Mitt första lektörsutlåtande

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om min första releasefest, den som jag besökte i fredags för Anna Ahlunds bok Saker ingen ser.

Men…

Så kom lektörsutlåtandet. Och allting annat kändes med ens oviktigt. Hela 15 sidor med kommentarer och analyser av mitt manus. Komplett med ord som ”välskrivet”, ”professionellt”, ”livfull” och ”du är verkligen på rätt väg”.

Nu är det här visserligen taget från första sidan. Där det som bekant är bra att vara positiv för att den som tar emot kritiken inte ska störtdyka ner i tvivlet djupa avgrund. Utlåtandet fortsätter med förslag på vad som fungerar bra och mindre bra. Men överlag kände jag en pirrande känsla i såväl mage som hjärta när jag läst färdigt. Och jag tror faktiskt att mina ögon fuktades.
En utomstående person, vars jobb är att läsa andras texter, tycker att min text har potential! Lektören är rak och ärlig med att det kommer att krävas några rundor redigering men grunden finns där. Jag har alla ingredienser som krävs för att baka ett fantastiskt gott bröd (ping Elisabet!) Nu ska jag bara blanda dem i rätt ordning och låta dem jäsa ordentligt.

Vad ska jag göra nu tänker ni? Tanken är att jag ska läsa igenom utlåtandet några varv till. Låta det landa och skilja ut vad jag behöver förstärka eller fördjupa. Läsa igenom Ett lyckligare nu ett eller två varv. Sedan sätta mig med min ritrulle och försöka strukturera upp texten. Fundera och analysera. Ser framför mig hur jag sitter på golvet framför ritrullen med färgpennorna utspridda runt mig och en tekopp i handen. Jag tror att jag mindmaps är min grej så det ska jag jobba med.

Hur lång tid detta ska ta är oklart. Det får helt enkelt ta den tid det tar. Nu är det slut med tajta tidsplaner som får magen att knyta sig. Jag ska ojobba mig igenom den här redigeringsrundan, för att citera Marie.

16 reaktioner på ”Mitt första lektörsutlåtande

  1. Louise Baumgärtner skriver:

    Ett stort GRATTIS till dig!! Vilket lovande utlåtande. Och min förhoppning och lust att få läsa om Ada minskar ju inte direkt…😉Var glad, stolt och lycklig över att du är på alldeles rätt väg…👏Det här kommer ge dig massor av energi i skrivprocessen.

    • Kristina W skriver:

      Tack Louise! 😀 Ja det kändes verkligen som ett bra utlåtande, inte bara i det att lektören är positiv utan även att jag fick en massa nya idéer om hur jag kan göra manuset ännu bättre 🙂 Jag känner mig nästan lite nykär nu, studsar fram i korridorerna här på jobbet med ett stort leende på läpparna!

  2. Annika skriver:

    Gratulerar till det fina och matnyttiga utlåtandet! Och grattis till planen att inte ha en plan, är ett stort fan av Maries ojobbande, och har nog aldrig varit så fokuserad och avspänd under skrivet som sedan jag anammat det.
    Om du känner för det så är jag mycket nyfiken på vilken lektör du använt dig av, kommer nog att skicka in nästa manus, och det är aldrig fel med någon som förstår sig på genrelitteratur 🙂

    • Kristina W skriver:

      Tack Annika! 🙂 Vad skönt att höra att det fungerar att ojobba. Jag älskar att få sitta länge med mitt manus, i den bemärkelsen att jag gärna jobbar en timme eller två – tills koncentrationen tryter – tar en kort paus, jobbar på igen, tar paus o.s.v. o.s.v. Det gör att jag verkligen kommer in i texten. Men nu ska jag verkligen försöka att bli mer effektiv, att förhoppningsvis uppnå samma resultat även om jag bara sitter en timme. Och inte varje kväll. Eller ens varje helg. Återstår att se hur det utvecklar sig. För varken mitt huvud eller min kropp kommer att orka med det tempo som jag hittills har haft.
      Jag mailar dig namnet på lektören och lite mer info! 🙂

  3. Elin Säfström skriver:

    Det låter verkligen helt fantastiskt! Vad skönt att det känns så himla bra! Och tänk så ovärderligt det är att få den där inputen från ett proffs. Manuset blir alltid bättre, även om vissa bitar kan kännas tunga att ta tag i. Fast för dig verkar ju det positiva i upplevelsen helt ha tagit överhanden – grattis!!

    • Kristina W skriver:

      Det är verkligen ovärderligt! För den som har råd rekommenderar jag verkligen att anlita en lektör. Jag var mest rädd för att hon skulle föreslå något i stil med att ta bort en karaktär, byt miljö eller liknande. Nu handlade det mer om att öka förståelsen för karaktärernas mål, motivation och hinder samt att knyta ihop de olika spåren i handlingen mer. Lätt som en plätt med andra ord 😉 Nej, skämt åsido, inte alls lätt, men absolut genomförbart!

  4. Elisabet Nielsen skriver:

    Åh, så glad jag blir att höra det! Grattis Kristina!

    Som du har jobbat och kämpat med det här manuset, det har varit en inspirerande färd att följa dig genom skrivflow och svackor. Och vilken positiv kritik du fått, härligt. Ett tecken på att du är på rätt väg och kanske mest behöver vässa, trimma och polera texten tills den är kristallklar och skimrar med alla facetterna. Inte helt enkelt, kanske, men du verkar inte behöva riva upp allt och stuva om det.

    Och, du? Lycka till med ditt brödbak! Jag ser fram mot att få sätta tänderna i det när det är klart.

    • Kristina W skriver:

      Tack Elisabet! Vad härligt att du finner min blogg inspirerade! Jag vill verkligen vara så öppen jag bara kan, även då det går tungt, och förhoppningsvis visa andra med skrivdrömmar att det inte bara är att snyta ur sig ett manus som sedan blir antaget.
      Som du säger, nu ska jag putsa, putsa, putsa. Förhoppningsvis rör jag mig mot den punkten när jag inte längre behöver kasta och skriva nya scener utan kan nöja mig med att flytta en mening eller byta ut ett ord. Längtar!
      Åh gud vad kul det vore att äntligen få dela med mig av min historia om Ava och Jakob 🙂 Du kommer väl på min releasefest??

  5. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Grattis! Så himla roligt med pepp! Jag fick lite snabb feedback på början på mitt manus för någon vecka sedan och gick omkring som om jag var kär efteråt, det är en härlig känsla.
    Att strukturera upp tror jag är bra och färger funkar iaf för mig (även om jag färgar trådarna i Word), sedan jag brukar ha John Irvings röst i bakhuvudet, den som säger att texten ska omprövas och skrivas om tills man känner varje mening utan och innan, tills varje mening fyller sin specifika funktion. Sådant tar tid.
    Ojobbandet är ju ett sätt att lura sig själv som jag tycker fungerar utmärkt, haha.
    Lycka till, så kul att läsa dina inlägg.

    • Kristina W skriver:

      Tack Marie! <3 Jamen visst känns det exakt som när man är nykär? Det är som om ingenting kan göra en ledsen för man vet att någonstans finns en person som tycker om ens manus 🙂
      John Irving låter klok. Jag håller med om att det är bra att ha en viss distans till sin egen text, även om det blir svårare och svårare ju mer insyltad man blir.

    • Kristina W skriver:

      Tack Sara! 🙂 Åh men jag är min egen värsta kritiker, hade några dagar där jag var övertygad om att jag inte skulle kunna skriva på flera år om jag fick ett dåligt utlåtande. Så den positiva återkopplingen var en stor lättnad 🙂 Tack för allt pepp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *