Skrivpanik!

Jag har börjat skriva på morgonen och det fungerar faktiskt bra. Men även om det går framåt, ca 42 % av manuset är färdiggenomgånget, så är det mycket kvar. Jag vet att det blir mindre skriva nytt ju längre in i berättelsen jag kommer, men det tar ändå tid att gå igenom allt. Om cirka två-tre veckor räknar jag med att vara redo att skicka till testläsare. Problemet är att jag då inte kommer att ha tid att gå igenom manuset innan jag skickar till lektör.

Jag har alltså två val: Antingen får jag lägga in en andra växel eller så skjuter jag fram tiden med lektören. Just nu lutar jag åt det senare. Jag vill verkligen inte stressa med manuset, det känns bara dumt, jag sätter ju själv mina deadlines. Och självklart vill jag att manuset ska vara så bra som möjligt innan jag skickar det till lektören.

Låter det vettigt? Eller ska jag hålla tummarna för att jag har snabba testläsare som blir klara med testläsningen så att jag får en vecka att gå igenom manuset?

6 reaktioner på ”Skrivpanik!

  1. Sara skriver:

    Det låter vettigt att inte stressa! Även om testläsarna är snabba (jag är lässugen! 🙂 så kan det ju bli en stressfaktor att vänta in responsen och inte veta huruvida du kommer ha tid för en till genomgång eller inte. Om datumet du bestämt med lektören inte är hugget i sten skulle jag nog ha gett mig själv någon vecka till. Spännande att det börjar närma sig!

    • Kristina W skriver:

      Det slutade med att jag ”gav” mig själv hela två månader extra. Och det är fyra veckors semester inräknade i då jag tänker att jag kommer att kunna planera in en timmes skrivande per dag, i alla fall under de första två veckorna. Jag vill inte sumpa chansen med lektören, alltså jag vill att manuset ska vara så bra som det bara kan så att det blir tydligt vad jag måste jobba på. Alla sådana där småfel eller småsaker vill jag försöka eliminera med hjälp av mina testläsare. Nu när jag kunde skjuta fram datumet känns det bra!

    • Kristina W skriver:

      Puh vad skönt att höra 🙂 Annars har jag en tendens att vara ganska hård mot mig själv när det gäller deadlines och då kan jag gå runt med en klump i magen för att jag inte kan hålla dem. Alltså precis det du nämner, då stjälper dem mig istället för att hjälpa.

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Vare sig du eller manuset kommer att må bra av att stressas sönder och samman i onödan. Om det är möjligt att skjuta på inlämningen till lektören så försök göra det, för det är en regel snarare än ett undantag att allt oftast tar längre tid än man förutsett.

    • Kristina W skriver:

      Ja att vara såväl tidsoptimist som latmask är sällan en bra kombination. Jag jobbar dagligen på att försöka bli bättre 😉 Nu har jag i alla fall gett mig själv två månader extra och det känns bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *