Jag utvecklas

Jag är framme vid en scen som kräver en hel del. Det är nu A och J ska inse att de är intresserade av varandra. Dessutom ska det in en hel del detaljer och jag ska bestämma mig för hur mycket A är villig att avslöja om sig själv. Puh. Igår gick det trögt med andra ord. Jag pillade med en novell som jag skickade in till en skrivtävling och efter en timme var jag helt slut.

Jag märker här en tydlig skillnad i hur jag arbetade i höstas när jag skrev råmanuset. Det är tydligt att jag har blivit mer säker på mitt skrivande. I höstas hade jag nämligen suttit kvar framför datorn och kämpat vidare. Nu vet jag att det inte ger någonting, alltså släpper jag skrivandet och tar upp det vid nästa inplanerade skrivpass. Det är nämligen så jag fungerar och så länge jag bokar in mina skrivtimmar så löser det sig. Jag har ett skrivmål på 4 000 ord per vecka. Sitter jag och skriver en timme ger det ungefär 1 000 ord. Enkel matematik: Jag måste sitta minst 4 timmar per vecka för att få ihop till mina 4 000 ord. Ofta sitter jag fler timmar och har jag tur kan det resultera i betydligt fler ord (som förra veckan) eller så når jag precis upp till mitt mål.

Tack vare att många av er skriver och är så öppna på era bloggar har jag förstått att jag håller en relativt hög takt. Det gör mig lugn och tacksam. Alltså, nu struntar jag i gårdagen och satsar på en ordentlig skrivhelg istället. Woop, woop!

Hur hanterar ni ett segt skrivpass eller när inspirationen sinar?

Söndagsskrivstuga

Upptäckte precis att mätaren till höger här var inställd fel. Den ska såklart räkna hur många procent som är färdigredigerade, inte hur många ord manuset befinner sig på totalt. Det kommer förmodligen bli så att jag skriver om och skriver till mer än vad jag från början trott, då blir det tokigt om procenten går ner när jag tar bort någonting.

Nå, idag har det varit en bra dag i skrivarstugan. Trots att jag inte hade tänkt skriva blev jag så inspirerad att jag inte kunde låta bli! Veckans totala ordräkning stannar alltså på 6 625.

Lektören är bokad!

Ni var rörande överens i era kommentarer: Boka lektören nu! Så det har jag gjort. Målet är mitten av juni. Det känns som att jag ska hinna det. Vi ska höras av i maj när jag har bättre överblick.

Nu återgår jag till de rutiner jag hade när jag skrev råmanuset – räkna ord per vecka (målet är 5 000 men mindre är okej) och följa synopsis. Tanken är att mina testläsare ska få manuset i maj. Då ska jag ha en andra version av råmanuset klart men jag kommer inte att hinna gå igenom det innan dess.

Det är bara att kämpa på! Eller som man skulle säga i Piteå: Hä gäll it djööl. Översättning: typ ”bit ihop” alt. det gäller att inte grina. Jodå, så att…

Konsten att slakta ett råmanus


Med extremt blandade känslor satte jag igång att slakta mitt råmanus. Det som jag kämpat med under hela hösten och halva vintern. 31 049 ord hamnade i ett skräpdokument. Det är sådant som jag inte har någon som helst nytta av. 39 513 ord återstår. Av dessa ska cirka 35 000 ord skrivas om rejält för att passa den nya miljön och den nya konflikten.

Tur att jag kan se att manuset kommer att bli sååååå mycket bättre tackvare att jag gör det här. Annars hade jag nog bara lagt mig ner och dött.

Åh just det. Jag har bytt titel också. Men den ska jag suga på ett tag till.

Redigeringsplan

Alltså jag är så peppad på redigering nu så att det inte är klokt! Kanske beror på att kalendern är underbart tom = massor av skrivtid kan planeras in, eller så beror det på att solen behagar titta fram lite nu och då.

Lördagen och söndagen ser ut att bli lugn, därför tänker jag sätta mig ner och försöka börja beta av listan. Såhär ser planen ut:

  • Slutför kartan över karaktärerna.
  • Spara karaktärsbeskrivningarna i dokument, ett för varje karaktär.
  • Sortera ut de scener/kapitel som ska vara kvar och bara behöver putsas till lite.
  • Sortera ut de scener/kapitel som behöver mer omfattande redigering.
  • Ta bort de kapitel som inte alls ska vara med. Till skräpdokumentet.
  • Skriv nytt!
  • Läs igenom en andra gång. Samma princip som tidigare: Pustas till/omfattande redigering/tas bort?

P.S. Jag tänker såklart inte göra klart allt detta i helgen. På sin höjd hinner jag ordna med karaktärerna och börja rensa i manuset.

Boka lektör eller inte?

Dagens funderingar snurrar kring om jag ska boka lektör eller inte. Jag kommer att anlita lektör – det bestämde jag redan när jag började skriva på ASA – och jag vet även vilken lektör jag vill anlita. Hon är enligt säkra källor väldigt duktig.
Eftersom jag äntligen har ett råmanus funderar jag på om jag ska boka in en tid lite längre fram. Räknar med att jag ska redigera själv (vilket säkert kommer att ta hela mars och april) plus att testläsarna ska få god tid på sig att läsa min kommande bestseller. Ja, man måste väl få drömma? Det handlar alltså om att jag bokar in en tid någon gång i juni.

Vad tycker ni? Boka för att få ett datum att ha som mål eller avvakta och låta manuset ha sin gång?

 

Välkommen kära vår!

Den här bilden är tagen den 6 maj kring klockan 18 på kvällen. Min mamma var på besök, det var den första riktigt varma vårdagen (lägg märke till mina bara ben) och balkongen skulle invigas. Därav bubblet.
Balkongen använde jag sedan flitigt under sommaren och inte minst under de varma höstdagarna. Jag märkte att jag skrev som bäst när solen värmde mig i ansiktet och det fläktade lite lätt i håret. En lördag när jag var ensam hemma vill jag minnas att jag fick ihop nära 5 000 ord på 4 timmar. Shit vilket tempo jag höll!

I år glasar vi in balkongen någon gång i april/maj. Jag ser fram emot att sitta där under kvällarna med en massa tända ljus, en filt över mina knän och grotta ner mig i mitt manus. Välkommen kära vår, vill du inte skynda på lite?

Tillbaka till karaktärerna

Det är glest mellan blogginläggen just nu. Det beror på att jag tar sådana pyttesteg fram med mitt manus att det känns onödigt att skriva två rader på bloggen om det varje dag. Men nu kan jag meddela att jag har läst klart manuset! Tjoho! Jag blev mest förvånad över hur väl allting hängde ihop. Det var ingen som bytt kön genom processen, försvunnit på vägen eller andra större problem. Men jag har massor av redigering att göra.

Jag beräknar att ungefär 1/3 (eller mer!) av manuset kommer att flyttas över till ”skräpdokumentet” där jag samlar alla texter som inte får vara kvar i manuset. Ca hälften av det som återstår måste skrivas om rejält. Resterande putsas till. Men helt hopplöst är det inte. Nyckeln till att få till det ligger i att jag måste gå tillbaka i processen, tillbaka till karaktärsbyggandet. Vilka är egentligen Ava och Jakob? Vilka hemligheter har de? Hur har de hamnat där de är? Vad är det värsta som skulle kunna hända dem?

Jag har såklart gjort det här innan jag började skriva men i takt med att jag skrev ändrades karaktärerna och nu är den informationen som jag hade från början hopplöst gammal. Både Jakob och Ava hade varsin död förälder när jag började skriva, det har de inte längre. Jakob har fått en syster – grattis! Ava fick en röd liten stuga istället. Jag vet inte vem som är mest tacksam. Kanske Ava.

Hur tänker ni när ni bygger era karaktärer? Gör ni ett ordentligt jobb från början eller växer karaktärerna fram i takt med att ni skriver?

Behåll + Redigera

Idag är jag stolt över mig själv. Inte för att jag tror att jag skrivit ett fantastiskt manus – väntar fortfarande på den känslan när mitt manus liksom ska ligga glittrande framför mig. Nej, tvärtom för att jag trots mina tvivel tog mig igenom första tredjedelen av manuset. Någonstans kring kapitel 9 började jag känna att jag kunde skriva Behåll + Redigera vid kapiteltiteln. Så skön känsla!
Dessutom insåg jag att ett kapitel – som jag ursprungligen tänkt stryka – spelar en viktig roll i berättelsen. Alltså får det finnas kvar. En bikaraktär som spelat en lite väl viktig roll kommer att bytas ut mot en annan för att min manlige huvudkaraktär ska få en starkare känsla för sitt mål. Det är viktigt det där med mål, det är ju det som driver hela berättelsen.

Just nu: limbo

Jag är medveten om att inläggen här på bloggen kommer väldigt sporadiskt. Det beror helt enkelt på att jag befinner mig i något slags limbo just nu.

Testläsningen av Saras fina manus är klart – jag kunde inte lägga ifrån mig det innan jag läst färdigt (spoiler: bra manus!) och att läsa två manus samtidigt med kritiska ögon var helt enkelt för svårt för mig.

Jag har skissat på nya manuset, Nyårslöftet men känner mig inte redo att gå vidare med idéen ännu. Den får ligga på jäsning som Elisabet brukar säga 🙂

Och så redigeringen av ASA. Vad ska jag säga? Jag är inte ALLS nöjd med inledningen. Det känns som att första fjärdedelen är någon slags blindtarm som jag bara vill operera bort. Jag vet att manuset blir så mycket bättre senare, förmodligen för att jag under skrivprocessen lärde känna karaktärerna och miljön bättre och det gjorde det lättare att skriva. Just nu vill jag bara skita i att läsa de första kapitlen och hoppa framåt i manuset, landa där historien börjar. Denna insikt har fått mig att förstå det jag redan läst på så många bloggar: att många berättelser börjar alldeles för tidigt. Läsaren behöver inte få all bakgrundsinformation på en gång. Jag har med andra ord gjort ett klassiskt nybörjarmisstag.

Men, på något sätt vet jag att jag måste läsa igenom manuset, även om det svider att hela inledningen är skit. Jag får bara ta mig själv i kragen och läsa. Det blir bättre senare och om jag förstår vad som är viktigt för berättelsen längre fram kanske det ger mig nyckeln till inledningen.

Ni som också redigerat/redigerar, vad är er känsla när ni läser igenom första gången?