Så vågade jag slänga 80 % av mitt manus – eller hur man bestiger ett berg tre gånger

Foto: Kyle Johnson unsplash.com

Jag vill på förhand be om ursäkt för alla berg-referenser…

Att läsa är att resa heter det. Jag skulle vilja säga att skriva är att göra den där resan helt ensam som testperson och gå på alla misstag som finns. Att tvingas bestiga samma berg om och om igen.

Jag blev klar med råmanuset den 18 december 2016. Inför redigeringen kastade jag ca 44 % av texten – vilket under redigeringens gång blev mer men det noterade jag tyvärr inte. När utkast 3 föddes skedde samma sak. Och nu, inför utkast 4 har jag förkastat hela 80 % av texten.

Många av er applåderar och förundras över hur jag orkar börja om min bergsbestigning gång på gång. Min metod, om man ens kan kalla det metod snarare är det ett tankesätt, är ingalunda perfekt eller har vetenskaplig grund. Men den tar mig likt tusan upp till toppen, om och om igen. Såhär tänker jag:

  1. Det krävs en jävla övertygelse på din egen förmåga att skriva. Du måste övertyga dig om att du kan bättre. Att du kan utvecklas. Att nästa utkast kommer att bli ännu mer fantastiskt och skimrande.
  2. Se framför dig hur du klarar av att bestiga berget. Speciellt de dagar som det känns tufft. Och när de tuffa dagarna inträffar, tveka inte att använda alla tillåtna medel för att komma vidare. Ostbågar, en varm dusch, massor av kaffe, en promenad, kolla på ett avsnitt av favoritserien och låt hjärnan vila.
  3. Du kan alltid vända tillbaka. Spara dina utkast på ett säkert sätt så att du kan gå tillbaka och plocka upp en scen som du har slängt. Det är megaviktigt att du har den här möjligheten att vända tillbaka. Det är din livlina. Om stormen kastar sig in över ditt berg kan du vandra ner till en säker plats och vila där en stund. Kanske välja en annan väg upp sedan när det lugnat ner sig.
  4. Du tränar dig inför det största berget. Den dagen du blir antagen kommer du att känna dig stark i vissheten att du klarar av att skriva om stora stycken av ditt manus. Jag har ingen aning om förlagen uppskattar att man säger ”Jomen tack, jag kan slänga 80 % av det här ,om ni vill att jag gör det. Jag har gjort det förr.” Men OM de nu skulle kräva det av dig så vet du att du klarar av det. Människan fungerar så. Saker vi har erfarenhet av känns trygga och gör oss säkra. Sådant som är helt nytt upplever vi ofta som skrämmande.
    Men du vet att du klarar av det. Du har bestigit berget tidigare och överlevt.
  5. Till sist: Allt hänger på dig. Bara du kan göra det. Även om du har människor i din omgivning som peppar och uppmuntrar dig är det du och ingen annan som måste tvinga ner rumpan på stolen, lägga fingrarna på tangentbordet och producera text. Vill du få ett manus som är tillräckligt bra för att ge ut måste du ge dig själv fan på att klara av omskrivningar.

Books & Dreams

Gårdagskvällen tillbringade jag och mina författarvänner A-K och Matilda på Books & Dreams i Stockholm. Fantastiska Oscarsteatern fylldes till bredden med bokälskare. Mest kvinnor i 50-års åldern. Men även en och annan i åldern 30 minus (*vinkvink*) och män (Grattis Mats som vann ett bokpaket i lottdragningen!)

Vad ska man säga om kvällen? Hrm… det var inte riktigt som jag förväntade mig även om jag inte vill säga att det var bortkastade pengar. Det som drog ner betyget var att jag kände att många av intervjuerna handlade mer om författarna själva snarare om deras författarskap. Dessutom kändes det som att vi i publiken främst var där för att övertalas att köpa böckerna. Vilket å andra sidan såklart är vad jag själv hade önskat få ut som författare – sälja mina böcker, möta nya läsare och krama om gamla. Som läsare kändes det dock lite… tråkigt.

Höjdpunkten på kvällen var Åsa Hellberg och Emelie Schepp.
Åsa har haft som mål att en gång stå på Oscarsteaterns scen, vilket hon uppnådde igår, och dessutom gjorde det underbart bra. Allvar blandades med ömsom humor och ironi. Självklart köpte jag senare boken, men det hade jag också planerat att göra.
Emelie var proffsig ut i fingerspetsarna och här fick jag nog med mig mest inspiration till mitt eget författarskap om det eventuellt skulle bli egenutgivning i framtiden.

Skulle jag rekommendera aspirerande författare att besöka Books & Dreams? Ja och nej. Det är ett underbart event som man kan uppskatta som läsare i det att man får lära känna författare mer. Förvänta dig däremot inte att få massor av tips om hur författare får sina idéer eller hur deras skrivprocess går till.

Idag är jag här!

Varje september åker jag och kollegorna iväg på planeringsdagar. Cirka 30 min utanför Uppsala finns den här pärlan. Ja, visst är det ett späckat schema men det ges också tid att ta en kaffe i solen.

Rekreation för själen. Och eftersom min förkylning inte vill ge med sig ska jag sätta mig här ute med en bok senare idag. När alla andra tränar och svettas ska jag mysa med Sally Thornes En allvarsam lek. Riktigt rolig romance!

Tänk dig att…

Tänk dig att du har två dagar kvar innan du ska skicka ditt manus till lektör.

Tänk sedan att du befinner dig i en liten stuga (typ 40 kvm) ute på vischan.

Tänk dig att du inte är ensam i stugan. Ni är totalt 6 personer.

Lägg till att regnet öser ner och alla måste tränga ihop sig på den där lilla ytan i stugan,

Lösningen för att kunna skriva ostört? Smita iväg till sovstugan och krypa upp i sängen! 🙂

Trevlig skrivlördag på er gott folk!

Problem med karaktärerna – igen, fast ändå inte

Såhär såg det ut häromdagen när jag slog mig ner med min frukost och datorn under mina björkar. Till höger ser ni en skymt av forsen, precis ovanför ormbunkarna och bakom björkarna porlar en bäck fram. Idag regnar det för fullt och det ser ut att fortsätta i samma anda. Så det blev bara den här enda morgonen under björkarna.

Jag har fått all feedback nu. Den viktigaste kommentaren från testläsarna handlade om min huvudkaraktär Ava. Henne måste jag lägga mer tid på. Hon nådde inte riktigt fram hela vägen tydligen. Så kan vi inte ha det. Först tänkte jag att jag måste börja om från början. Att bygga upp henne igen. Men nej, så var det inte enligt min ena testläsare när jag tog mod till mig och frågade. Bara förklara mer, så att läsaren förstår var hon kommer ifrån och varför hon reagerar som hon gör. Så det ska jag göra nu. Jag och Ava ska åka tillbaka till hennes förflutna. Vi ska jobba oss igenom det där svåra. Tillsammans.

Men först ska jag läsa färdigt manuset igen. Så att jag kommer ihåg allting. Sedan blir det redigering för fulla muggar!

När jag inte skriver…

… passar jag på att vinna, numera anrika, Gudinge Open. En väldigt inofficiell tävling i beer pong.

Först i familjen att ta hem segern och första kvinnan. Att jag dessutom slog ut min svåger i semifinalen är bara grädde på moset. Jag är en väldigt bra vinnare och han är en väldigt dålig förlorare.

Idag regnar det men jag deppar inte ihop. Läser andra delen i serien om Chesapeak Shores och lär mig att bredspackla.

Ibland blir man rörd

När man får höra fina saker om sig själv. Då man är lite nere och inte har förväntat sig komplimanger. När man som mest behöver det. Hjärtat slår lite extra hårt och tårarna hotar att tränga fram. 

Så har det varit idag. Jag känner att det kom helt rätt i tiden.