Mitt första lektörsutlåtande

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om min första releasefest, den som jag besökte i fredags för Anna Ahlunds bok Saker ingen ser.

Men…

Så kom lektörsutlåtandet. Och allting annat kändes med ens oviktigt. Hela 15 sidor med kommentarer och analyser av mitt manus. Komplett med ord som ”välskrivet”, ”professionellt”, ”livfull” och ”du är verkligen på rätt väg”.

Nu är det här visserligen taget från första sidan. Där det som bekant är bra att vara positiv för att den som tar emot kritiken inte ska störtdyka ner i tvivlet djupa avgrund. Utlåtandet fortsätter med förslag på vad som fungerar bra och mindre bra. Men överlag kände jag en pirrande känsla i såväl mage som hjärta när jag läst färdigt. Och jag tror faktiskt att mina ögon fuktades.
En utomstående person, vars jobb är att läsa andras texter, tycker att min text har potential! Lektören är rak och ärlig med att det kommer att krävas några rundor redigering men grunden finns där. Jag har alla ingredienser som krävs för att baka ett fantastiskt gott bröd (ping Elisabet!) Nu ska jag bara blanda dem i rätt ordning och låta dem jäsa ordentligt.

Vad ska jag göra nu tänker ni? Tanken är att jag ska läsa igenom utlåtandet några varv till. Låta det landa och skilja ut vad jag behöver förstärka eller fördjupa. Läsa igenom Ett lyckligare nu ett eller två varv. Sedan sätta mig med min ritrulle och försöka strukturera upp texten. Fundera och analysera. Ser framför mig hur jag sitter på golvet framför ritrullen med färgpennorna utspridda runt mig och en tekopp i handen. Jag tror att jag mindmaps är min grej så det ska jag jobba med.

Hur lång tid detta ska ta är oklart. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nu är det slut med tajta tidsplaner som får magen att knyta sig. Jag ska ojobba mig igenom den här redigeringsrundan, för att citera Marie.

Ingen plan för hösten

Som alltid (haha, alltid men ja det har hänt två gånger) när jag är utan mitt manus känner jag mig lite matt  under de första dagarna. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Det är lite som när du sprungit ett riktigt långpass och är helt slut men samtidigt glad över att du tog dig i mål. Igår var jag helt övertygad om att lektören kommer att hitta en massa ”fel” och föreslår så stora förändringar att jag kommer vilja lägga mig ner och dö skrivdöden. Lägga undan datorn för gott och aldrig skriva ett ord till. Fick lite pepp från olika håll så idag känns det bättre. Jag har mer distans till manuset och försöker att inte planera min skrivhöst.

Det där med att inte planera känns extra viktigt. Jag har jobbat extremt hårt med manuset och behöver ta det lite lugnare. Många i min omgivning har påpekat det, liksom några av er bloggläsare 😉 Men jag är som ett barn inför julafton! Jag tycker att varje steg, varje nytt moment som jag upptäcker i skrivprocessen är så lockande att jag vill att allting ska hända samtidigt och nu på en gång. När jag brinner för någonting så går jag in för det till 10 000 %. Ibland har jag liksom svårt att hejda mig. Men i höst är det dags att hitta balansen. Med en ny kalender (en Bullet Journal) så ska jag försöka att boka in färre skrivtider och inte planera så långa pass.

Det var allt jag hade idag. Behövde skriva av mig lite. Nu ska jag snart iväg och PRATA av mig med mina författarvänner A-K och Matilda. Vi har inte setts på hela sommaren, det ska bli så kul att höra om allt som hänt!

Nu händer det saker!

Först och främst: Tack för allt stöd och pepp angående mitt förra inlägg. Vill ni bli mina gurus haha? Sanningen var att lusten bara försvann, jag var fullkomligt nöjd med att göra helt andra saker än att jobba hårt med mitt manus. Typ kolla på GoT, skriva i min Bullet Journal och surfa på Instagram och Pinterest.

I lördags bestämde jag mig ändå för att sätta mig på min älskade balkong och försöka hitta tillbaka till skrivlusten. Läste en av mina absoluta favoritscener och blev inspirerad. När jag dessutom hittade ett mail i inkorgen från lektören vaknade kämpaglöden. Så, om ungefär en vecka ska mitt manus iväg till lektören. Helgen gick åt till att rita dramaturgikurvor (såklart med massor av färgpennor!) och lista ut vad som behövs för att manuset ska bli komplett.

Igår fick jag ihop två timmar skrivtid. Och jäklar vad nöjd jag var efteråt! En viktig scen (jag har väldigt många viktiga scener i mitt manus, tumme upp!) som jag kämpat med att få igång landade precis rätt. Min huvudperson Ava har verkligen utvecklats under de här senaste veckorna. Allt tack vare mina testläsare som var hårda med att de inte alls gillade henne.

Jag är en person som tror starkt på listor. Min man brukar reta mig för det. Men i det här fallet håller jag hårt i min redigeringslista. En veckas hårt jobb. Ett tydligt mål. Nu är det järnet som gäller!

Uppföljning: Målsättningar 2017

Första delen av 2017 har sprungit iväg känns det som. Allting har gått otroligt fort och om bara några dagar går jag på semester. Tänkte att det kunde vara intressant att se hur många av målen som jag satte i början av 2017 som är påbörjade eller uppfyllda:

  • Bli klar med redigeringen av Ett lyckligare nu: På gång men långt ifrån klar. Manuset ute hos testläsare.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till lektör: Kommer att uppfyllas i augusti.
  • Påbörja ett nytt manus och använda erfarenheterna från arbetet med Ett lyckligare nu: Tveksamt… Många idéer finns men jag kommer nog att vilja lägga all min energi på Ett lyckligare nu.
  • Skicka iväg Ett lyckligare nu till förlag innan året är slut: Känns som att jag inte kommer att hinna med. Vill verkligen redigera manuset ordentligt.
  • Bli bättre på att säga nej till aktiviteter – för att undvika stress: Jobbar på det.
  • Fortsätta gå på yoga: Har varit lite sämre under senare delen av våren/försommaren men jag tänker fortsätta till hösten!
  • Hitta balans mellan skrivlivet och sociala livet: Det går framåt.
  • Läsa fler böcker: Har i alla fall köpt fler böcker. Upplever att jag läser mer nu när jag inte skriver.
  • Le mer: Svårt att mäta. Känner mig gladare än jag gjorde under vintern i alla fall! 🙂

Summering: Många av målen är svåra att mäta. Gällande manuset och redigeringen så har jag upptäckt att jag är supersnabb när det gäller att skriva ihop ett råmanus. Men redigeringen är där det mesta arbetet sker och manuset verkligen tar form. Alltså låter jag det ta tid. Förmodligen hinner jag komma in på 2018 innan manuset är redo för förlag. Men då kommer det också att vara så bra som jag bara kan få det utan hjälp från förlagets kunniga anställda 🙂

 

Punkt för utkast 35

Igår satte jag punkt för manuset, utkast 35 (jag har sparat ett nytt utkast för varje skrivpass) men än är jag inte helt färdig. Det finns fortfarande en del punkter som jag vill åtgärda innan det går iväg till testläsarna. Ni är några stycken som sagt att ni kan testläsa och jag extremt glad och tacksam 🙂 Planen är att försöka åtgärda ikväll och ev. imorgon. Sedan skriva ut och läsa igenom innan helgen. Då gör jag ett sista ryck sedan får ni testläsare manuset på söndag. Åh så pirrigt!

Drömmen om en halvtidstjänst

Jag har en plan för min redigering. Just nu händer dock livet. Det står en stor konsert för dörren som jag är väldigt involverad i att anordna plus att jag har jobbat lite mer än vanligt. För att över huvudtaget hinna säga mer än hej och hejdå till min man måste vill jag prioritera bort skrivandet. Man har ett val. Men som alltid jobbar hjärnan på i det tysta ändå och jag fyller på dokumentet med anteckningar i telefonen så fort jag kommer på någonting. Det kan vara allting från en klockren replik till en fundering eller förklaring till varför någon beter sig som de gör.

Jobbet alltså. Brödjobbet har jag sett en del författare kalla sitt ”vanliga” jobb. Det där med att försörja sig helt på sitt skrivande är få förunnat och de flesta måste fortsätta att jobba (om än deltid) för att få det att gå ihop. För mig är det drömmen att kunna gå ner i tid för att ägna mig mer åt skrivandet. Jag känner inte att jag skulle vilja sluta helt på mitt arbete, jag älskar det helt enkelt för mycket. Plus att jag är en extremt social person som förmodligen skulle bli fördj*vlig att leva med om jag satt ensam och skrev hela dagarna.

Halvtid är drömmen. Då skulle jag vara mer än lycklig.

Hur ser ni på det här? Drömmer du om att ägna dig helt åt författarskapet eller vill du ha ditt brödjobb vid sidan om?

Jag har bestämt mig!

Tack för alla kommentarer och råd om hur jag ska gå vidare med ASA och min nya idé. Efter att ha funderat och verkligen känt efter vad hjärtat vill, så låter jag ASA vila ett tag till och sätter tänderna i synopsis och personporträtt för det nya manuset. Arbetstiteln för det nya manuset är sedan länge Nyårslöftet.

Det är så spännande att se en ny idé ta form, precis som att lägga ett pussel men istället för att hälla ut alla bitarna på bordet blundar du och ta en ny bit allt eftersom. Ibland passar de med en tidigare bit, ibland inte då får du fortsätta att plocka upp pusselbitar.

Lättnaden efter att ha bestämt mig är så skön, nu kan jag slappna av. Arbeta med Nyårslöftet tills jag känner mig redo att ta upp ASA och börja redigera den. Men först ska jag se om det går att få till några intervjuer så att bakgrunden till ASA sitter ordentligt.

Mål för 2017

Jag har aldrig haft ångest inför ett nytt år, tvärtom älskar jag att det finns nya fräscha 365 dagar att fylla med roligheter. Att just det här året kommer att fyllas med skrivande känns helst underbart!

#2017 #motivation:
Bild från Pinterest.se (hubpages.com)

Men innan 2017 rullar igång vill jag passa på att vara lite tacksam över 2016. Jag kommer alltid att minnas 2016 som det året då jag skrev en bok. Det är helt galet att jag rodde projektet i hamn! Men inte minst är jag tacksam över att jag startade en blogg. Det kändes så fånigt att någon skulle vilja läsa om mitt skrivande, inte förstod jag att jag skulle lära känna en massa andra människor som också skriver. Ni som läser bloggen är min ”skrivfamilj”, ni kommer alltid med glada hejarop och kloka kommentarer när jag stöter på problem eller bara har kört fast. Tack för att ni finns!

Nåväl, nu ska vi inte bli känslosamma. Här är mina mål inför 2017 – såväl skrivmål som personliga mål.

  • Bli klar med redigeringen av Aldrig säga aldrig
  • Skicka iväg Aldrig säga aldrig till lektör
  • Påbörja ett nytt manus och använda erfarenheterna från arbetet med Aldrig säga aldrig
  • Skicka iväg Aldrig säga aldrig till förlag innan året är slut
  • Bli bättre på att säga nej till aktiviteter – för att undvika stress
  • Fortsätta gå på yoga
  • Hitta balans mellan skrivlivet och sociala livet
  • Läsa fler böcker
  • Le mer

Berätta nu, vilka mål har ni inför 2017? Om ni har en egen blogg och har skrivit ett inlägg med era mål, lämna gärna länken i en kommentar 🙂

Ny tidsplan!

Jag ”fnular” lite på hur jag ska lägga upp den kommande redigeringen. Främst eftersom jag tänkt boka in en lektörsläsning lite längre fram, men också för att ta en deadline för min egen skull. Ungefär såhär tänker jag.

  • Första genomläsning (plus lägga till kommentarer i marginalen) – Start 9 januari. Klar senast 22 januari (2 veckor)
  • Första redigeringsrundan – Klar senast 5 februari (2 veckor)
  • Ut till testläsare, runda ett – De får tre veckor på sig. Tillbaka senast 26 februari.
  • Andra redigeringsrundan – Klar senast 19 mars (3 veckor)
  • Ut till testläsare, runda två – Denna gång får de två veckor, tänker att det borde gå fortare eftersom de redan har läst manuset en gång. Tillbaka senast 2 april.
  • Tredje redigeringsrundan – Klar senast 16 april, alltså påsken (2 veckor)
  • Till lektör! Därefter redigering igen utifrån kommentarerna.

När jag skriver dessa tider tycker jag på ett sätt att det känns så himla lång tid. Ska jag inte ha ett helt färdigt manus förrän om 5 månader? Samtidigt som jag har de senaste veckornas skrivkramp färskt i minnet och vet att jag får räkna med lite extra tid om jag skulle köra fast igen. Plus att ett manus måste få ta tid.

Jag läste på Debutantbloggen att Charlotte Cederlund frågat sin redaktör om hur de hanterar alla manus som kommer in. Och enligt redaktören är ett av de vanligaste felen man gör som aspirerande författare att skicka in manus för tidigt, alltså innan det är färdigt. Här får jag alltså stanna upp och yogaandas ett tag. In och ut. Inte stressa i redigeringen, bara fokusera på att se till att Aldrig säga aldrig blir så bra som det bara går!

Vad tror ni? Är det ett för ambitiöst schema? Får testläsarna tillräckligt med tid på sig?

Jag är redo för slutspurten!

Med fint sällskap i form av Chris Hemsworth lyckades jag hitta inspirationen igår. Jag sprängde 60 000-gränsen och nu känns det faktiskt som om det kan vända. Jag är grymt taggad på att skriva slutet och det skulle nog kunna vara så att manuset drar iväg och blir mer än 70 000 ord.

Rent målmässigt tror jag att jag kan klara av att vara färdig till i mitten av december. Två skrivhelger försvinner (tyvärr) på grund av resor men jag ska försöka klämma in några extra skrivtimmar under veckodagarna för att kompensera. Pepp, pepp nu är det dags för slutspurten!!