Kapa, kapa, kapa

Imorse kapade jag bort ytterligare 20 000 ord. Det känns en aning tungt just nu. Samtidigt så vet jag att den delen som jag opererade bort från mitt manus inte alls höll samma kvalitet som de föregående 30 000 orden. Långt ifrån. Tråden med skurken är borta liksom – tyvärr – ett stort avsnitt där A och J befinner sig i en stuga i Västerbotten. Det var en underbar miljö att skildra eftersom jag har kopplingar till Västerbotten. Men det kanske passar i ett kommande manus, vem vet?

Nåja, trots mitt tillfälligt deppiga tillstånd så tror jag på det här manuset. Det kommer att bli bra och redan nu finns det några guldkorn som jag tycker är så gnistrande och fina. Det gäller bara att se till att hitta fler guldkorn och rensa bort det som visar sig vara vanliga gula stenar.

10 thoughts on “Kapa, kapa, kapa

  1. Elisabet Nielsen says:

    Förstår våndan och vankelmodet, upplevde en del av det där när jag ”rehabiliterade” min skurk från pompös åsna till den man han är i dag. Eller när jag lade texten på operationsbordet och arrangerade om ordningsföljden på inledningen. Ibland, glimmar det som till i textmorasets mörker och vildvuxenhet.

    Och visst går det ofta bra att ta en skrinlagd idé som inte fungerade där man först försökte tillämpa den och polera upp den och slipa om den så den kan komma till sin rätt någon annanstans.

    I projektet med övernaturliga inslag har jag hämtat den bärande tråden från en idé jag bollade med för en tjugo, tjugofem år sedan. Sedan jag jag skakat bort allt som inte passade samman med detta ny projekt och granskade kärnan av idén kändes det definitivt som:”Hm, här finns någonting som går att jobba med.”

    • Kristina W says:

      Vad skönt att jag inte är ensam om att känna såhär 🙂 Hela kvällen igår funderade jag och vände på olika alternativ men är det någonting jag har lärt mig i min skrivprocess så är det att det känns bättre när jag tar bort det som inte fungerar. Det här fungerar inte så då var det bara att ta fram motorsågen. Nu tror jag att jag har hittat en bra lösning och jag kommer att få anledning att skriva en ny scen som jag fick idén till för flera veckor sedan – men som då inte passade in i manuset. Ingenting ont som inte för någonting gott med sig! 🙂

      • Elisabet Nielsen says:

        Så härligt, Kristina!
        .
        Ibland är ett kirurgiskt – eller rakt av en amputation – det bästa som kan hända ens text . Och nu har du redan nya idéer på gång.

        När jag rehabiliterad min skurk från pompös, stockkonservativ åsna till en betydligt mer nyanserad man blev även hela texten så mycket mer nyanserad. Som om den skiftade från svart eller vitt till att inkludera hela gråskalan och all världens färger. Som om den gick från standardmall A1 till någonting som vibrerar av liv och möjligheter.

        Det är därför jag varit så frustrerad under vårvintern och våren över att jag ändå inte lyckats knyta samman texten. Men processen i hjärnan är väl inte riktigt mogen än.

        Lycka till med din nya scen – och den nya inriktningen på ditt manus!

        • Kristina W says:

          Absolut! Just nu känns det bra – att jag närmast mördat mitt råmanus tänker jag inte på. I stort sett hela redigeringsprocessen har gått ut på att ta bort och skriva nytt. Frustrerande, plågsamt, långsamt och samtidigt kommer jag ut på andra sidan efter sju svåra år och kan se att manuset faktiskt har blivit bättre. Det verkar vara en trend för mig. Jag skriver smärtsamt och komplicerat, kanske behöver jag gräva djupt, för att sedan ta bort och skriva om. Då blir det en lättare text som flyter på fint och är mysig. Jag har lärt mig att älska miljöbeskrivningar. Och alla former av kärleksscener. Då stannar liksom berättelsen upp ett tag, låter läsaren verkligen landa i känslan. Verkligen från svart och vitt till alla regnbågens färger.

          Åh, flummig kommentar, men jag drogs med i analysen av mitt skrivande.

          • Elisabet Nielsen says:

            Vad gör det om det kanske blir litet flummigt ibland, så länge det är begripligt? Och det var en jättebra kommentar.

            När du skrev att du mördat ditt råmanus tänkte jag på någonting jag läst någonstans. Det var på engelska och jag minns inte de exakta orden men kontentan, i fri översättning, löd ungefär så här: ”Ett första utkasts enda uppgift är att existera.”

            Mer eller mindre underförstått, förmodar jag, att det första utkastet är ens idé om texten. Sedan börjar man bearbeta den idén tills det kanske bara är kärnan av den som återstår., och presenterad på ett helt annat sätt.

            Om nu inte jag låter för flummig!

          • Kristina W says:

            Jag tycker tvärtom att det låter fullt rimligt. Ett första utkast är, såklart beroende på författaren, mer eller mindre bara en nerklottrad idé. Trots försök med synopsis spretar mitt manus otroligt mycket och även om jag vet hur det ska sluta är jag ungefär bara halvvägs dit. Så jag skriver, kapar, skriver och kapar lite till. En vacker dag kanske jag blir klar!

  2. Annika says:

    Neeej, fick Västerbotten stryka på foten! Nå väl, jag är säker på att ditt manus är lika läsvärt ändå 🙂 Kill your darlings; ibland lite hårdare än annars…

    • Kristina W says:

      Ja det svider lite för jag älskade verkligen att skildra miljön. Kunde riktigt känna doften av tall och gran, tystheten i skogen, mullret från forsen i älven och dess klara vatten… suck. Men texten finns kvar och kanske får jag anledning att använda den i ett annat manus. Med två andra karaktärer 🙂

  3. Marie: Mitt skrivliv says:

    De tuffa besluten visar sig ofta bli de bästa, och texten kan ju alltid sparas i framtidsmappen.
    Jag kapade bort 80% av mitt nuvarande manus efter det refuserats, kastade allt och nu har jag ett nästan helt nytt manus, ångrar mig inte en sekund ?

    • Kristina W says:

      Skönt att höra att det finns fler som slängt större delen av sitt manus! Jag hoppas verkligen att det här beslutet resulterar i någonting bra. Just idag har jag fått massor av nya idéer så det kliar riktigt i fingrarna att sätta tänderna i manuset ikväll 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *