Hej då kronologin!

Intressant hur snabbt det går att komma in i flowet igen. En kort scen på 470 ord bara flög från huvudet, genom armarna, ut i fingrarna och ner i tangentbordet. Jag gillar det långsamma tempot i just den här scenen. Ska bli kul att redigera den längre fram.

Jag försöker skriva utan krav den här omgången. Det betyder bland annat att jag inte sätter någon tid på hur länge jag ska skriva. Jag skriver inte heller scenerna i kronologisk ordning. Istället tänker jag att jag vill hitta glädjen och drivet i att skriva varje scen. Om jag inte gör det får jag fundera över hur jag kan göra om scenen eller om den ska finnas kvar över huvud taget!

Hur skriver du? Kronologiskt eller genom att hoppa mellan scenerna? Kanske skriver du nyckelscener först?

4 reaktioner på ”Hej då kronologin!

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Först måste jag bara säga att jag hajade till över bildens perspektiv, en sådan otroligt stor mugg! 😄

    Jag skriver till åttio procent kronologiskt, men avgörande scener kan skrivas när som helst. Början och slutet återkommer jag till många gånger.
    Mitt senaste råmanus skrevs hundra procent kronologiskt och blev inte så bra heller, men det berodde mer på ett urspårat synopsis än det kronologiska skrivandet.
    Om man har en tydlig historia klar för sig så tycker jag att scenhoppning kan driva lusten rejält, jag återkommer t.ex. till de roligare partier under mittenskrivningen, läser igenom, skriver om o.s.v. för att hitta energi att fortsätta. Så gör jag iofs med följebrevet också, det skriver jag på under hela manusprocessen, det ger också energi.

    Jättekul att du är på gång igen! Och jag tycker du gör helt rätt som låter löplinan vara lite slappare. Jag räknade ju både tid och ord på råmanuset nu senast, det kommer jag inte att göra nu under omskrivningen eller under nästa manus, då det visserligen är roligt men (för min del) tar onödigt fokus.

    • Kristina W skriver:

      Haha ja nu när jag kollar på bilden igen så ser jag att du har rätt. Muggen ser ut att vara helt enorm! :O

      Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Marie. Jag imponeras av de som skriver kronologiskt. Åsa Hellberg vet jag gör detta. Men ju längre tid jag skriver desto mer har jag kommit fram till att det inte riktigt är min grej. Däremot är du inne på någonting viktigt: Oavsett om man skriver kronologiskt eller hoppas mellan scener, så är det bra att ha ett hum om var historien är på väg.

      Skönt att höra att det finns fler som lämnat ordräknandet bakom sig 🙂 Jag har lekt med tanken på att räkna tid bara för skojs skull för att kunna säga efteråt: ”Jag lade ner 367 timmar på det här manuset.” Men det är bara en rolig tanke. Ingenting som jag allvarligt övervägt. Av just den anledningen att jag tror att det kommer att ta onödigt fokus från det som är det viktiga: Skrivandet.

  2. Elin Säfström skriver:

    Så intressant att just en långsam scen gick så snabbt att skriva. Det krockade lite i huvudet för mig när jag läste mening nummer två och tre i det här inlägget:) Men skitkul!

    Alltid bra med ett stort mått av kravlöshet! Heja!

    • Kristina W skriver:

      Verkligen motsägelsefullt! Men så fungerar det, min hjärna och mina fingrar jobbar snabbt, men i scenen är det lugnt och fridfullt 🙂
      Jag ska hålla kvar vid den där kravlösheten! Den här gången lämnade den en sådan skön känsla efter sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *