Problem med karaktärerna – igen, fast ändå inte

Såhär såg det ut häromdagen när jag slog mig ner med min frukost och datorn under mina björkar. Till höger ser ni en skymt av forsen, precis ovanför ormbunkarna och bakom björkarna porlar en bäck fram. Idag regnar det för fullt och det ser ut att fortsätta i samma anda. Så det blev bara den här enda morgonen under björkarna.

Jag har fått all feedback nu. Den viktigaste kommentaren från testläsarna handlade om min huvudkaraktär Ava. Henne måste jag lägga mer tid på. Hon nådde inte riktigt fram hela vägen tydligen. Så kan vi inte ha det. Först tänkte jag att jag måste börja om från början. Att bygga upp henne igen. Men nej, så var det inte enligt min ena testläsare när jag tog mod till mig och frågade. Bara förklara mer, så att läsaren förstår var hon kommer ifrån och varför hon reagerar som hon gör. Så det ska jag göra nu. Jag och Ava ska åka tillbaka till hennes förflutna. Vi ska jobba oss igenom det där svåra. Tillsammans.

Men först ska jag läsa färdigt manuset igen. Så att jag kommer ihåg allting. Sedan blir det redigering för fulla muggar!

När jag inte skriver…

… passar jag på att vinna, numera anrika, Gudinge Open. En väldigt inofficiell tävling i beer pong.

Först i familjen att ta hem segern och första kvinnan. Att jag dessutom slog ut min svåger i semifinalen är bara grädde på moset. Jag är en väldigt bra vinnare och han är en väldigt dålig förlorare.

Idag regnar det men jag deppar inte ihop. Läser andra delen i serien om Chesapeak Shores och lär mig att bredspackla.

Ibland blir man rörd

När man får höra fina saker om sig själv. Då man är lite nere och inte har förväntat sig komplimanger. När man som mest behöver det. Hjärtat slår lite extra hårt och tårarna hotar att tränga fram. 

Så har det varit idag. Jag känner att det kom helt rätt i tiden.