Sammanfattning av påsken

Min omgivning har mer och mer börjat acceptera att jag är en skrivande person. Det är skönt att jag inte längre behöver slåss för min skrivtid. Maken kan till och med (intresserad) fråga hur skrivpasset har gått. Jag tror att han gör det mest för att vara artig men jag uppskattar det så otroligt mycket.

Men åter till påsken. Jag har inte direkt suttit med tidtagarur och klockat mina skrivtimmar, men allt som allt skrapade jag ihop 7 timmar. Utöver det har påsken bjudit på extremt mycket soffliggande, filmtittande och Backpacker-spelande. Jag är mer än nöjd.

Rent redigeringsmässigt har jag skapat ett dokument för hålla reda på alla små trådar. Det kan stå saker som ”Glöm inte bort att hinta om M!” eller ”Låt katten dyka upp oftare.” Sådana små saker som jag glömmer bort att lägga in medan jag skriver men väldigt viktiga (eller oviktiga, beroende på hur man ser det)

Hur har er skrivpåsk varit?

11 thoughts on “Sammanfattning av påsken

  1. Annika says:

    Låter som en alla tiders påsk, med skriv och vilande 🙂
    Har också en lång lista med sådana där påminnelser nu under redigeringen, plus en lista med ord som jag maniskt överanvänder (hur många procent av en roman kan tex bestå av ordet ”lite”…?).
    Har inte skrivit en rad under påsken, hade med datorn men har bara varit ute hela helgen i stället.

    • Kristina W says:

      Bättre väder, då hade påsken varit fulländad. Men jag är supernöjd! 🙂
      Åh, jag insåg igår att jag har överanvänt två ganska ovanliga ord ”någonting” och ”idiot”. Det senaste är lite oroande 😉 Kanske dags att jag skapar en sådan ordlista också? Det verkar himla smidigt. Så blir det lättare att köra en koll sedan.

      • Annika says:

        Körde en sökning på ”någonting” och hade CHOCKERANDE många i texten. Lägger genast till det också på överanvända listan, tack för tipset där 🙂

        • Kristina W says:

          Varsågod! Du kanske kan göra ett blogginlägg och dela med dig av din lista? Vet att det dyker upp frågor på FB gruppen ”Författare på Facebook” om detta titt som tätt 🙂

  2. Bara hittepå says:

    Artig acceptans är väl nästan idealtillståndet? Åtminstone tycker jag att det är rätt skönt att min pojkvän är så där lagom intresserad av vad jag skriver på. Dvs han frågar också hur det går med skrivandet ibland, men jag behöver aldrig berätta mer än jag vill. Särskilt i början av ett projekt, innan historien liksom satt sig, vill jag helst hålla allt för mig själv och jag uppskattar därför bristen på förhörsliknande utfrågningar.

    • Kristina W says:

      Både ja och nej. Att han accepterar mitt skrivande har jag fått kämpa för. Snart har jag skrivit aktivt i 1 år (herregud var tog tiden vägen?) och det är först nu som han insett att jag inte kommer att släppa det här. Han levde i tron att jag skulle skriva klart boken på ungefär en månad – vilket jag snabbt fick ta ur honom.
      Men det där är ett intressant ämne, alltså hur mycket man vill prata om sin bok. Jag ÄLSKAR att prata om min bok. Kanske inte på bloggen men absolut med en vän. Skulle gärna ha någon att bolla små funderingar med. Men jag är väl medveten om att det finns de som vill behålla sin historia för sig själv, i alla fall tills den är helt nedskriven. Och det är någonting som man måste acceptera tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *