitt mål och kan med andra ord vara mer än nöjd. Manuset har vuxit med 10 000 ord och är nu uppe i 45 500 ord. Jag är tveksam till om jag kommer att nå 70 000 ord – förmodligen inte – och kanske inte ens 60 000 är rimligt. Men jag kommer att ha ett manus med början, mitten och slut. Alla scener kommer att ta ett syfte och mina karaktärer har mål och motivationer.

Jag kommer inte att redigera så mycket innan manuset går iväg till testläsarna. De får läsa manuset som det är och komma med tankar. Utifrån det bygger jag vidare.

Just det, bilden kanske ni undrar över. Igår sålde svärföräldrarna sitt hus. Det firade vi med äkta champagne. Fy tusan vad gott det var. Jag kommer ha svårt att dricka skumpa för 79 kronor igen!

Repris

Okej jag veeet att ni har sett den här bilden förut. Skillnaden är att idag är det cirka 17 grader varmt och det blåser inte alls lika mycket. Jag behöver med andra ord inte handskar!

Nu taggar vi skrivande! Hur ser er helg ut? Skriver ni? Läser? Samlar inspiration?

Musik och skrivande går hand i hand

There is always a time for music * I will marry anyone who makes me a mixed tape *:

Musik har varit en stor del av mitt liv. Både i det att jag har lyssnat och själv utövat musik – ensam eller tillsammans med andra. Det mest underbara är när en sång griper tag i mitt allra innersta och får mitt hjärta att slå extra hårt, halsen att snöras åt och tårarna att rinna. Tänk att lite ljud kan skapa så starka känslor.

Jag har förstått att en del gärna lyssnar på musik under tiden som de skriver. Det har jag säkert bloggat om tidigare. För mig fungerar det inte alls. Jag går in alldeles för mycket i musiken och alldeles för lite i texten. Att lyssna på musik innan jag börjar skriva däremot, det fungerar alldeles utmärkt. För att ratta in känslorna i rätt stämning liksom.

Temat för min bok handlar mycket om att våga. Att våga starta om på en ny plats, att våga berätta det som tynger en, att våga visa sig sårbar, att våga stå upp för sina drömmar.
Därför har jag en lista kopplad till mitt manus som innehåller låtar som Laleh – Just nu, Helene Sjöholm – Gabriellas sång och Laleh – En stund på jorden.

Har ni något tips på låtar som jag måste lägga till på listan? Låtar som handlar om att våga leva.