Skrivbok

Idag och imorgon är jag ute och reser igen. Manusläsningen får alltså stryka på foten men dessa två får hänga med! Min BuJo och bok nr 2 i serien om bröderna MacKade. Pocket är bäst när man är ute och reser! Och ljudböcker. Just nu lyssnar jag på Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom. Feelgood eller chiclit, jag har svårt att avgöra vilket. Men rolig är den! Får hålla mig från att skratta pinsamt högt på tåget.

Jag har skrivit ner en hel del idéer i min BuJo, hela sex sidor med olika tankar om hur jag kan utveckla manuset. Så igår började jag fundera kring en skriv(dag)bok. I början av råmanusfasen skrev jag några rader efter varje skrivpass. Det är både kul, hemskt och väldigt värdefullt att kunna gå tillbaka och se hur känslorna i processen upprepar sig. Men sedan råmanusfasen har jag inte fört någon skrivdagbok. Annat än här på bloggen. Men jag skulle vilja ha något mer strukturerat. I likhet med hur en BuJo är uppbyggt. Kunna skriva in vilken dag jag har skrivit, hur många timmar, vad jag gjorde, hur det kändes, tankar inför nästa skrivpass m.m. Kanske skriva ihop en överlevnadsguide för när skrivkrampen sätter in. Hur löste jag det förra gången?

Åh så peppad jag blev nu. Peppad inför skrivboken, peppad inför helgen då jag ska umgås med Ava och min ritrulle.

14 reaktioner på ”Skrivbok

  1. Elin Säfström skriver:

    Ack ja! Kalla mig Amanda. Ytterligare en av dessa böcker som måste läsas! Josefine Sandblom är vansinnigt rolig i alla andra sammanhang, så jag har höga förväntningar på boken.

    Så roligt att BuJo:n (hehe, är det en vedertagen förkortning?) funkar så bra för dig!

    • Kristina W skriver:

      Jag är ungefär halvvägs men jag rekommenderar verkligen Kalla mig Amanda. Själv tycker jag att det är svårt att skriva roligt men Sandblom lyckas i varje scen!
      Jepp BuJo är väldigt vedertaget, används av de som inte orkar säga Bullet Journal 😉

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Skrivdagbok är bra, i ungefär vilken form som helst. Jag har kört min i:
    – Ett worddokument
    – På Facebook (vilket måste ha blivit sällsynt trist för icke skrivande vänner och bekanta)
    – Och nu senast på bloggen (vilket förmodligen är trist för de som främst – eller enbart – är intresserad av Romanceportalsdelen av bloggen)

    Hoppas att din nya version funkar för dig.

    • Kristina W skriver:

      Håller med dig att nästan vilken form som helt fungerar. Att jag väljer en fysisk bok är för att jag har kommit fram till hur underbart det är att få använda penna och papper 🙂
      Jag har ju också lite skrivdagbok på min blogg, vilket är väldigt trevligt eftersom jag kan slänga ut funderingar och alltid får så kloka svar. Men de gånger när jag bara vill slita mitt hår och skrika ”Du är vääääääääärdelöööööös” skulle göra sig väldigt dålig på bloggen. Eller de gånger när jag bara vill skriva ner en idé jag har och idéen exploderar i flera mini-idéer. Därav känslan av att jag vill ha en bok där jag skriver bara för min egen skull och får allting samlat.

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Det låter smart, Kristina. Jag förmodar att det kan vara min personliga inställning till att skriva för hand som gör det mindre lockande för mig. Jag är gammal nog att jag började skriva (vid tolv års ålder) vid en tid när datorer var stora som frysboxar (omgivna av kylskåpsstora kyltorn) och ingenting som kunde stå på ens eget skrivbord hemma i vardagsrummet.

        Jag var, visade det sig snart, definitivt inte en författare som skriver för hand. Jag behöver stuva om min text flera gånger om. Jag behöver pröva mig fram, testa olika lösningar. Växla tillbaka till den version som funkade bäst. Döpa om en person som helt enkelt inte funkar som vad det nu var för namn man först bestämde sig för och som efter tvåhundra sidor måste bytas på hundratjugofem ställen.

        Någon som inte upplevt den tiden kan nog knappast föreställa sig frustrationen. Mitt skrivande lades i malpåse under åtskilliga år, tills vi blev erbjudna hyr-PC via jobbet i slutet av 90-talet. Först därefter tog mitt skrivande fart igen.

        • Kristina W skriver:

          Usch jag skulle nog inte klara av att skriva enbart för hand eller på skrivmaskin för den delen. Jag är precis som du, skriver om flera gånger och kommer på förändringar som jag vill göra tidigare i texten. Jag hade nog tur. Även om vi skrev mycket för hand så gjorde datorn tidig entré i mitt liv. Skolan fick en (1) dator när jag gick i 3:an och där fick vi turas om att lära oss skriva med fingrarna över rätt tangenter. Men som 3-åring hade vi en dator i vårt hem, eftersom min mamma liksom i ert hem, fick hyra en dator via sitt jobb.

  3. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Jag är mycket möjligt trög, men jag förstår fortfarande inte vad det där ”bullet journal” är för något och vad den ska användas till. Är det inte bara en skrivbok?! En jättefin skrivbok men ändå en skrivbok, eller är jag ute och cyklar? Är det som skrivbokens scrapbooking? 😀
    När jag gick i skolan var jag en sådan där färgpennetjej, använde samma färgpennor som du har på bilden till och med, vördnadsfullt inköpta på Åkerbloms i Umeå. Alla färger. Och glitterpennor, röd och silver. Sedan blev jag journalist och förstörde min handstil totalt, så nu skriver jag som en tredjeklassare och inte en färgpenna finns i sikte 😀
    Låter härligt att du är så peppad, krimskrams runt en kan verkligen göra det, ritrullen till exempel – den gillar jag eftersom jag fortfarande kan texta någorlunda snyggt med en tjock penna, haha. Har du något särskilt rum du håller till i?

    • Kristina W skriver:

      Åh en Bullet Journal är så många olika saker 🙂 Men framför allt är den precis vad du vill att den ska vara. En almanacka, dagbok, skrivbok, ritbok eller att-göra-lista-bok (säger man så…?)
      Jag ÄLSKAR färgpennor. Har redan alldeles för många. Och ändå alldeles för få 🙂 Men om det bara är du som ska se det, måste du verkligen skriva snyggt då? Kör i vind säger jag 🙂
      När det gäller ritrullen brukar jag stänga in mig i vårt gästrum. Där finns precis så mycket plats att jag kan rulla ut den en bit och få rum att sitta bredvid med korslagda ben. Tänk ungefär ett så stort utrymme så att en yogamatta får rum på snedden. Hade gärna haft ett litet större rum men eftersom gästrummet på något sätt har blivit ”mitt” rum är jag tacksam ändå 🙂 Om frågan gällde min skrivbok så är svaret att den följer med överallt! I köket, på balkongen, i soffan, i sängen.
      Var håller du till? Har du ett speciellt kreativt rum?

  4. Christina S skriver:

    Jag älskar min skrivdagbok 🙂 Startar en ny för varje manus. Så roligt att kunna gå tillbaka och se hur man upplevde det i de olika stadierna av skrivandet och när jag kör fast brukar jag gå tillbaka och kolla om jag körde fast på ungefär samma ställa förra gången också 🙂 Och hur jag då tog mig ur det.
    Kan varmt rekommendera en skrivdagbok.
    Kram

    • Kristina W skriver:

      Åh så tänker jag att jag också ska göra. En bok för varje manus! Tänker mig att det måste vara underbart att i efterhand kunna gå tillbaka och se hur idéer föds för att sedan bli ett manus som redigeras och resulterar i en bok 🙂 Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *