Det berömda motståndet

Want an alternative method to cure your writer's block? Or just want a gift to give to your fellow #NaNoWriMo writer? How about writer's block soap? #humor #writersblock #writing

Det här inlägget har skrivits tusen gånger tidigare – gissar jag. Men varför inte ta upp ämnet igen. För let’s face it. Vi kommer alla att hamna där någon gång. I det mörka hålet, återvändsgränden, rummet utan fönster eller dörrar. Motståndet som är alla författares värsta mardröm: Skrivkramp.

Här fick jag stanna upp för att leta bland blogginläggen. Jag ville minnas att jag hade världens skrivkramp i november. Det visade sig vara väldigt upp och ner under slutet av oktober, november för att helt låsa sig i december. Att krampen infann sig pang bom var alltså inte fallet, den smög sig på och fångade sakta men säkert in mig. Jag kommer ihåg paniken och frustrationen jag kände. Jag var ju så nära slutet. Varför kunde jag bara inte få ändan ur och skriva färdigt?

Låt oss komma ihåg att skrivkramp är psykologiskt. Det är alltså någonting som existerar i vårt huvud. Skillnaden mot andra psykologiska åkommor är att det inte finns någon medicin att få på apoteket. Du får uppfinna din egen medicin. Med det menar jag inte att du ska ställa dig och börja mixa samman alla tabletter du har i ditt medicinskåp till en härlig – men förmodligen dödlig – cocktail. Hitta istället just din magiska medicin, den där magiska formeln som gör att krampen släpper.

Det kan vara att härda ut, att fortsätta skriva, men ändra ditt skrivsätt för att stimulera hjärnan. Om du tidigare skrivit på ren inspiration tills orden tagit slut, pröva då att skriva på bestämda tider och ställa en klocka. Fungerar det inte längre att skriva under en halvtimme, sätt ner tiden till femton minuter, tio minuter eller bara fem minuter. Fulskriv. Skriv vad som helst bara det resulterar i ord. Leta upp skrivövningar och skriv om någonting helt annat.

Eller strunta i ditt manus. Acceptera att du just nu har skrivkramp. Gör andra saker. Ta hand om dig själv – träna, testa att äta någonting nytt, meditera – läs en massa böcker, se på filmer, umgås med nära och kära eller besök nya platser för att samla inspiration. Skriv när andan faller på. Om så bara dagboksanteckningar om hur pissigt du mår när skrivandet inte fungerar.

Jag gjorde en blandning av allt ovan. Accepterade min skrivkramp. Testade att fulskriva, utan några krav på resultatet. Och förkortade min skrivtid till femtonminuters pass för att få igång flödet av ord.

Men kom ihåg: En sak är säkert, alla som någon gång drabbats av skrivkramp kommer ur det. 

Det här inlägget kom till efter inspiration från Anni Svensson.

6 reaktioner på ”Det berömda motståndet

  1. Elin Säfström skriver:

    Det känns som om jag har kronisk skrivkramp i någon mening. Det är konstigt vilket enormt motstånd jag har mot att skriva, när detta trots allt är precis det jag vill göra i livet. Nå, jag fulskriver i stort sett alltid. Jag bara måttar och satsar. Ibland ramlar jag av helt och hållet och skriver ingenting på ett tag, men sedan kommer jag igen. Och fulskriver.

    • Kristina W skriver:

      Vilket fantastiskt driv du måste ha Elin! Jag är imponerad 🙂 Att du fortsätter att skriva trots det motståndet du beskriver. Och nu känner jag mig lite bättre – jag fulskriver också allt som oftast 🙂

  2. Anni skriver:

    Vad fint att du fick inspiration till ditt blogginlägg om skrivkramp efter att ha läst min blogg! Kul! Det kommer några ord ned på pappret nu i alla fall. Några ord och meningar här och där och i huvudet är det fullt, knökfullt. Försöker nu göra en del annat för att hitta mer inspiration, lusten finns där men inte alltid förmågan. Läser lite mer, tränar lite mer och promenerar lite mer. Sedan får vi se hur det går 🙂

    • Kristina W skriver:

      Vad skönt att höra Anni 🙂 Hoppas att det släpper för dig snart, skrivkramp är inte alls kul.

  3. Annika skriver:

    Gör som Elin (då jag också känner ett motstånd HELA TIDEN, åtminstone under råmanusfasen), jag fulskriver, och ser till att göra det nästan varje dag. Ibland är det så illa att det verkligen inte går, och då vilar jag, eller skriver på något annat. Nu senast under råmanus-h-vetet, då skrev jag slutet när jag hade åtminstone en tredjedel kvar, mest bara för att få det ur världen, och vips kändes det lite bättre 🙂
    Skrivkrampen är en del av processen tror jag, bara att jobba igenom och släppa alla krav på att ”skriva fint” tror jag 🙂
    Tycker ditt inlägg var tänkvärt!

    • Kristina W skriver:

      Tack Annika! Våndas gör vi nog allihopa på ett eller annat sätt – nu när jag tänker efter. Det handlar mest om att hitta ett sätt att förhålla sig till det där motståndet. När man väl gör det och kan titta i backspegeln kan det kännas skönt, ”ja men jag ser ju att det blir någonting av mitt skrivande, fast det känns så jobbigt”. Härligt att höra att du har hittat ditt sätt 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *