Jag utvecklas

Jag är framme vid en scen som kräver en hel del. Det är nu A och J ska inse att de är intresserade av varandra. Dessutom ska det in en hel del detaljer och jag ska bestämma mig för hur mycket A är villig att avslöja om sig själv. Puh. Igår gick det trögt med andra ord. Jag pillade med en novell som jag skickade in till en skrivtävling och efter en timme var jag helt slut.

Jag märker här en tydlig skillnad i hur jag arbetade i höstas när jag skrev råmanuset. Det är tydligt att jag har blivit mer säker på mitt skrivande. I höstas hade jag nämligen suttit kvar framför datorn och kämpat vidare. Nu vet jag att det inte ger någonting, alltså släpper jag skrivandet och tar upp det vid nästa inplanerade skrivpass. Det är nämligen så jag fungerar och så länge jag bokar in mina skrivtimmar så löser det sig. Jag har ett skrivmål på 4 000 ord per vecka. Sitter jag och skriver en timme ger det ungefär 1 000 ord. Enkel matematik: Jag måste sitta minst 4 timmar per vecka för att få ihop till mina 4 000 ord. Ofta sitter jag fler timmar och har jag tur kan det resultera i betydligt fler ord (som förra veckan) eller så når jag precis upp till mitt mål.

Tack vare att många av er skriver och är så öppna på era bloggar har jag förstått att jag håller en relativt hög takt. Det gör mig lugn och tacksam. Alltså, nu struntar jag i gårdagen och satsar på en ordentlig skrivhelg istället. Woop, woop!

Hur hanterar ni ett segt skrivpass eller när inspirationen sinar?

6 thoughts on “Jag utvecklas

  1. Annika says:

    Är det segt skriver jag antingen på något annat stycke, eller så går jag och tvättar kläder 😄 Ibland blodar jag igenom, för att inte alltid ta till flyktbeteende, och märker att de styckena oftast är de som sedan är mest genomarbetade i råmanuset, kanske för att de fick ta tid och inte bara hamrades ner i dokumentet.
    Visst är det magiskt att inse att takten är rätt hög, även om man själv känner att det går lååångsamt, verkligen underbart att läsa i bloggar om andras process!

    • Kristina W says:

      Det låter som en bra metod! Själv varierar det nog. Ibland fortsätter jag. Men oftast lägger jag ner och återkommer till scenen vid nästa skrivpass. Då med ny energi! 🙂

  2. Sara says:

    Det är ju superbra att du har lärt dig hur du fungerar – och att du kan se utvecklingen! Jag känner igen mig i det där att till slut behöva bryta. Efter för lång tid riskerar hjärnan att bli för mosig (inte alltid, men ibland), och då är det oftast ingen idé att envisas. Däremot räcker det inte sällan med en kortare paus. Gärna då jag gör något praktiskt, så att hjärnan får vila lite. Typ tvätta, som Annika. 🙂

    Och en del scener/stycken kan vara sega att skriva oavsett hur fräsch hjärnan är, hur kort tid jag har suttit. Då tänker jag också som Annika – att inte fly, utan sitta kvar och nöta. Det behöver inte betyda att det blir sämre!

    • Kristina W says:

      Ah det är ju en viktig skillnad där. Alltså när man känner att det går segt för att energin tryter eller att det går segt för att man är inne i ett svårt parti. Tryter energin gör jag annat. Ofta är det när jag suttit i 45-60 min. Idag tvättade jag faktiskt! Och kom tillbaka till datorn med ny energi. Så det kanske är nyckeln? Att tvätta? 😉

    • Kristina W says:

      Åh känner igen det där, när man veeeet att man står inför en svår scen eller när energin inte riktigt finns. Men skönt att det lossnar för dig när du kommer igång 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *