Jag står högst upp – ska jag våga hoppa?

5 veckor? Hur har det hunnit gå hela 5 veckor sedan jag bloggade senast?? Eller jo, egentligen vet jag ju exakt. Först en vecka i solen på Kap Verde, följt av den (nu nästan obligatoriska) sjukveckan efteråt. Och sedan har veckorna bara rusat iväg.

Utan att jag har arbetat med manuset en enda minut. Mer än att anteckna en massa i min skrivbok, tankar om hur jag vill utveckla Ava. Och se om alla avsnitt av Ryttareliten på SVT Play samt All in – den bevingade hästen. Det går under benämningen research.

På min att-göra-lista står att läsa igenom mitt manus. Igen. För att komma in i det. Och börja skriva igen. Snart. Mycket snart måste jag göra det. För jag känner att jag glider längre och längre ifrån texten och den där kicken som jag ibland får efter ett riktigt bra skrivpass.

Men jag vet ju varför jag inte har skrivit sedan i november. Rörigt på jobbet stavas det. Och för att göra det ännu rörigare har jag precis fått ett erbjudande om att ta ett kliv uppåt i karriären. Någonting som inte bara skrämmer mig då jag undrar om jag verkligen är redo för utmaningen. Det skrämmer mig även eftersom jag inser att jag förmodligen kommer att ha ännu mindre tid – eller i alla fall energi – till skrivandet.

Kommer jag klara av att prioritera min tid om jag tackar ja till den här chansen? Kommer jag att orka skriva? Ska jag våga hoppa ut i det okända?

9 reaktioner på ”Jag står högst upp – ska jag våga hoppa?

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Vad roligt att du är tillbaka! Känner igen det där med rörigt på jobbet. Känner också igen det där med att bli sjuk efter resor, flyg är rejäla smittspridare, hörde att man ska sätta vaselin i näsan.

    Grattis till jobberbjudandet, men jag förstår din tveksamhet. Jag tänker att du måste ställa dig själv två frågor, och besvara dem, innan du bestämmer dig. 1) Vad är viktigt för dig? 2) Var ser du dig om fem år?

    Själv tyckte jag 2012 att fritid och skrivande var viktigt och såg mig som författare om fem år, ändå tackade jag ja till ett chefsjobb (smickrad, såklart, i kombo med ”jag borde”) och knäckte mig totalt. Förra året, fem år senare, fann jag mig på ruta ett. Det går inte att ångra sig, men det är en skyldighet att lära sig, och det vill jag nog påstå att jag gjort. Även om det blev en dyrköpt lärdom för min del.
    Nu menar jag inte att detta på något sätt är facit, det är bara min erfarenhet av en liknande situation.

    • Kristina W skriver:

      Vaselin?? Haha det var något nytt 🙂 Måste nästan testa nästa gång jag ska ut och resa!
      Tack för att du delar med dig av dina upplevelser Marie. Visst är det olika för alla människor men jag tyckte att du gav mig två bra frågor att fundera kring.
      Beslutet att acceptera erbjudandet tog jag i torsdags. Det betyder inte att jag byter jobb, däremot får jag en förtroendepost under 1 års tid. Kunde inte skriva alltför mycket innan det var klart. Posten innebär mer arbete, men att jag kan göra det under arbetstid hade stor inverkan på mitt beslut att tacka ja! Hade inte varit lika sugen om det innebar att göra mer utanför arbetstid… då vill jag ju skriva! 🙂

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Yes, vaselin 😄

        Grattis till nya jobbet! Att hinna göra jobbet på just jobbet är A och O. Det ingick i min tjänst (kom min chef på) att vara tillgänglig 24/7 för både läsare och personal. Man kan få stressbekymmer för mindre 😬
        Tycker det låter som du har koll på läget, så då är det bara jättekul med nytt ansvar.

        • Kristina W skriver:

          Tack Marie! 🙂 Det ska bli kul och det faktum att det är ett förtroendeuppdrag på 1 år i taget gör att jag vågar testa.
          Men usch då! Det lät inte som en speciellt klok chef – inte när det gällde just den biten i alla fall. Vilken tur att du inte är kvar på den arbetsplatsen längre 🙂

  2. Annika skriver:

    Roligt att höra ifrån dig 🙂
    Tufft läge på jobbet, roligt att de uppskattar det du gör, men så klart också ett svårt val. Det svåra är att komma fram till vad en vill mest, och vad som får en att må bra och känna sig nöjd/till freds.
    Sen så är det inte fy skam att ägna ett par månader åt att tänka på sitt manus och anteckna idéer, du är ju kvinnan som besteg samma berg tre gånger under väldigt kort tid 🙂

  3. Sara skriver:

    Grattis till erbjudandet! Hur du än väljer att göra, sug åt dig av bekräftelsen!
    Kul att se dig här igen, jag har då och då funderat på hur det går för A och J. 🙂 Hoppas att det känns lustfyllt när du sätter igång igen!

    • Kristina W skriver:

      Tack Sara! Nu blev det ett positivt besked vilket betyder att jag kommer att ha lite andra arbetsuppgifter under 1 års tid. Men nu när jag väl fattat mitt beslut känns det bara kul 🙂
      Förhoppningsvis hinner jag även skriva lite. Tänker försöka komma igång och skriva mer regelbundet, utan att för den delen känna någon press att leverera text.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *