Det där med upp och ner…

Jaha, ni kanske har märkt att det har varit tyst här ett tag. Det är av den enkla orsaken att jag har tappat skrivlusten. Det är inte riktigt skrivkramp det handlar om. Snarare att jag är så nöjd med att göra andra saker att skrivandet just nu inte lockar mig. Eftersom jag snart avser att skicka till lektör och det fortfarande finns några luckor i manuset är det inte alls bra tajming.

Hur gör ni när lusten att skriva bara försvinner?

Författandets upp- och nedgångar

Efter en smärre kris igår är jag tillbaka på banan igen. Stapplande men målmedveten. Det är så att vara kreativ. Man pendlar mellan eufori och förtvivlan. Mellan hybris och djupaste ångest.

Idag skriver jag på, fast solen skiner. Men i den här fina miljön gör det ingenting. Jag njuter för fullt! Ikväll ska jag och maken iväg och äta i en av byarna här i närheten. Det är extra roligt eftersom det är just den här byn, eller samhället, som har inspirerat mig till miljön där Jakob och Ava bor. Man kan alltså kalla det för reseach. En förhoppningsvis välsmakande sådan!

Romantik och bråk är det bästa!

Ni vet hur skrivandet går upp och ner? För mig är det dagsformen som avgör. En dag kan det vara helt stopp, andra dagar flyter det på fantastiskt bra. Så bra att jag inbillar mig att förlagen kommer att kasta sig över mitt manus.

Idag var en sådan dag. Jag började med att skala bort ett par scener, motsvarande 7 000 ord. Sedan planerade jag in 11 nya scener och skrev 4 000 ord. Försökte flytta om ett par andra, väldigt viktiga scener. Eller vem försöker jag lura? Alla mina scener är viktiga på ett eller annat sätt. De som jag skalade bort kändes inte lika viktiga. Men när jag frågade min ena testläsare H så tyckte hon att jag skulle ha kvar dem.

Ska sova på saken. Jag tycker om scenerna och de visar att har Ava utvecklats. Nåja, nu är jag värd ett glas vin efter alla timmar framför datorn. Ser fram emot morgondagens skrivpass. Då är vankas det bråk och missförstånd! Jag älskar att skriva om bråk. Och kärlek. När scenerna flödar över av känslor!

Uppföljning: Målsättningar 2017

Första delen av 2017 har sprungit iväg känns det som. Allting har gått otroligt fort och om bara några dagar går jag på semester. Tänkte att det kunde vara intressant att se hur många av målen som jag satte i början av 2017 som är påbörjade eller uppfyllda:

  • Bli klar med redigeringen av Ett lyckligare nu: På gång men långt ifrån klar. Manuset ute hos testläsare.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till lektör: Kommer att uppfyllas i augusti.
  • Påbörja ett nytt manus och använda erfarenheterna från arbetet med Ett lyckligare nu: Tveksamt… Många idéer finns men jag kommer nog att vilja lägga all min energi på Ett lyckligare nu.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till förlag innan året är slut: Känns som att jag inte kommer att hinna med. Vill verkligen redigera manuset ordentligt.
  • Bli bättre på att säga nej till aktiviteter – för att undvika stress: Jobbar på det.
  • Fortsätta gå på yoga: Har varit lite sämre under senare delen av våren/försommaren men jag tänker fortsätta till hösten!
  • Hitta balans mellan skrivlivet och sociala livet: Det går framåt.
  • Läsa fler böcker: Har i alla fall köpt fler böcker. Upplever att jag läser mer nu när jag inte skriver.
  • Le mer: Svårt att mäta. Känner mig gladare än jag gjorde under vintern i alla fall! 🙂

Summering: Många av målen är svåra att mäta. Gällande manuset och redigeringen så har jag upptäckt att jag är supersnabb när det gäller att skriva ihop ett råmanus. Men redigeringen är där det mesta arbetet sker och manuset verkligen tar form. Alltså låter jag det ta tid. Förmodligen hinner jag komma in på 2018 innan manuset är redo för förlag. Men då kommer det också att vara så bra som jag bara kan få det utan hjälp från förlagets kunniga anställda 🙂

 

En skrivpresent till mig själv

Igår hände det! Min gamla trotjänare MacBook Pro från 2011 fick se sig utkonkurrerad av en Air. Samma storlek på skärmen men betydligt lättare och förhopningsvis kommer den här inte att bränna sönder mina lår 😉

Det kommer att bli ett rent nöje att redigera med den här finingen! 

Mina författarvänner

I tisdags hade jag bjudit hem mina skrivarvänner – eller som Anna-Karin säger ”mina författarvänner” – på middag. Vi har verkligen klickat och är rörande överens om att vi är bra för varandra. Vi peppar varandra, läxar upp varandra och bara det att ha två personer som lyssnar och förstår vad man går igenom gör så otroligt mycket. Vi stämmer alltid av hur skrivandet går och jag, som just nu är utan manus, märker att jag tillbringar mycket tid med att fundera på mitt nästa manus. Och det är jag helt nöjd med. Det håller hjärnan igång. Tack vare tisdagskvällens diskussioner har jag nu en helt galen konfliktidé. Den är verkligen kontroversiell och på gränsen till vad som är okej, så nu måste jag fundera ordentligt på om jag ska satsa på den eller hitta en annan väg. Tur att jag har gott om tid 🙂

 

Två kapitel från slutet

Alltså jag sitter nästan här och gråter – jag brukar aldrig gråta när jag skriver. Men kapitel 19… det är någonting alldeles extra.

Nu ska jag ”bara” skriva två kapitel till. Sedan är det här manuset så klart som det kan vara i nuläget.

Imorgon klockan 12.00…

… kommer det upp ett viktigt och spännande inlägg! Kika gärna in då 🙂 Nu ska jag ta tag i sådana där tråkiga hemmasysslor: plocka ur tvätt- och diskmaskin och plocka undan rent allmänt. Kvällens skrivpass är avklarat, det kändes helt okej och snart är jag i mål!

Det berömda motståndet

Want an alternative method to cure your writer's block? Or just want a gift to give to your fellow #NaNoWriMo writer? How about writer's block soap? #humor #writersblock #writing

Det här inlägget har skrivits tusen gånger tidigare – gissar jag. Men varför inte ta upp ämnet igen. För let’s face it. Vi kommer alla att hamna där någon gång. I det mörka hålet, återvändsgränden, rummet utan fönster eller dörrar. Motståndet som är alla författares värsta mardröm: Skrivkramp.

Här fick jag stanna upp för att leta bland blogginläggen. Jag ville minnas att jag hade världens skrivkramp i november. Det visade sig vara väldigt upp och ner under slutet av oktober, november för att helt låsa sig i december. Att krampen infann sig pang bom var alltså inte fallet, den smög sig på och fångade sakta men säkert in mig. Jag kommer ihåg paniken och frustrationen jag kände. Jag var ju så nära slutet. Varför kunde jag bara inte få ändan ur och skriva färdigt?

Låt oss komma ihåg att skrivkramp är psykologiskt. Det är alltså någonting som existerar i vårt huvud. Skillnaden mot andra psykologiska åkommor är att det inte finns någon medicin att få på apoteket. Du får uppfinna din egen medicin. Med det menar jag inte att du ska ställa dig och börja mixa samman alla tabletter du har i ditt medicinskåp till en härlig – men förmodligen dödlig – cocktail. Hitta istället just din magiska medicin, den där magiska formeln som gör att krampen släpper.

Det kan vara att härda ut, att fortsätta skriva, men ändra ditt skrivsätt för att stimulera hjärnan. Om du tidigare skrivit på ren inspiration tills orden tagit slut, pröva då att skriva på bestämda tider och ställa en klocka. Fungerar det inte längre att skriva under en halvtimme, sätt ner tiden till femton minuter, tio minuter eller bara fem minuter. Fulskriv. Skriv vad som helst bara det resulterar i ord. Leta upp skrivövningar och skriv om någonting helt annat.

Eller strunta i ditt manus. Acceptera att du just nu har skrivkramp. Gör andra saker. Ta hand om dig själv – träna, testa att äta någonting nytt, meditera – läs en massa böcker, se på filmer, umgås med nära och kära eller besök nya platser för att samla inspiration. Skriv när andan faller på. Om så bara dagboksanteckningar om hur pissigt du mår när skrivandet inte fungerar.

Jag gjorde en blandning av allt ovan. Accepterade min skrivkramp. Testade att fulskriva, utan några krav på resultatet. Och förkortade min skrivtid till femtonminuters pass för att få igång flödet av ord.

Men kom ihåg: En sak är säkert, alla som någon gång drabbats av skrivkramp kommer ur det. 

Det här inlägget kom till efter inspiration från Anni Svensson.

En idé föds

Har det hänt att ni har fastnat för en bikaraktär och känt ”Åh hen vill jag fortsätta skriva om?”. Det hände mig igår – samtidigt som jag körde bil, väääldigt illa vald tidpunkt. I samma veva föddes hennes manlige man to be och jag tror att jag har en massa härlig research att se fram emot om det blir någonting av den här idén. Kanske har jag en serie på gång. Väldigt mycket småstadsromance à la USA. Fast vid Upplandskusten.