Vi måste prata om sex

På Facebook kan man vara med i olika grupper. Jag har valt att sälla mig till den stora gruppen Författare på Facebook. Där diskuteras högt och lågt om allt som har med författandet att göra – och allt som inte har med det att göra också för den delen. För en tid sedan poppade det upp ett inlägg som gjorde att jag hajade till lite extra. Författaren och administratören Dag Öhrlund uppmanade alla som tycker att det är jobbigt att skriva om sex att helt enkelt låta bli.

Kommentarerna var faktiskt ganska roliga att läsa. Främst för att de som kommenterade var de som gillar att skriva om sex och inte alls vill ta fram skämskudden. Nu ska jag vara sådär jobbig och säga att herregud, folk får väl göra som de vill. Gillar du inte att skriva om sex, då undviker du förmodligen det. Fråga dig själv varför? Har du en speciell uppfattning om hur sex ”ska” skildras? Tänk om! Det finns olika sätt att skildra en sexscen och många olika typer av sex. Vad menar jag med detta?

Jo, för det första måste du bestämma om du verkligen vill skriva detaljerat. Man kan även låta läsaren använda sin fantasi och ”stänga dörren” när det börjar hetta till efter kyssarna och bli dags för själva sexet. Eller så låter du dörren vara vidöppen och låter läsaren vara med från första kyssen till klimax och efterspel. Valet är ditt.

Det andra du måste bestämma dig för är om dina karaktärer gillar vaniljsex eller drar mer åt BDSM-hållet. Mjukt eller hårt med andra ord? Hur erotiskt vill du ha det? Ska alla kroppsdelar benämnas med dess rätta namn eller vill du använda poetiska omskrivningar? Kommunicerar dina karaktärer genom suckar och stön eller använder de ett mer rättfram språk?

Genom att kombinera dessa två frågeställningar kan du få väldigt olika sexscener. Men, tänk på att kombinationen ”stängd dörr” och ”BDSM-sex” sällan gör dina läsare glada. En läsare som gillar mer erotiskt sex vill vara med hela vägen. En läsare som gillar mjukare sex kanske kan acceptera att dörren stängs och öppnas först när själva akten är över.

Okej, nu låter det som om jag är världens expert på det här med att skriva om sex. Det är jag inte. Däremot har jag läst väldigt mycket romance som skildrar sex i alla former. Det har lärt mig vad jag själv känner mig bekväm med att skriva om. Jag skulle aldrig kunna stänga dörren om mina karaktärer. Jag skulle även ha svårt att låta dem använda ett väldigt rått språk. Därför väljer jag en mellanväg, allt för att det ska kännas bra för mig att skriva om sexet. Och tycker du nu att det känns jobbigt så kan du göra som Dag säger, låt bli! Eller göra som jag säger, öva, öva, öva tills det känns bra.

Vad tycker du? Är det jobbigt att skriva om sex? Låter du helst bli? Eller älskar du dessa scener lite extra?

23 reaktioner på ”Vi måste prata om sex

  1. Annika skriver:

    Jag tycker att sexscener är det svåraste att skriva, och det ska verkligen vara viktigt för handlingen att mina karaktärerer kastar kläderna innan jag låter dem göra det. Tycker inte att det är det minsta pinsamt egentligen, bara att det är oerhört svårt att få till på ett snyggt sätt. Man vill ju inte landa i en anatomilektion eller en övergestaltad pekoral.
    Tycker det är lite gulligt när hårdkokta skräck- och deckarförfattare vittnar om hur de tycker att det är så jobbigt med sexscener, ”för tänk om någon tror att det är MINA fantasier?!?” Men allt kletigt våld, det oroar sig ingen över att någon ska koppla samman med deras person 😀

    • Kristina W skriver:

      Jag tycker att romance och deckare rent generellt är ganska bra att jämföra. Precis som det är svårt att få till en sexscen på ett snyggt sätt så är det ju svårt att få till en mordscen bra. Som du säger att det inte blir alltför mycket ”sen gjorde hon si, han svarade så. Till slut…” Men jag fick faktiskt frågan från en testläsare: Tycker du inte att det är pinsamt att din mamma ska läsa det här? Hrm. Nej. Faktiskt inte. Jag drog precis samma exempel som du, tänk om jag skrev om blodiga mord och psykopater istället. Skulle det vara bättre? Sex är ju ändå någonting av det naturligaste som finns. Som de allra flesta människor ägnar sig åt.
      Håller sedan med dig om att en sexscen måste vara viktig för handlingen. Så även i en romance, men skillnanden mellan romance och deckare är att läsarna av en romance förväntar sig en sexscen. I en deckare går det bra att skippa sexet eller välja den varianten när karaktärerna ”stänger dörren om sig.” 🙂

      • Annika skriver:

        Jag brukar undvika att tänka på att nån ska läsa över huvud taget, skulle inte få ur mig ett ord i annat fall även om det bara var för att beskriva nåt gulligt som en kattunge 🙂
        Tycker inte om stänga-dörren-varianten, vare sig att skriva eller läsa, känns som att fega ur lite? Där är romance outstanding, de vågar verkligen!

        • Kristina W skriver:

          Det är nog en god idé, speciellt under råmanus-fasen. Sedan måste man ju successivt börja tänka i banorna ”vad skulle folk tycka om det här?” 🙂 Men i början är det öppna dammluckor som gäller!
          Hrm… både ja och nej. Om en bok enbart innehåller ”stängda dörren”-varianten så tappar jag intresset. Jag vill komma karaktärerna riktigt nära, komma in i deras huvud och veta vad de tänker, oavsett om det handlar om en situation på jobbet eller i sängkammaren. Men som Elisabet är inne på här nedanför, det kan ju bli för mycket av det goda om sexscenerna staplas på varandra 😉

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Om man orar sig över det får man väl försöka utgå från att eftersom man finns till så måste ens mamma ha gjort det där vid minst ett tillfälle (förmodligen flera, speciellt om man har syskon). Så – som du säger, det är det naturligaste som finns och det de flesta ägnar sig åt – vad man än skriver så kan man nog räkna med att ingenting knappast kommer som en nyhet för henne.

        • Kristina W skriver:

          Precis min åsikt. Och även om sexscener är väldigt utlämnande så är det fortfarande två fiktiva personer som har sex. Inte jag och min man. Jag försöker tänka ”Hur vill Y helt ha sex? Vilken ställning gillar hen? Mycket kyssar eller inga alls? Långt förspel eller pang på?” Där kan det skilja sig väldigt mycket från mina egna preferenser – vilka jag såklart inte skulle dela med mig av till någon annan än min partner 😉 Men KÄNSLOR i en bok kan ju basera sig på ens egna upplevelser. Hur KÄNNS det när någon drar ett finger längsmed ryggraden? Eller när man står framför varandra och andas in andedräkterna precis innan man kysser varandra? Lukt, smak, känsel, syn och hörsel. Alla sinnen ska aktiveras på en gång!
          Jag vet inte om jag lyckas förklara mig på ett bra sätt men förstår du ungefär vad jag menar? Mina egna känslor riskerar alltså att smyga sig in i texten men den rent tekniska biten i sexet behöver inte vara mina egna preferenser.

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Jag tror inte jag har några direkta problem vare sig att läsa eller skriva sexscener. Det viktigaste för mig är att de känns trovärdiga. Väl integrerade i texten. Autentiska, om man så vill, och inte konstlade eller uppenbart infogade eftersom en redaktör påpekat att du måste ha X antal sexscener i boken. De behöver också tillför någonting till relationens, om än inte handlingens, utveckling.

    Den stängda dörren. Där är jag nog litet ambivalent. Om man har ett par bra, välskrivna och lagom ångande sexscener i sitt bokmanus är det kanske inte nödvändigt att skriva ut varenda intimt möte mellan huvudpersonerna i texten. Kanske kan man antyda ytterligare några utan att så att säga följa med in i sängkammaren. Jag har läst vissa romance med så många sexscener att man nästan gick: ”Va! Är ni igång nu igen? Det var ju bara två sidor sedan sist!”

    Och då var det ändå en författare som skrev riktigt bra och ångande scener. De var bara litet för många – och för tätt återkommande – och jag som fick en överdos och bläddrade mig genom de följande sidorna tills jag kom fram till handlingen igen. Där hade det kanske kunnat vara läge att stänga dörren vid ett par tillfällen (de som inte kändes som om de förde vare sig handlingen eller relationen framåt). Men enbart stängda dörrar? Tråkigt!

    • Kristina W skriver:

      Helt rätt Elisabet, jag behöver inte säga så mycket mer! Självklart ska en sexscen, oavsett om det är romance, deckare, yong adult, feelgood eller något annat, fylla en funktion. Det måste vara naturligt att karaktärerna väljer att ligga med varandra och fylla ett syfte.

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Ah, scenerna kändes i och för sig naturliga. Det var bara det att några få kapitel på raken var pepprade med väldigt tätt återkommande sexscener, var av inte alla kändes som om de utvecklade relationen i någon högre grad. Om hon behållit de som verkligen fördjupade relationen och antytt några andra däremellan (eller spritt ut dem över flera kapitel så det inte blev så kompakt) tror jag boken hade vunnit på det.

  3. Sara skriver:

    Kul med ett nyanserat inlägg om ämnet! Klokt råd om att tänka efter hur man själv vill ha det – när det gäller sexscener känns det som att man lätt får en bild av hur det ”ska” vara, och att den bilden är ganska snäv. (Eller är det jag som inte har läst tillräckligt varierat..?). Men som med alla andra scener kan man förstås hitta sitt eget sätt, sin egen stil att skriva.

    • Kristina W skriver:

      Det kan nog vara både och tänker jag. För visst vidgas vyerna om du läser fler sexscener, i olika typer av romancevärldens undergenres. Men som med allting så finns det en norm kring hur sex ska skildras. Jag vill inte sticka ut hakan och säga att jag bryter normen – förmodligen inte – men jag skriver i alla fall sex på ett sådant sätt så att jag känner mig nöjd med resultatet 🙂

  4. Elin Säfström skriver:

    Jag skriver aldrig sexscener (jag stänger den där dörren) helt enkelt därför att jag själv är totalt ointresserad av att läsa sådana. Jag upplever bara att läsningen stannar upp. Det skulle kännas oerhört konstigt att skriva någonting jag själv inte gillar att läsa.

    • Kristina W skriver:

      Självklart ska du inte skriva någonting som du själv inte gillar att läsa. Däremot kan man alltid vidga sina vyer 🙂 Det finns många olika varianter av sexscener att ta del av där ute. Men som vi redan varit inne på i kommentarsfältet, scenerna måste ha ett syfte och kännas naturlig för handlingens eller karaktärernas utveckling. Om sexscenerna inte fyller något syfte ska de heller inte vara där 🙂

  5. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Jag läste också den där tråden och – som ofta på Författare på Facebook – fascinerades av hur kategoriska åsikter det finns. Att skriva även om det som känns obekvämt kan ju locka fram något oväntat och de flesta av oss behöver öva på det lite obekväma.
    Mitt nästa manus kommer att innehålla en sexscen, och jag tänker väl på förhand att den ska få vara ganska explicit, men i linje med manuset i övrigt, om det låter logiskt? Att helt plötsligt damma i med kuken och knulla i ett manus som inte innehåller en enda svordom i övrigt blir för stilbrytande.

    • Kristina W skriver:

      Vad roligt att du tar med en sexscen Marie! 🙂 Heja, heja!
      Gällande språket, precis så känner jag också, det måste såklart följa manuset i övrigt. Tänk om man hade slängt in sådana ord i en modern upplaga av ”Stolthet och fördom” – det skulle bli SÅ fel. Sedan måste på ett sätt sexet hänga ihop med karaktärerna. Visst sägs det att de som är blyga och försiktiga kan ta för sig rejält i sängkammaren, men för läsaren måste det ändå ha funnits tecken på det tidigare. En karaktär som aldrig vågar ta för sig kan inte helt plötsligt förvandlas till en sexgudinna i lårhöga stövlar och piska 😉

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Det där var fullständigt klockrent, Kristina! Det där som jag letat efter orden för att beskriva, utan att riktigt lyckas. För det är nog det viktigaste av allt att allt som sker i manuset känns som inte bara känns fullständigt naturligt utan också fullständigt i samklang med karaktärernas natur.

        Annars har man ett trovärdighetsproblem som kan slunga också den mest hängivna läsare ur berättelsen. Det samma gäller givetvis också den språkliga följsamheten.

        • Kristina W skriver:

          Tack Elisabet! 🙂 Ja om en karaktär gör någonting som inte är förenligt med karaktärens natur (kallas väl ”out of character behaviour” på engelska) så blir läsaren väldigt förvånad. Såvida det inte finns en relevant förklaring till anledningen och det förklaras tydligt varför karaktären agerar som hen gör.

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        De flesta har det, alla vet hur det funkar, därför är det egentligen fascinerande vilket formidabelt berg sexscener kan bli för oss som skriver. Att gestalta allt möjligt annat, mord och övergrepp, går bra – men sex, nej då blir det läskigt 😀
        I romance kan jag tänka mig att mycket stämning måste byggas upp före själva sexet. Min sexscen kommer ”bara” vara något slags fummel mellan tonåringar som inte har något bättre för sig.

        • Kristina W skriver:

          Ja men eller hur? Nu är ju jag extremt partisk, men jag förstår inte riktigt hur det kan vara så svårt. Fast kanske ligger svaret i just det att sex är någonting så naturligt, att alla har det och vet hur det fungerar. Få har väl varit med om ett mord, därför är det så tydligt att det är någonting författaren har fantiserat ihop. Sex däremot, då väcks direkt frågan: Aha, är det dina egna upplevelser du gestaltar nu?? Fast det inte alls är så 😉
          Du har delvis rätt Marie. I romance handlar det mycket riktigt om att bygga upp en stämning mellan huvudkaraktärerna innan sexet. Att låta dem mötas, kanske kyssas, nästan få till det men bli avbrutna på något sätt, det är liksom halva grejen. Men även i övriga genres måste sexscenen på något sätt ha planterats. Läsaren får inte bli helt överrumplad och tänka ”Va? Var kom det där ifrån? Och varför ligger just de här två personerna med varandra?” Det måste finnas ett syfte, en anledning 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *