Är vi författare eller matematiker?

I believe so x Pinned By #TheLifeLinesStudio www.instagram.com/The.LifeLines.Studio www.TheLifeLinesStudio.Etsy.com www.facebook.com/TheLifeLinesStudio.:

Efter det sega skrivpasset häromdagen har jag ägnat mycket tankeverksamhet kring det här med att räkna ord. Är det så smart? Är jag författare eller matematiker? Vad tusan håller jag egentligen på med?

Nu vet jag att det här med att räkna ord inte är allt. Men ändå… den här frågan har jag brottats med från dag ett när jag bestämde mig för att slutföra mitt manus. Hur ska jag veta när jag är klar? Vad är egentligen mitt mål? Lösningen blev att räkna ord och efter lite googlande så bestämde jag mig för att 70 000 ord var rimligt. Det hjälpte mig framåt och jag kunde med förtjusning se att ett skrivpass som resulterade i 3 000 ord motsvarade flera procent på ordmätarställningen.

Alla gör olika. En del räknar ord medan andra mäter sina framsteg i tecken.  Nu pratar jag främst om själva processen med att skapa ny text. När det kommer till ren redigering (flytta scener, korra eller skriva om meningar) är det få som räknar ord. Då är det sidantal som gäller för de flesta. Men efter att ha slutfört mitt råmanus och börjat med redigeringen känns detta ordräknande en aning krystat. Varför håller vi egentligen på med detta räknande?

I min jakt på en lämplig bild till detta inlägg ramlade jag över en skrivarblogg driven av Mandy Wallace. Hon förespråkar att vi slänger ordräknandet i sopkorgen och börjar skriva under en bestämd tid istället. Hon ger sju anledningar till varför det är bättre. Och vet ni, jag är beredd att hålla med. Från och med imorgon ska jag alltså börja räkna skrivtimmar istället för ord. Mitt manus blir så långt det blir och jag kommer att vara nöjd så länge innehållet är bra. Helt enkelt lagom.

Så… är du författare eller matematiker?

15 thoughts on “Är vi författare eller matematiker?

  1. Annika says:

    Författare och statistiknörd, alltså på riktigt en nörd, älskar att peta in siffror i diagram och göra kurvor och staplar. Har man inte den där inre nörden som man försöker få nöjd, då kan det nog kvitta med siffrorna, blir kanske bara en stress? Jag blir stressad om jag inte får föra min statistik 🙂
    Matematiker, nej. Gillar fredliga siffror som står där och som gör som man säger. Det blir jobbigt när man behöver lägga ihop och dra ifrån siffran från en annan siffra. //Mvh Hatarmatte.

    • Kristina W says:

      Vad härligt med en som fungerar totalt tvärtom! 🙂 Visst kan jag känna att jag får en boost de gånger jag har överstigit mitt skrivmål, men när jag inte når upp till målet sjunker självförtroendet ner i stövlarna. Fredliga siffror låter trevligt, sådana umgås jag gärna med 🙂

      • Annika says:

        Mina skrivmål är begränsande, att jag max får åstadkomma tex 5000 ord på en vecka. Jättelätt att uppnå, ja eller att inte uppnå då 😀

  2. Elin Säfström says:

    Allt kvantifierbart som ger en överblick över att man faktiskt suttit ned och jobbat kan ju vara av godo. Jag mäter inte så mycket alls av mitt skrivande längre och jag känner att det faktiskt är dags att börja göra det igen, för ibland undrar jag om jag inte bara tror att jag skriver, medan jag i själva verket går omkring och oroar mig för skrivandet och ägnar mig åt överslagshandlingar för att skjuta på det oundvikliga (att jobba med ett trilskande manus). Men jag tror att jag liksom du ska satsa på skrivtimmar – tack för tips, från dig och MW!

    • Kristina W says:

      Det är en fin balansgång det där. Om man inte mäter det på något sätt kan det kännas som att man inte gör någonting. Exempelvis: I lördags tillbringade jag två timmar med min ritrulle och planerade scener. Sedan en timme med att skriva om en scen. Tre timmars jobb resulterade alltså inte i så många färdigställda ord, däremot i en färdig scen och bättre översikt för framtida skrivandet 🙂 Att tänka på och planera skrivandet ska också räknas tycker jag.

  3. Marie: Mitt skrivliv says:

    Jag är väldigt dålig på matte, så någon matematiker blir jag aldrig… haha. Men visst håller jag koll på ord. Inte för varje skrivpass, men när jag skrev manuset jag nu redigerar så visste jag att jag inte ville över 70 000 ord, så det var mest det jag fokuserade på.
    Jag tänker så här: Att ha ramar och mål är ju en viktig del i arbetslivet, att kunna uppnå förväntningar, veta att man är på rätt spår o.s.v. Skrivandet är ju ett eget litet arbetsliv, så att ha en viss koll är nog bra för självkänslan, det går att fira och applådera sig själv. Sedan är det ju som med allt annat, det får det ju inte gå till överdrift. Det är ju innehållet som är det viktiga.
    Nästa manus ska jag faktiskt testa att föra statistik i Excel över antal ord, har till och med redan skapat dokumentet, så jag kan se dagligt antal ord och veckans samlade. Min anledning är att jag måste begränsa mig, inte skriva för mycket helt enkelt.

    • Kristina W says:

      I syfte att begränsa sig så låter det bra att ha en gräns för antal ord/tecken/sidor. Eller för all del tid. Det är ju lättare att sätta ett alarm på ringning snarare än att hålla koll på när orden sprungit iväg tänker jag? Men var och en ska hitta sitt sätt. Jag läste någonstans att det finns lika många olika skrivprocesser/skrivrutiner som det finns författare. Det känns skönt att man får göra precis som man vill så länge det resulterar i att manuset rör sig framåt 🙂

      • Marie: Mitt skrivliv says:

        Eller hur! Det finns inget rätt och fel, varken när det gäller HUR man skriver, redigerar, fixar med testläsare eller VAD man gör av det skrivna orden när manuset till slut är färdigt. Allt handlar om vad som funkar för mig, eller för dig. Lite frihet behöver vi i denna annars så uppstyrda värld 😉

  4. Elisabet Nielsen says:

    Jag är definitivt ingen siffermänniska och har aldrig brytt mig överhövan över ord och tecken. Möjligen öppnar jag egenskaper någon gång varannan månad (eller efter några intensiva och produktiva skrivdagar när det kreativa flödet mest av allt påmint om en vårflod) och gör en stickprovskontroll. Problemet är att jag sällan minns vad det var förra gången.

    Vad jag däremot håller koll på är sidor. Det totala antalet sidor såväl som antalet sidor i respektive kapitel. Bara man petar in ett ”och” eller ett ”att” medan man kämpat med att överhuvudtaget få texten på pränt (på hårddisken, alltså) kan texten skena iväg med en extra sida beroende på hur mycket text förändringen skjuter framför sig.

    Min senaste stickprovskontroll i Mastodontmanuset (mitt huvudprojekt, som jag nu håller på att kapa upp i kapitel igen) visade på 273 962 ord. En del av dessa ord utgör dock kapitelstruktur, kapitelstatus, sidhuvuden och sidfötter och navigeringssystem. Så säg kanske 260 000 till 265 000 ord i reell manustext. Av dessa utgör sedan en hel del dubbletter av kapitel, där jag sparat en originalversion av ett kapitel jag flyttat, delat eller i princip skrivit om helt. Det tar oss ned på någonstans 230 000 till 250 000.

    Av dessa hoppas jag kunna skala bort en hel del när jag skrivit om inledningen och kommit mer ”rakt” in i handlingen och slipper en massa tillbakablickar och kan skära ned på upprepande grubblerier.

    När det gäller kapitlen vet jag att många föredrar jämnlånga kapitel och försöker anpassa mig efter det även om jag sätter kapitlets innehåll, dynamik och dramaturgi högre än ett absolut sidantal. Jag har satt 15 – 20 arbetssidor som önskvärd kapitellängd, allt som hamnar utanför det intervallet (kortare eller längre) färgmarkeras i sidantalet i innehållsförteckningen/navigationssystemet som en markering för att det här är kapitel jag måste jobba extra med.

    Jag färglägger kapitlen med färre sidor än önskvärt med olika nyanser av turkos i innehållsförteckningen/navigationssystemet och de med fler sidor i gulbeige/orange nyanser. Ju intensivare färg, desto större avvikelse från intervallet.

    Behöver jag ens påpeka att innehållsförteckningen mest påminner om en färgglatt randad trasmatta?

    • Kristina W says:

      Det låter ändå som att du har en bra överblick och struktur på ditt manus Elisabet! En innehållsförteckning har jag sett att fler använder, men jag har inte kommit dit än. Just nu befinner jag mig i fasen där jag skriver kronologiskt och med hjälp av min ritrulle håller jag koll på vad som kommer härnäst. Gillar att din innehållsförteckning liknar en trasmatta, färger gör en glad! 🙂

      • Elisabet Nielsen says:

        Med ett manus i den här storleksordning är en länkad innehållsförteckning nödvändig för att kunna navigera i dokumentet, vare sig det är strukturerat i kapitelform eller i ett samlat mastodontdokument.

        Och,ja, nog är den färgglad!

        • Kristina W says:

          Det förstår jag, puh, det kan inte vara lätt att hålla reda på alla trådar. Tycker att du gör ett jättejobb med ditt manus! 🙂

          • Elisabet Nielsen says:

            Tack! Om jag nu bara kunde få någon fart på skrivandet. Jag börjar undra om jag kanske inte med min grubblerier kring Romanceportalens framtid och vart den skall ta vägen möjligen kan ha blockerat kreativiteten på flera fronter.

            Åh, det är nog inte hela förklaringen men när så mycket av ens energi går åt till grubblerier blir det inte så mycket över att generera kreativitet med. När man springer i cirklar är det svårt att se vart man egentligen är på väg.

          • Kristina W says:

            Så kan det vara. När man funderar över någonting annat så kan skrivandet helt blockeras eller, i mitt fall, så märker jag att jag inte kommer in i min story riktigt. Så irriterande när man innerst inne vill skriva!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *