Scrivener

Efter tre extremt intensiva dagar på yrkeskonferensen var det faktiskt skönt att landa framför datorn igen. Jag har, efter att Anna-Karin och Matilda enväldigt röstat, skaffat Scrivener. Tidigare tvekade jag. Många har vittnat om hur svårt Scrivener är och hur många timmar man måste ägna åt att läsa instruktionen. Båda mina skrivvänner skakade på huvudet. Med hjälp av papper och penna ritade de upp layouten och förklarade hur programmet fungerar. Efter en kvart på Youtube var jag igång.

Mycket kan man säga om olika program och verktyg, men jag gillar verkligen Scrivener. Tackvare strukturen har jag fått koll på de mitt manus. Jag kan dela upp scenerna, döpa dem, färgmarkera och skriva noteringar för att komma ihåg hur långt jag har kommit med scenen. Och vad som måste göras. Skriva ner lösa scener vid sidan om, när jag inte har koll på var eller om det ens passar in i manuset. Tack vare menyn i spalten till vänster har jag bra överblick och kan lätt hoppa mellan scenerna.

Det här inlägget var egentligen inte tänkt att handla om Scrivener men nu blev det så. Och ni som tvekar: Skaffa Scrivener! Ni får prova hela gratis i 30 dagar och sedan kostar det inte många hundralappar att köpa loss.

Är det några fler där ute som är ”Scrivener-frälsta”? Eller tvekar ni? Klarar ni er med Word?

11 reaktioner på ”Scrivener

  1. Elin Säfström skriver:

    Jag är udda nog Scrivenerfrälst, utan att ha kommit igång med att använda programmet. Jag är helt övertygad om att det är någonting för mig. Utgår ifrån att man kan få ut en Word-fil därifrån, vilket man nog behöver förr eller senare (mitt förlag arbetar med Word, än så länge.).

    Ska snarast komma igång!

    • Kristina W skriver:

      Haha vad underbart! Då låter det verkligen som att du bara måste testa Scrivener 🙂 Och jo, man kan både importera en befintlig Word-fil till Scrivener och exportera en Scrivener-fil till Word. Eller pdf om man skulle vilja ha det.

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Har ingen erfarenhet av Scrivener. Och som jag har Word i princip i ryggmärgen efter att ha jobbat i dess olika versioner i över tjugo år befarar jag att jag skulle bli väldigt handikappad om jag skulle byta, även om Word nog har sina brister.

    Dessutom, som gammal IT- och informationsmänniska är jag van att länka och korskoppla dokument och skapa huvuddokument och navigeringsdokument. För att inte tala om interna navigeringssystem i dokument.

    Mitt 870-sidors manus, om du minns?

    Hade en länkad innehållsförteckning över kapitlen i början och kunde klicka mig till början av vilket kapitel jag ville. Eller till slutet av manuset. Eller till slutet av sammanhängande text (det var ett manus med ett par hål på slutet). Inom varje kapitel kunde jag hoppa från början av kapitlet till slutet.

    Och från såväl början som slutet av varje kapitel kunde jag hoppa till början av dokumentet. Det tog litet programmering med hyperlänkar, men det var det värt för det var enda chansen att hantera ett manus i den storleksordningen.

    Så Scrivener är nog ingenting jag funderar på i dagsläget. I alla fall inte inte med min gamla skruttdator, som förmodligen skulle dö av chocken. Men jag ser fram emot att få höra mer om dina erfarenheter.

  3. Bara hittepå skriver:

    Jag använder också Scrivener och tycker mycket om det. Istället för hundra dåligt märkta filer har jag en stor organiserad fil som innehåller allt, med en mapp för varje avslutad version av manuset. Dessutom gillar jag att ha ett separat program bara för det egna skrivandet. På jobbet skriver jag i Word och det är så skönt att kunna byta när jag kommer hem. Det hjälper hjärnan att ställa om på något vis.

    Som svar på Elins fråga så går det förresten lätt att exportera till en Word-fil.

    • Kristina W skriver:

      Jag förstår precis vad du menar. Framför allt älskar jag strukturen. Istället för att sitta och scrolla i Word kan jag hoppa direkt till den scenen som jag vill jobba med. Det där kravet på att skriva från A till Ö – som jag känt tidigare – försvinner eftersom jag kan skriva en ströscen och lägga den i en speciell mapp, utan att det stör övriga texten.

    • Kristina W skriver:

      Haha det argumentet köper jag Annika! Dessutom vet jag ju att det slutresultat som du presenterar blir fantastiskt 🙂

  4. Annika skriver:

    Är en sådan där skum person som håller allt i huvudet, helt utan anteckningar etc, men tar lite hjälp av post-its ibland. Men jag inser ju sårbarheten, en längre skrivpaus senare så ligger det inte i fullt lika tryggt förvar längre bland de grå vindlingarna. Är sugen på scrivener, men måste orka orka ta tag i det 🙂 Ser fram emot fler uppdateringar om vad du tycker och hur det går 🙂

    • Kristina W skriver:

      Oj, det är bra jobbat Annika! Själv känns det som att idéerna ploppar upp i huvudet och får jag inte ner dem i skrift (i telefonen, datorn eller på ett papper) så är det borta nästa dag. Som nämnts i tidigare kommentarer så går det att få in ett befintligt Word-dokument i Scrivener med enkla medel och sedan får man såklart lägga lite tid på att dela upp allting i kapitel och scener så att det blir bra. Men det tar inte fasligt lång tid 🙂

  5. Elisabet Nielsen skriver:

    Vad jag tror att jag försökte få fram här ovanför är nog att jag byggde ett slags hemsnickrat hjälpsystem av worddokument och länkar och intärna länkar för att skapa mer struktur, enklare navigering och bättre överblick där jag kände att Word i sig kanske inte alla gånger räckte till.

    • Kristina W skriver:

      Det låter kort och gott som att du byggde ett eget Scrivener, Elisabet! 🙂 Det där med rädslan för att datorn ska dö av chock känner jag igen! Min ”gamla” MacBookpro från 2011 flämtar som en astmatiker varje gång jag använder den och blir segare och segare för varje dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *