En morgondröm

Du vaknar upp, solen har precis kämpat sig över hustaken och skiner in genom dina – otvättade – fönster. Resten av familjen sover fortfarande djupt. Du svänger fötterna över sängkanten och sätter ner dem mot golvet. Huttrar lite när värmen från sängen lämnar din kropp. Fort på med mysbyxor och den där slitna koftan som du vet att du borde slänga, men som du bara inte kan skiljas ifrån. Ute i köket står en ensam grå tekopp på bänken. Kvällen innan förberedde du en tesil och fyllde tekokaren med vatten. Under tiden som vattnet värms upp sträcker du armarna ovanför huvudet och gäspar. Långsamt vaknar kroppen och hjärnan till liv. Du tittar på datorn. Snart sitter du där och skriver dagens första ord.

Ungefär såhär skulle jag kunna tänka mig att starta upp en skrivmorgon. Jag vet att jag har pratat om det där med att skriva på morgonen tidigare och nu har maken peppat mig att testa. Ni som skriver på morgonen, hur gör ni för att komma upp ur sängen? Eller för all del ni som inte kommit till skott än, vad skulle krävas?

10 reaktioner på ”En morgondröm

  1. Elisabet Nielsen skriver:

    När det kommer till morgonskrivning beror det oftast på att jag vaknat tidigt, av nödvändiga skäl besökt damernas och sedan inte lyckats somna om. Eller insett att om jag somnar om så där en timme innan väckarklockan ringer kommer jag att vara fullständigt ur gängorna och det är bättre att inte ens försöka. Så kan det ibland bli en improviserad, ickeplanerad skrivarmorgon.

    Andra gånger, speciellt när jag var litet yngre och starkare kunde en skrivmorgon vara avslutningen på en skrivnatts kreativa flöde. Det kunde också vara en sådan där natt när någon av de högt ärade grannarna demonstrerade ”Stereo, innehav av” när man inte fick en blund i ögonen.

    Och slutligen är det dels de ljusa sommarmornarna när ljuset väcker mig toktidigt och dels den här tiden, när klockan ställs om och väckarklockan är betydligt enklare att ställa om en den biologiska, som under flera veckor går i otakt.

    Så kontentan är väl att jag inte direkt planerar några skrivmornar. Men om jag ändå är vaken – och om andan faller på – så är det skrivmorgon.

    • Kristina W skriver:

      Oj, tänk om jag någon gång vaknade spontant tidigt och fick en skrivmorgon. Nåväl, jag återkommer den dag det händer. Nu förstår jag på dig att du kanske hade önskat att det var tvärtom, vi kanske kan byta egenskaper? 😉 Känner du att det flyter på bra de gånger du skriver på morgonen? Eller skriver du helst om kvällarna?

  2. Sara skriver:

    Vilken härlig text! Tänker du gå upp före jobbet och skriva, eller är det helgmorgnar som gäller?

    Själv är jag absolut ingen morgonmänniska, så jag kan knappt förmå mig att kliva upp tidigare än absolut nödvändigt. Däremot skriver jag helst i början av dagen, när hjärnan är pigg. Förmiddags-skriv vore det ultimata för mig tror jag, men det är inte alltid det är lätt att få till med tre små barn i huset. 🙂

    • Kristina W skriver:

      Tanken var att gå upp och skriva innan jobbet. Som du ser i ett kommande inlägg lyckades jag släpa mig upp och få 30 minuter. Det var alldeles lagom. Även idag blev det en skrivmorgon om 30 minuter. Jag tror bestämt att 30 minuter är det ”nya svarta” för min del. Det där med att sitta och kämpa i flera timmar fungerar inte. Efter en halvtimme förlorar jag koncentrationen och behöver gå och göra någonting annat. Det räcker med fem minuter, sedan kör jag igång igen. När det gäller helger skriver jag helst på förmiddagen och en bit in efter lunch.

      Jag förstår att det inte är lätt att få till skrivtimmar med små barn! Du kanske kan dela upp det i små pass? Så kanske det kan bli en timme eller så allt som allt? 🙂

  3. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Vilken härlig beskrivning! Här är fönstren också otvättade, haha.
    Jag är en obotligt morgonpigg person och har inga problem att ta mig upp, däremot såsar jag runt med en kopp kaffe eller två mellan 05 och 07. Skulle definitivt kunna användas som skrivtid istället. Kanske ska testa det! Skriver annars som bäst efter morgonsåsandet och fram till lunch.

    • Kristina W skriver:

      Åh vad jag önskar att jag vore morgonpigg! Men det är bara att glömma. Nu märker jag ändå – efter mitt andra morgonpass – att det är lite lättare att kliva upp ur sängen när jag vet att datorn väntar tillsammans med en kopp te. I takt med att jag väcker hjärnan till liv vaknar också kroppen, sedan går resten av morgonrutinerna i ett huj!
      Du kanske ska pröva att byta ut en halvtimme eller en timme av såsandet mot skrivande? Tillsammans med den där koppen kaffe? 🙂 Det låter rent underbart att vara så morgonpigg.

  4. Katarina skriver:

    Hm, jag ställer nog klockan och ser det som att jag går till jobbet 🙂 Men det är sällan jag gör det, skriver på morgnarna alltså. Jag är alldeles för morgontrött. men under en period lyckades jag faktiskt göra på precis det sättet, och det funkade. Det är något med de där första timmarna eller så på morgonen innan allt annat börjar pocka på ens uppmärksamhet som är verkligt bra för skrivandet har jag märkt. Innan man ens går in på sociala media (gör man det är det kört).

    • Kristina W skriver:

      Bra tänk där. Jag ställer klockan för att gå till mitt skrivjobb. Så ska jag också börja tänka! Vad var det som gjorde att du slutade morgonskriva? Är intresserad av att veta 🙂

      • Katarina skriver:

        Framför allt att jag fick andra tider på jobbet och ofta började kl 5,30. Då kändes det mer värdefullt att få sova tills klockan ringde kl 4,45… 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *