Det där med upp och ner…

Jaha, ni kanske har märkt att det har varit tyst här ett tag. Det är av den enkla orsaken att jag har tappat skrivlusten. Det är inte riktigt skrivkramp det handlar om. Snarare att jag är så nöjd med att göra andra saker att skrivandet just nu inte lockar mig. Eftersom jag snart avser att skicka till lektör och det fortfarande finns några luckor i manuset är det inte alls bra tajming.

Hur gör ni när lusten att skriva bara försvinner?

10 reaktioner på ”Det där med upp och ner…

  1. Annika skriver:

    Vad jag gör beror på vad försvinnandet av lust beror på.
    Om det är jag som är trött och behöver vila; då vilar jag och struntar i skrivet (i annat fall är den där väggen farligt nära).

    Om jag i stället mest bara skrotar runt och är nöjd med det, då brukar jag sätta ett datum när jag SKA börja skriva och så taggar jag inför det för att bygga upp någon typ av lust. Det brukar fungera, om inte annat brukar lusten återkomma när jag väl sätter mig, för det är ju skriva jag vill göra mest EGENTLIGEN, även om den där lilla latmasken inom mig ibland bara inte ids. Man ska nog inte underskatta att unna sig själv att vila från skrivet, om man bara kör på är risken att man blir less på riktigt, konsten är kanske att vila lagom mycket från skrivet 🙂

    • Kristina W skriver:

      Tack Annika! Jag vet att du också är väldigt ambitiös och vi ska verkligen vara försiktiga så att våra batterier inte tar slut.
      Trött är jag egentligen inte, har ju precis haft semester och för en gångs skull har det varit en lugn och väldigt ”ta-dagen-som-den-kommer”-semester. Så snarare är det som den andra situationen du beskriver. Jag är så otroligt nöjd med att sitta och skriva/rita i min Bullet Journal, plocka lite hemma, kolla på TV osv. Och en liten elak röst i mig säger ”Tänk såhär skulle du kunna ha det jämnt om du inte skrev.” Men jag tycker ju att det är roligt, när jag får till en scen exakt som jag vill eller hittar det där flytet.

      • Annika skriver:

        Åh, kör du med en Bullet Journal? Om du någon gång skulle få inläggs-torka skulle jag gärna läsa om hur du gör med den 🙂
        Roligt att läsa i senaste inlägget att du är på gång igen med skrivet 🙂

        • Kristina W skriver:

          Jag upptäckte det för knappt två veckor sedan och är redan helt beroende! Har köp böcker, pennor och material för säkert 1 000 kr (!!) Tack för tipset, det ska jag komma ihåg om jag får torka 🙂
          Underbart skönt att känna att jag i alla fall tar mig framåt!

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Aj, då. Det låter inget vidare. Vad är det huvudsakliga problemet? Känns scenerna du borde arbeta med inte intressanta? Ligger idéer till ett annat skrivprojekt i vägen och tar upp din tankar? Är du trött och led på ditt skrivprojekt?

    Jag vet att du satt väldigt ambitiösa tidsramar (i alla fall ambitiösa ramar) för ditt projekt. Kanske har de varit för ambitiösa. Jag brukar se på mina skrivprojekt som på att baka bröd. Det kräver alltid mer tid än man tror och det behöver vissa vilopauser innan man kan gå vidare med det.

    Men som du inte har den tiden nu är nog det enda tips jag kan ge kick-start-musik. Lyssna på fyra, fem låtar (eller hur många som behövs) som sätter dig i rätt stämning för den scen du behöver skriva. Oavsett om det är romantiskt, vemodigt, upptempo, tidsmarkörer (mer för mig då, som skriver historiskt). På den tiden jag försökte skriva fantasy ingick t ex mycket ERA i kick-start repertoaren men de har förlorat mycket av sin betydelse nu när jag skriver romantisk historisk släktkrönika.

    Jag vet inte om det är till någon hjälp för dig men det kan vara värt att testa. Annars är en av de saker jag kan komma på att bryta upp scenerna i mindre bitar om de känns övermäktiga. Börja med det som känns enklast för stunden – om de är miljön, hur folk rör sig i rummen, dialogen eller vad som helst. Skriv det. Gå vidare med det näst enklaste och spräng in det där det skall vara. Sedan det tredje enklaste o s v och bygg upp det i lager.

    Jag hoppas så att det löser sig för dig, jag vet hur hårt du har jobbat och hur mycket du vill det här. Kram från en skrivande kvinna till en annan och lycka till!

    • Kristina W skriver:

      Hrm… lite att jag är utled på mitt manus och inte känner att jag har riktigt så bra koll på alla vändpunkter och händelser som jag inbillar mig att jag borde ha. Jag vet att jag måste skriva en del viktiga scener men fastnar en bit in. Vilket bra råd jag fick av dig där, att börja med små bitar och bygga upp scenen allt eftersom. Det ska jag testa på de här scenerna som trilskas.

      För övrigt har du rätt, jag har haft väldigt ambitiösa tidsramar på det här projektet. Faktum är ju att jag har skrivit det här manuset på under ett år (eller jag har snarare skrivit två manus på ett år eftersom jag gjorde en så stor omskrivning efter jul). Och nu kanske den där första förälskelsen har lagt sig lite. Nu är det bestämt att manuset ska iväg till lektör väldigt snart. Efter det ska jag dra ner på tempot lite. Eller lägga ner skrivandet helt om jag blir totalsågad av lektören haha 😉

      Stort tack för dina kloka och peppande ord Elisabet!

  3. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Jag säger som Annika, handlar det om lust eller ork? Semestern kan ju också vara en intensiv tid och till och med något att vila upp sig efter, när rutinerna åter införs.
    Om du inte orkar – vila.
    Om du inte har lust – bestäm tid, sätt dig, öppna manuset, läs en sida. Utan press. Oftast blir man lite sugen då, det är i alla fall min erfarenhet.
    Tack för ett så ärligt inlägg, skrivlivet är inte bara enkelt och uppåt.

    • Kristina W skriver:

      Tack Marie! Jag försöker att dela med mig av såväl glädjen som de mindre roliga stunderna. Skrivlivet är långt ifrån en dans på rosor och solsken hela dagarna! Som jag skrivit i tidigare kommentarer, det handlar om att lusten försvunnit. Idag har jag försökt att strukturera upp exakt vad jag behöver göra och betat av några mindre punkter på den listan. Bara så att jag känner att jag kommer igång igen.
      Det känns lite som när man har tränat länge och är i superbra form, men sedan blir man förkyld och när man väl börjar träna igen så går det inte alls lika lätt. Typ.

  4. Sara skriver:

    Aj då, vad trist! Men så är det ibland. Jag tycker att du har fått finfina tips här ovan, och har nog inte så mycket mer att tillägga. Hoppas att skrivglädjen återvänder snart!

    • Kristina W skriver:

      Ja, de är så kloka mina läsare 🙂 Jag har gett mig själv en spark i baken och en morot att jobba mot. Så nu ska jag nog komma igång igen. Heja mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *