Det kallas tvivel

#inspiration #quote / DOUBT KILLS MORE DREAMS THAN FAILURE EVER WILL.

Igår snurrade tankarna för fullt. Jag har en kort lista med saker som jag vill/måste fixa innan manuset går iväg till testläsarna. Men igår var det som att ingenting fungerade. Jag började ifrågasätta hela handlingen och det kändes som att det finns så mycket mer som händer som jag inte har skrivit in ännu. Manuset har med andra ord en massa hål i sig. Tvivel, tvivel, tvivel…

Jag skulle förmodligen kunna skriva om de flesta scenerna i manuset, eller helt radera och skriva nytt. Men jag har ingen aning om det förbättrar eller förstör manuset. Min kompass är helt slagen ut funktion. Som det känns nu skulle jag kunna skriva utan att någonsin bli klar. Känner mig trött, hopplös och förvirrad på samma gång. Samtidigt är det en liten röst i mig som säger ”Bra, nu är det alltså rätt tid att ta in testläsare. Då får du veta vad som fungerar och inte.”

Försöker lyssna på den där rösten och släppa tvivlet som gnager i mig. Försöker sträcka på ryggen. Försöker tänka att det kommer att bli bra i slutändan.

Punkt för utkast 35

Igår satte jag punkt för manuset, utkast 35 (jag har sparat ett nytt utkast för varje skrivpass) men än är jag inte helt färdig. Det finns fortfarande en del punkter som jag vill åtgärda innan det går iväg till testläsarna. Ni är några stycken som sagt att ni kan testläsa och jag extremt glad och tacksam 🙂 Planen är att försöka åtgärda ikväll och ev. imorgon. Sedan skriva ut och läsa igenom innan helgen. Då gör jag ett sista ryck sedan får ni testläsare manuset på söndag. Åh så pirrigt!

Tag plats!

Efter en helg på vift och en hel vecka (!!) från mitt manus är det dags att placera rumpan i skrivfåtöljen. Dags att lägga in en högre växel. Nu vill jag ingenting hellre än att få ihop ett komplett manus med början, mitt och slut. Sedan släppa iväg det till testläsare. Få feedback! Jag längtar verkligen efter att andra ska få träffa Ava och Jakob. Själv behöver jag pusta ut ett tag. Kärlek växer på avstånd sägs det ju.

P.S. Kika gärna in här på fredag. Då kommer ett viktigt inlägg upp!

10 000 ord framåt

Jag ska villigt erkänna att jag är helt slut. Torsdag, fredag och idag lördag har jag skrivit i stort sett nonstop från klockan 10 till 16. Målet har varit att komma vidare i manuset, att arbeta vidare mot slutet och inte fastna i redigering av gamla scener. Jag har nått mitt mål och kan med andra ord vara mer än nöjd. Manuset har vuxit med 10 000 ord och är nu uppe i 45 500 ord. Jag är tveksam till om jag kommer att nå 70 000 ord – förmodligen inte – och kanske inte ens 60 000 är rimligt. Men jag kommer att ha ett manus med början, mitten och slut. Alla scener kommer att ta ett syfte och mina karaktärer har mål och motivationer.

Jag kommer inte att redigera så mycket innan manuset går iväg till testläsarna. De får läsa manuset som det är och komma med tankar. Utifrån det bygger jag vidare.

Just det, bilden kanske ni undrar över. Igår sålde svärföräldrarna sitt hus. Det firade vi med äkta champagne. Fy tusan vad gott det var. Jag kommer ha svårt att dricka skumpa för 79 kronor igen!

Repris

Okej jag veeet att ni har sett den här bilden förut. Skillnaden är att idag är det cirka 17 grader varmt och det blåser inte alls lika mycket. Jag behöver med andra ord inte handskar!

Nu taggar vi skrivande! Hur ser er helg ut? Skriver ni? Läser? Samlar inspiration?

När allting känns bättre

Det går verkligen upp och ner. Ena dagen är jag helt nedstämd för att jag är övertygad om att allt jag skrivit är skit. Andra dagar vaknar jag upp och känner mig mer hoppfull när jag sätter mig med mitt manus. Idag är en sådan dag. Solen skiner, vi har en helt fantastisk balkong som är som gjord för att sitta och skriva på. En kopp kaffe så är jag mer än nöjd.

På balkongen bredvid håller ett duvpar på att bygga ett bo under balkongmöblerna. Herr och fru Duva flyger i skytteltrafik fram och tillbaka. Jag kan inte låta bli att skratta samtidigt som jag känner mig lite ledsen. De kommer ju inte att få ha kvar sitt bo.

Jag har skrivit hela morgonen och det har gått riktigt, riktigt bra. Om en timme ska jag och klippa mig. Det här kommer att bli en fantastisk dag. Det känner jag på mig.

Vad står på spel?

Ni vet att jag insåg att jag var tvungen att arbeta om mina karaktärer när jag började redigera? Min manlige huvudkaraktär Jakob har jag gillat från första stunden. Jag kan förstå hans situation, hans målsättning, vad som driver honom och hans problem. För honom är det väldigt, väldigt viktigt att han når sitt mål, det är mycket som står på spel.

För min kvinnliga huvudkaraktär Ava har vägen inte varit riktigt lika spikrak. Hennes mål har ändrat sig, liksom motivationen och de problem hon har. Igår körde jag en brainstormning om hennes hemligheter – vilket spårade ur mer och mer, ex. ”Hon är egentligen en man”. När jag helt slut slängde pennan ifrån mig, utan att ha blivit ett dugg klokare insåg jag varför det är så svårt.

Ava har det alldeles för lätt. För henne är det ingenting som står på spel. Om hon inte når sitt mål är det inte hela världen. Det blir såklart jobbigt för henne, men till skillnad från Jakob – vars värld formligen utplånas – så är det inte mycket som står på spel för Ava. Hennes motivation till att nå sitt mål är väldigt svagt.

Så det får bli dagens tips, fundera över vad som händer om dina karaktärer inte når sina mål. Vad står på spel för dem?

Kapa, kapa, kapa

Imorse kapade jag bort ytterligare 20 000 ord. Det känns en aning tungt just nu. Samtidigt så vet jag att den delen som jag opererade bort från mitt manus inte alls höll samma kvalitet som de föregående 30 000 orden. Långt ifrån. Tråden med skurken är borta liksom – tyvärr – ett stort avsnitt där A och J befinner sig i en stuga i Västerbotten. Det var en underbar miljö att skildra eftersom jag har kopplingar till Västerbotten. Men det kanske passar i ett kommande manus, vem vet?

Nåja, trots mitt tillfälligt deppiga tillstånd så tror jag på det här manuset. Det kommer att bli bra och redan nu finns det några guldkorn som jag tycker är så gnistrande och fina. Det gäller bara att se till att hitta fler guldkorn och rensa bort det som visar sig vara vanliga gula stenar.

Veckans planering

Efter en sjukvecka då sjukt lite hände på skrivarfronten tar jag nya tag:

Måndag: Försöka bilda mig en uppfattning om hur mycket av mitt manus som försvinner om jag spolar skurken. Är det värt det eller ska jag vänta?

Tisdag: Ingen morgonskrivning p.g.a. väldigt tidig morgon. På kvällen AW med ett trevligt gäng för att prata skrivande. Jag var modig och slängde ut en förfrågan på FB. Gud vad jag längtar efter att få grotta ner mig i skrivandets konst tillsammans med likasinnade!

Onsdag: Morgonskrivning.

Torsdag: Morgonskrivning.

Fredag: Lugnt på skrivfronten.

Lördag: Försöka sno åt mig en timme eller två. Föräldrarna på besök resten av kvällen och söndagen.

Bort med skurken?

Jag är på benen igen. Helt åsterställd lär det nog ta ett tag innan jag blir, men hjärnan och kroppen verkar i alla fall fungera tillräckligt för att arbeta. Det är jag väldigt glad över, att ligga hemma ensam i soffan är något av det tråkigaste som finns!

Skrivandet har jag inte alls orkat med under den senaste veckan. Däremot har jag funderat desto mer. Lektören är informerad om att jag inte kommer att skicka något manus i juni, istället kom vi överens om augusti vilket ger mig hela två månader extra (inklusive semestern) att både redigera, skicka till testläsare och redigera igen efter deras kommentarer. Det känns bra att ge mig själv den här tiden.

Annars har jag redigerat snart hälften av manuset. Det är fortfarande ganska rörigt eftersom jag får minst en aha-upplevelse om dagen som jag snabbt skriver ner. Det kan vara stort som smått, men den där listan i Word växer med punkter om vad som måste göras eller hur saker förhåller sig till varandra.

Nu har jag kommit fram till en ganska stor vändpunkt i manuset. En vändpunkt som jag inte längre är övertygad om att jag vill ha där. I mitt manus finns nämligen en skurk som vill mina huvudkaraktärer illa. Jag har läst en hel del romantiska böcker med sådana inslag och tycker alltid att blandningen av kärlek och spänning är kittlande. I romancevärlden kallas denna subgenre för ”romantic suspence”. Men jag är inte längre övertygad om att jag behöver det här spänningselementet i mitt manus. Mina karaktärer har nog med problem som det är, andra stora trådar som måste listas ut och knytas ihop. Det enda problemet är att jag då måste ändra mitt slut ganska rejält och kapa ännu mer av manuset.

Frågan är nu, ska jag redigera klart manuset i dess nuvarande form, trots att jag redan nu är tveksam och skicka det till testläsarna med en fråga om vad de anser om min skurk? Eller ska jag följa min magkänsla, operera bort skurken och fortsätta med min redigering utifrån de nya förutsättningarna?