Ingen plan för hösten

Som alltid (haha, alltid men ja det har hänt två gånger) när jag är utan mitt manus känner jag mig lite matt  under de första dagarna. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Det är lite som när du sprungit ett riktigt långpass och är helt slut men samtidigt glad över att du tog dig i mål. Igår var jag helt övertygad om att lektören kommer att hitta en massa ”fel” och föreslår så stora förändringar att jag kommer vilja lägga mig ner och dö skrivdöden. Lägga undan datorn för gott och aldrig skriva ett ord till. Fick lite pepp från olika håll så idag känns det bättre. Jag har mer distans till manuset och försöker att inte planera min skrivhöst.

Det där med att inte planera känns extra viktigt. Jag har jobbat extremt hårt med manuset och behöver ta det lite lugnare. Många i min omgivning har påpekat det, liksom några av er bloggläsare 😉 Men jag är som ett barn inför julafton! Jag tycker att varje steg, varje nytt moment som jag upptäcker i skrivprocessen är så lockande att jag vill att allting ska hända samtidigt och nu på en gång. När jag brinner för någonting så går jag in för det till 10 000 %. Ibland har jag liksom svårt att hejda mig. Men i höst är det dags att hitta balansen. Med en ny kalender (en Bullet Journal) så ska jag försöka att boka in färre skrivtider och inte planera så långa pass.

Det var allt jag hade idag. Behövde skriva av mig lite. Nu ska jag snart iväg och PRATA av mig med mina författarvänner A-K och Matilda. Vi har inte setts på hela sommaren, det ska bli så kul att höra om allt som hänt!

Manus hos lektör 

Jag behöver inte säga mer. Alltså, jag har jobbat så jäkla hårt med det här manuset. Nu ska jag unna mig lite ledighet. Är så jäkla stolt över mig själv!

Uppdatering: Lektören börjar läsa idag och återkommer inom 8 dagar. Usch, nu får ni peppa mig ordentligt. Hur ska jag stå uuuuuut?

Tänk dig att…

Tänk dig att du har två dagar kvar innan du ska skicka ditt manus till lektör.

Tänk sedan att du befinner dig i en liten stuga (typ 40 kvm) ute på vischan.

Tänk dig att du inte är ensam i stugan. Ni är totalt 6 personer.

Lägg till att regnet öser ner och alla måste tränga ihop sig på den där lilla ytan i stugan,

Lösningen för att kunna skriva ostört? Smita iväg till sovstugan och krypa upp i sängen! 🙂

Trevlig skrivlördag på er gott folk!

Nu händer det saker!

Först och främst: Tack för allt stöd och pepp angående mitt förra inlägg. Vill ni bli mina gurus haha? Sanningen var att lusten bara försvann, jag var fullkomligt nöjd med att göra helt andra saker än att jobba hårt med mitt manus. Typ kolla på GoT, skriva i min Bullet Journal och surfa på Instagram och Pinterest.

I lördags bestämde jag mig ändå för att sätta mig på min älskade balkong och försöka hitta tillbaka till skrivlusten. Läste en av mina absoluta favoritscener och blev inspirerad. När jag dessutom hittade ett mail i inkorgen från lektören vaknade kämpaglöden. Så, om ungefär en vecka ska mitt manus iväg till lektören. Helgen gick åt till att rita dramaturgikurvor (såklart med massor av färgpennor!) och lista ut vad som behövs för att manuset ska bli komplett.

Igår fick jag ihop två timmar skrivtid. Och jäklar vad nöjd jag var efteråt! En viktig scen (jag har väldigt många viktiga scener i mitt manus, tumme upp!) som jag kämpat med att få igång landade precis rätt. Min huvudperson Ava har verkligen utvecklats under de här senaste veckorna. Allt tack vare mina testläsare som var hårda med att de inte alls gillade henne.

Jag är en person som tror starkt på listor. Min man brukar reta mig för det. Men i det här fallet håller jag hårt i min redigeringslista. En veckas hårt jobb. Ett tydligt mål. Nu är det järnet som gäller!

Det där med upp och ner…

Jaha, ni kanske har märkt att det har varit tyst här ett tag. Det är av den enkla orsaken att jag har tappat skrivlusten. Det är inte riktigt skrivkramp det handlar om. Snarare att jag är så nöjd med att göra andra saker att skrivandet just nu inte lockar mig. Eftersom jag snart avser att skicka till lektör och det fortfarande finns några luckor i manuset är det inte alls bra tajming.

Hur gör ni när lusten att skriva bara försvinner?

Författandets upp- och nedgångar

Efter en smärre kris igår är jag tillbaka på banan igen. Stapplande men målmedveten. Det är så att vara kreativ. Man pendlar mellan eufori och förtvivlan. Mellan hybris och djupaste ångest.

Idag skriver jag på, fast solen skiner. Men i den här fina miljön gör det ingenting. Jag njuter för fullt! Ikväll ska jag och maken iväg och äta i en av byarna här i närheten. Det är extra roligt eftersom det är just den här byn, eller samhället, som har inspirerat mig till miljön där Jakob och Ava bor. Man kan alltså kalla det för reseach. En förhoppningsvis välsmakande sådan!