Jag utvecklas

Jag är framme vid en scen som kräver en hel del. Det är nu A och J ska inse att de är intresserade av varandra. Dessutom ska det in en hel del detaljer och jag ska bestämma mig för hur mycket A är villig att avslöja om sig själv. Puh. Igår gick det trögt med andra ord. Jag pillade med en novell som jag skickade in till en skrivtävling och efter en timme var jag helt slut.

Jag märker här en tydlig skillnad i hur jag arbetade i höstas när jag skrev råmanuset. Det är tydligt att jag har blivit mer säker på mitt skrivande. I höstas hade jag nämligen suttit kvar framför datorn och kämpat vidare. Nu vet jag att det inte ger någonting, alltså släpper jag skrivandet och tar upp det vid nästa inplanerade skrivpass. Det är nämligen så jag fungerar och så länge jag bokar in mina skrivtimmar så löser det sig. Jag har ett skrivmål på 4 000 ord per vecka. Sitter jag och skriver en timme ger det ungefär 1 000 ord. Enkel matematik: Jag måste sitta minst 4 timmar per vecka för att få ihop till mina 4 000 ord. Ofta sitter jag fler timmar och har jag tur kan det resultera i betydligt fler ord (som förra veckan) eller så når jag precis upp till mitt mål.

Tack vare att många av er skriver och är så öppna på era bloggar har jag förstått att jag håller en relativt hög takt. Det gör mig lugn och tacksam. Alltså, nu struntar jag i gårdagen och satsar på en ordentlig skrivhelg istället. Woop, woop!

Hur hanterar ni ett segt skrivpass eller när inspirationen sinar?

Aspirerande författare

Det där med att våga prata om sitt skrivande har jag varit inne på tidigare – närmare bestämt i oktober. Men tack vare det här inlägget på Livs blogg så föddes frågan igen. Nu när det gått några månader och jag är inne i redigeringsfasen, känner jag mig lite stadigare på benen. När någon frågar vad jag skriver om kan jag sammanfatta historien hyfsat kort och tala mig varm för berättelser med mycket kärlek och lyckliga slut. Jag sträcker lite på mig när frågan kommer, snarare än att skruva på mig, rodna och skrapa med foten i marken.

Jag kallar mig aspirerande författare. Ordet aspirerande klingar mer ödmjukt än ”blivande” i mina öron. Att aspirera betyder ungefär ”hoppas på” eller ”sträva mot”. En klockren beskrivning av vad jag håller på med.

När jag var liten lärde jag mig att ”önska kostar ingenting”. Så är det. Jag önskar, hoppas och stävar mot att en dag kunna ta bort ordet aspirerande och enbart använda ordet författare.

Söndagsskrivstuga

Upptäckte precis att mätaren till höger här var inställd fel. Den ska såklart räkna hur många procent som är färdigredigerade, inte hur många ord manuset befinner sig på totalt. Det kommer förmodligen bli så att jag skriver om och skriver till mer än vad jag från början trott, då blir det tokigt om procenten går ner när jag tar bort någonting.

Nå, idag har det varit en bra dag i skrivarstugan. Trots att jag inte hade tänkt skriva blev jag så inspirerad att jag inte kunde låta bli! Veckans totala ordräkning stannar alltså på 6 625.

5 % framåt

På två och en halv timme skrapade jag ihop 3 460 ord vilket motsvarar 5 % framåt. Sedan var hjärnan helt mosig. Dagens mål var 3 000 ord så jag är mer än nöjd! Nu har jag kommit fram till första delen där jag vill använda text som överlevde slakten. Och jag inser hur mycket karaktärerna har förändrat sig… Jag kommer verkligen att behöva hålla tungan rätt i mun, men det kommer att bli bra.

Nu ska jag dricka bubbel och sedan blir det italienskt rödvin och egenskjuten (nåja, inte av mig men av makens morbror) rådjurkotlett till middag. Mums!

Vad är du inte beredd att offra?

Det finns tre saker som jag inte är beredd att offra för skrivandet. Bilden ovan illustrerar en av dem. Yoga. Det ger mig lugn och styrka – såväl fysisk som psykisk. Båda behövs för att kunna sätta sig på rumpan och skriva! Jag har en axel som krånglar men yoga är dundermedicinen som fungerar varje gång. Det andra som jag aldrig skulle offra – i alla fall under en längre period – är sömn. Sedan barnsben har jag älskat att sova, minst nio timmar men allra helst tio. Med sömnen är det samma sak som med yogan, ordentligt med sömn hjälper min kreativitet och skrivandet. Den tredje ”saken” som jag aldrig skulle offra är min man. Visst, han har fortfarande lite svårt att hantera den situation som uppstår när jag går in i min skrivbubbla och är lätt (hrm… väldigt) frånvarande. Det kommer vi att lösa. Nu är jag tydlig med när jag ska ha skrivtid och tack vare skrivkursen så har jag blivit mer effektiv i mitt skrivande. Det betyder att jag inte behöver en hel kväll för att få ihop 1 000 ord, det går på ungefär en timme numera.

Berätta, finns det någonting, stort eller smått, som du inte är beredd att offra för skrivandet?

Trump-chock

När man ligger i soffan efter ett lyckat skrivpass, med en skål popcorn och kollar på SATC, chocken när Mr Trump dyker upp är inte okej. Han är banne mig överallt!!

Rabatt för alla romance-älskare!

Alla ni som älskar romance, eller för den delen ni som vill bli frälsta av denna fantastiska genre: Skynda in på HarperCollins och beställ böcker ut serien Silk med 30 % rabatt! Bland annat kan ni fynda en ny svensk romanceförfattarinna vid namn Sofia Ymén. Använd koden ”silk1703”.

Happy romance-shopping kära vänner! Själv ska jag tillbringa kvällen med att försöka skriva klart en scen och sedan chatta med mina kursare. Snart är skrivkursen slut men jag har redan hittat två kamrater som jag ska hålla kontakt med 🙂

Lektören är bokad!

Ni var rörande överens i era kommentarer: Boka lektören nu! Så det har jag gjort. Målet är mitten av juni. Det känns som att jag ska hinna det. Vi ska höras av i maj när jag har bättre överblick.

Nu återgår jag till de rutiner jag hade när jag skrev råmanuset – räkna ord per vecka (målet är 5 000 men mindre är okej) och följa synopsis. Tanken är att mina testläsare ska få manuset i maj. Då ska jag ha en andra version av råmanuset klart men jag kommer inte att hinna gå igenom det innan dess.

Det är bara att kämpa på! Eller som man skulle säga i Piteå: Hä gäll it djööl. Översättning: typ ”bit ihop” alt. det gäller att inte grina. Jodå, så att…

Konsten att slakta ett råmanus


Med extremt blandade känslor satte jag igång att slakta mitt råmanus. Det som jag kämpat med under hela hösten och halva vintern. 31 049 ord hamnade i ett skräpdokument. Det är sådant som jag inte har någon som helst nytta av. 39 513 ord återstår. Av dessa ska cirka 35 000 ord skrivas om rejält för att passa den nya miljön och den nya konflikten.

Tur att jag kan se att manuset kommer att bli sååååå mycket bättre tackvare att jag gör det här. Annars hade jag nog bara lagt mig ner och dött.

Åh just det. Jag har bytt titel också. Men den ska jag suga på ett tag till.