Skruvar upp konflikten & ställer allt på sin spets

Har jag sagt att jag älskar min ritrulle? Alltså på riktigt ÄLSKAR den? Att vara kreativ och skriva ställer så stora krav på att man ska kunna släppa loss tankarna. När det medium som man använder för att skriva låser fast tankarna blir det svårt. Hence the ritrulle. Där har jag en rejäl – om än rörig – överblick över alla scener, komplett med lösa frågor och trådar. Istället för en lista med scener som jag måste scrolla igenom.

Jag vill mena att det var tack vare ritrullens magi som jag fick världens bästa idé i söndags. Anledningen till att jag inte har skrivit om det i bloggen tidigare var för att jag har varit tvungen att fundera igenom om det överhuvudtaget kunde fungera. Skrev ett alldeles för långt inlägg till mina skrivarvänner i Messenger. Ett väldigt ledande inlägg som nära på tvingade dem att säga att idéen är fantastisk. Såklart höll de med mig (hehe de vågade inte annat).

Utan att spoila hela idéen så går det ut på att min karaktär Jakob har ett mål och ett tydligt, konkret hinder som gör att han inte kan nå sitt mål. Min andra karaktär Ava har också ett mål, men konflikten slår ner som en bomb senare i berättelsen. Och ställer allting på sin spets. För det krockar HELT med Jakobs mål. Ååååååh så bra! För dig som vill läsa mer om hur man jobbar med karaktärer kan jag tipsa om Simonas blogg. Speciellt de här två inläggen gillar jag:

Hur skapar man bra och trovärdiga karaktärer?

Råd och tips om mål och konflikt

 

80 % av texten i soporna

Är lite lätt andfådd. Har lyckats planera ihop någonting som kan kallas ett slut. Insåg halvvägs in i mitt planerande att jag behövde en separat lista enbart för sista akten av manuset. Det händer så mycket. Mina karaktärer tar dumma beslut, missförstår varandra och känner väldigt mycket. Jag älskar det.

Men detta innebär också att 80 % av all skriven text åkte i soporna. Jepp. Ni läst rätt. 14 154 stackars ord överlevde. Och inte ens de kommer att få ligga helt orörda. Men jag måste ha någonting att utgå ifrån. 

Nu har jag i alla fall fört in alla planerade scener i Scrivener. Nästa steg tror jag blir att flytta om dem så att de ligger i någon slags ordning. Ska erkänna att jag är lite rädd för att börja skriva igen. Prestationsångest. Det ser ju så bra ut på papper, tänk om det inte blir lika bra när jag börjar skriva…?

Papper och penna gör susen!

Jag är medveten om att det är förfärlig kvalitet på den här bilden. Men ni får helt enkelt stå ut med det! Ritrullen är tillbaka och den gör som vanligt underverk. Det händer någonting i mitt huvud när jag får använda papper och penna, helt utan att bli störd på teknik och gränssnitt.
Med hjälp av ritrullen kan jag låta mina idéer och frågor samlas på samma ställe i en enda härlig röra. Visst, jag älskar listor men när det gäller listor i datorer så blir det ett evigt scrollande upp och ner. Här har jag full översikt över hela listan med planerade scener, plus trådarna och lösa frågor.

Efter gårdagens planeringspass kände jag mig riktigt peppad för första gången sedan jag tog upp manuset igen efter lektörsläsningen. Jag kom på ett sätt att spetsa till Jakobs tråd på ett sätt som är mer konkret och ger honom möjlighet att utvecklas i en annan riktning.
Helst av allt ville jag studsa upp ur sängen i morse och fortsätta planeringen. Det ser jag som ett gott tecken! Ett nytt planeringspass är inplanerat först på söndag, men jag kanske slår mig ner vid min ritrulle lite tidigare än så…

Ikväll ska jag dricka bubbel och njuta av livet. Skickar mentala glas skumpa till er fina bloggläsare och skålar högljutt!

Vet ni vad…

… jag känner mig som världens sämsta bloggare just nu. Men brödjobbet har verkligen tagit all energi den senaste tiden. Många resor och så massor att göra plus att jag lider av ”duktig flicka-syndromet” vilket gör att jag vill visa mig glad, pigg och framåt hela tiden. Till slut pyser luften ur en. Som en skrumpen ballong.

Läsningen går i alla fall framåt. Jag försöker blunda för det faktum att jag just nu hatar min text. Den känns platt, stolpig och inte alls fantastisk. Jag försöker bara härda ut och igenom det. Tänker att målet är att jag ska komma igenom manuset. Sedan när jag gjort det, får jag fundera på hur jag ska kunna lyfta upp det till en ännu bättre nivå. Att jag har haft fyra testläsare och en lektör som säger att det är bra och att det med lite jobb kan finnas förlag som kan vara intresserade i framtiden känns just nu skrattretande.

Jag vill inte påstå att det är skrivkramp. Jag skriver ju inte ens! Men läskramp kanske är ett nytt uttryck vi ska mynta? Nåja. Att acceptera känslan brukar vara det bästa sättet för mig. Inte analysera sönder det för då gräver jag en ännu djupare grop. Jobba vidare, sätta upp små mål och belöna mig själv när jag når dem.

Ikväll blir det läsning med en skål ostbågar. Imorgon inflyttningsfest hos svärföräldrarna med skumpa och skaldjur. Livet kunde ju vara sämre! Kram på er!

Den här veckan…

… känns det fortfarande som att jag går på i 150 km/timme. Har bara hunnit till sida 88 i manuset – planen var att jag skulle hunnit till sida 121 igår. Men det har varit så mycket i helgen. I går var jag och maken på Nour El Refais show ”En komisk depression”. När vi kom hem var jag så slut. Tänkte att jag säkert kan läsa igenom dagens sidor på under en timme, men vad ger det när jag är trött i huvudet? Så jag tände mina ljus, lade upp benen på köksstolen och fortsatte läsa Sonjas andra chans. (För övrigt är jag fast, underbar bok!)

Med anledning av det ser min vecka ut som följer:
Måndag: Läsa s. 88-130.
Tisdag: Läsa s. 130-170
Onsdag: Social kväll, ingen läsning
Torsdag: Läsa s. 170-215.
Fredag: Middag hos svärföräldrarna, ingen läsning.
Lördag: Plöja sista sidorna 215-256
Söndag: Skrivdag med mina författarkollegor A-K och Matilda. Återstår att se vad jag ska sätta tänderna i.

Som ni märker har jag varit tvungen att dra upp tempot på läsningen, från planerade 30 sidor till ca 40 sidor. Det är inte så farligt. Det kommer att gå bra. Fortsättning följer!

Sköna söndag

Sköna söndag! Tända ljus, te och valet mellan två fantastiska svenska författarinnor. Kan inte bestämma mig för om jag är sugen på feelgood eller romance…

Utöver det kämpar jag vidare med mitt manus. Är på sida 88 nu, målet för dagen är sida 121. Det betyder att jag är ungefär halvvägs. Ångesten leker tittut med mig. Ibland tycker jag att det är riktigt okej. Andra gånger vill jag bara stöna högt. Vilken tur att jag har lyxen att kunna skriva om det jag inte gillar! 

Planerar för att planera skrivandet

Jag planerar för fullt inför min skrivbok. Igår köpte jag en ny Leuchtturm, alltså en likadan bok som jag redan har till min vanliga planering, min Bullet Journal. Jag har fått en del frågor om vad det här Bullet Journal egentligen är. Och jag kan lova att det kommer ett inlägg! Ska bara ta lite foton ur min egen BuJo. En bild säger mer än tusen ord. Eller? 😉 Vill du redan nu läsa lite om vad det är jag egentligen snackar om, kolla in hemsidan från killen som drog igång allt detta: Ryder Carroll

Men såhär tänker jag i alla fall att jag vill fylla upp min skrivbok. Tanken är alltså att skrivboken, till skillnad från min vanliga BuJo, ska vara enklare rent layoutmässigt och helt fokuserat på skrivande. Jag kommer exempelvis inte att ha någon årsöversikt, utan helt planera utifrån hur min månad ser ut och sedan enkla dagliga planer över mitt skrivpass. Plus dagbok, tabell över vilket datum+tid jag arbetat, vad jag gjorde (skrev/läste) samt känslan före och efter skrivpasset.

Det kan låta rörigt, jag vet. Det är lite rörigt för mig också. Men jag har en vision och med lite tankeverksamhet innan ska det nog bli bra! Det fina med Bullet Journaling är att man kan ändra layouten och upplägget om man känner att det inte fungerar 🙂

Längst fram skulle jag vilja ha ett citat från en skrivande person! Har du något favoritcitat att dela med dig av?

Skrivbok

Idag och imorgon är jag ute och reser igen. Manusläsningen får alltså stryka på foten men dessa två får hänga med! Min BuJo och bok nr 2 i serien om bröderna MacKade. Pocket är bäst när man är ute och reser! Och ljudböcker. Just nu lyssnar jag på Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom. Feelgood eller chiclit, jag har svårt att avgöra vilket. Men rolig är den! Får hålla mig från att skratta pinsamt högt på tåget.

Jag har skrivit ner en hel del idéer i min BuJo, hela sex sidor med olika tankar om hur jag kan utveckla manuset. Så igår började jag fundera kring en skriv(dag)bok. I början av råmanusfasen skrev jag några rader efter varje skrivpass. Det är både kul, hemskt och väldigt värdefullt att kunna gå tillbaka och se hur känslorna i processen upprepar sig. Men sedan råmanusfasen har jag inte fört någon skrivdagbok. Annat än här på bloggen. Men jag skulle vilja ha något mer strukturerat. I likhet med hur en BuJo är uppbyggt. Kunna skriva in vilken dag jag har skrivit, hur många timmar, vad jag gjorde, hur det kändes, tankar inför nästa skrivpass m.m. Kanske skriva ihop en överlevnadsguide för när skrivkrampen sätter in. Hur löste jag det förra gången?

Åh så peppad jag blev nu. Peppad inför skrivboken, peppad inför helgen då jag ska umgås med Ava och min ritrulle.

Dags för omskrivning nr 3

Det är dags att ta tag i manuset igen. Jag känner det i hela kroppen. Alla tankar och idéer har hunnit landa efter all feedback. Nu vill jag testa dem i verkligheten och se om de fungerar så bra som jag tror! Men riktigt redo är jag inte. Först måste jag hitta tillbaka in i texten. Ca 30 sidor om dagen ska jag läsa igenom. Skriver ner tankar under tiden i ett block, samtidigt som jag markerar varje scen enligt färgkoden ”Okej”, ”Ta bort” eller ”Redigera”. Efter mina 30 sidor skriver jag ner övergripande reflektioner. Det känns bra.

För er som kommenterade förra inlägget, stort tack för all pepp! Samtalet med lektören gick bra. Det blev ett väldigt dynamiskt samtal där jag lyfte fram de förändringar som jag tänker göra och andra, mer lösa, tankar. En förändring som jag var 99 % säker på möttes med ett ”Jaaa… haa…?” Följt av lång paus. Såhär i efterhand fattar jag varför det inte är någon bra idé. Men vi möttes halvvägs. Jag ska inte stryka personen M. Däremot ska han få en annan typ av roll som fortfarande är avgörande för handlingen.

Till er som har anlitat lektör eller ska göra det. Se till att det ingår ett uppföljande samtal. Dels för att du får chansen att ställa frågor och kan be lektören att förtydliga delar av utlåtandet. Dels för att du kan bolla de nya idéer som du har med ett proffs som känner din text lika väl som dig själv.

Mitt första lektörsutlåtande

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om min första releasefest, den som jag besökte i fredags för Anna Ahlunds bok Saker ingen ser.

Men…

Så kom lektörsutlåtandet. Och allting annat kändes med ens oviktigt. Hela 15 sidor med kommentarer och analyser av mitt manus. Komplett med ord som ”välskrivet”, ”professionellt”, ”livfull” och ”du är verkligen på rätt väg”.

Nu är det här visserligen taget från första sidan. Där det som bekant är bra att vara positiv för att den som tar emot kritiken inte ska störtdyka ner i tvivlet djupa avgrund. Utlåtandet fortsätter med förslag på vad som fungerar bra och mindre bra. Men överlag kände jag en pirrande känsla i såväl mage som hjärta när jag läst färdigt. Och jag tror faktiskt att mina ögon fuktades.
En utomstående person, vars jobb är att läsa andras texter, tycker att min text har potential! Lektören är rak och ärlig med att det kommer att krävas några rundor redigering men grunden finns där. Jag har alla ingredienser som krävs för att baka ett fantastiskt gott bröd (ping Elisabet!) Nu ska jag bara blanda dem i rätt ordning och låta dem jäsa ordentligt.

Vad ska jag göra nu tänker ni? Tanken är att jag ska läsa igenom utlåtandet några varv till. Låta det landa och skilja ut vad jag behöver förstärka eller fördjupa. Läsa igenom Ett lyckligare nu ett eller två varv. Sedan sätta mig med min ritrulle och försöka strukturera upp texten. Fundera och analysera. Ser framför mig hur jag sitter på golvet framför ritrullen med färgpennorna utspridda runt mig och en tekopp i handen. Jag tror att jag mindmaps är min grej så det ska jag jobba med.

Hur lång tid detta ska ta är oklart. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nu är det slut med tajta tidsplaner som får magen att knyta sig. Jag ska ojobba mig igenom den här redigeringsrundan, för att citera Marie.