Mina krav

Igår hade jag en timme att slå ihjäl i Karlstad innan det var dags  för mig att vara på plats hos Konsumentverket. Vad gör en boktokig kvinna? Självklart besöker hon bokrean. Snacka om lyxigt! Det jag slogs av var att Akademibokhandeln hade ett helt bord vigt åt endast deckare medan det var sorligt tunt med romanceromaner. Men med tanke på hur många svenska romanceförfattare som ligger i startgroparna så hoppas jag det snart blir ändring på den saken.

Music is motivational to anyone that welcomes it in their life. Music nourishes the spirit and to know music nourishes it a whole lot more. Learn how to play and it awakens things within you which you wouldn't believe could exist! ... God damn you Ed Sheeran:

Vill du veta vad en romanceroman (eller om du hellre vill kalla det romantik, det är också okej är min del) ofta innehåller finns det massor av bra information på olika sajter. Inte minst på RWA:s hemsida (Romance Writers of America). Jag har läst och läser mycket romance, men jag ska villigt erkänna att jag nog ligger i lä när det handlar om att vara påläst om genren i allmänhet.
Trots detta hävdar jag att jag skriver en romanceroman. Nåväl, kalla mitt manus vad du vill men jag vill läsa böcker där….

  • ingen av huvudkaraktärerna dör. De kan bli skadade – men båda ska överleva utan att få men av det.
  • ingen av karaktärerna är otrogna. Det är sällan jag gillar böcker som innehåller det.
  • det gärna finns med mycket hångel, kyssar och smekningar. Bultande hjärtan och massor av pirr i kroppen ska det vara!
  • man får älska vem man vill, oavsett kön.
  • det inte är krig.
  • det definitivt slutar lyckligt.

Vad ställer du för krav på böckerna du läser?

16 thoughts on “Mina krav

  1. Elin Säfström says:

    Jamenvisst! Det ska vara skönt att läsa! Man vill må bättre av att läsa, inte sämre. Feelgood är verkligen det jag själv väljer helst. Sedan tror jag att jag föredrar s.k. chicklit framför ren romance i allmänhet, men gränsen kan ju vara hårfin.

    Jag tror dock inte att jag ställer några direkta krav på en bok – jag vet inte alltid vad jag själv vill på förhand – men däremot tar jag mig friheten att inte läsa klart ifall jag inte trivs i berättelsen.

    • Kristina W says:

      Såväl feelgood och chic-lit innehåller ofta en kärlekshistoria vid sidan om men i ”ren” romance är kärleken central. Gränsen är alltså, som du säger, hårfin och inte alltid lätt att se 🙂
      Tidigare kunde jag tvinga mig igenom en bok som jag inte riktigt gillade men nu gör jag precis som dig, läser inte klart om jag inte gillar. Varför lägga ner tid i onödan liksom? 🙂 Känner mig sjukt vuxen haha.

  2. Annika says:

    Haha, jag tror att min och din kravlista skiljer sig åt en del 😀
    Jag både skriver och konsumerar gärna lite mörkare berättelser, men (och det här är ett stort fett men) det måste finnas en strimma hopp för karaktärerna, humor måste vara närvarande i texten på något vis, och jag blir ofta väldigt uttråkad om det inte finns någon form av kärlekshistoria inblandad. Det här gör att jag oftast inte klarar av att läsa självbiografiska böcker där någon upplevt ondska, eller böcker som kretsar kring en psykopat/bestialisk mördare som riktar in sina dåd mot kvinnor och barn. Sådant går tvärbort för mig.
    Kravlistan: Mörker och melankoli, blandat med humor, kärlek och en strimma hopp!

    • Kristina W says:

      Haha så kan det vara. På ett sätt tur att inte alla gillar samma typ av böcker 🙂 Tänk vad tråkigt det hade varit att gå in i en bokhandel då!

  3. Elisabet Nielsen says:

    Några av mina huvudkrav är engagemang, trovärdighet och sympati.

    Personerna måste vara trovärdiga, både som enskilda personer och som par (och också för sin tid, om det är historisk romance). De måste förmå mig att engagera mig i deras öde och berättelsen måste också vara engagerande nog att hålla mitt intresse fångat. Hos varje person måste det finnas någonting som väcker sympati.

    T ex en överlägsen skitstövel är inte särskilt engagerande. Men en överlägsen skitstövel som svärande och muttrande ger sig ut i hällregn för att rädda en översiggivet jamande kattunge ur ett träd… Now we talking!

    Språklig följsamhet är viktig för att engagera mig. Jag menar inte att det skall vara något slag ”Jane Austenska” men man bör ha rensat bort allt för moderna ord och uttryck och hålla ett ”sömlöst” språk som varken känns tillgjort eller för modernt. En av anledningarna till att jag föredrar att läsa engelsk romance på engelska, översättningarna kan ofta vara klumpiga.

    • Kristina W says:

      Du har tänkt steget längre Elisabet 🙂 Jag håller med dig i det du skriver om engagemang, trovärdighet och sympati.

  4. Sara says:

    Jag tycker dina punkter stämmer bra överens med mina 🙂 Plockar jag upp en romance ser jag som självklart att den ska sluta lyckligt och gör den inte det blir jag förbannad. Då har man begått ett stort misstag från förlaget och marknadsfört boken helt fel. Otrohet får inte förekomma och triangeldraman är det värsta jag vet. Jag vill må bra när jag läser och känna att även om det ser mörkt ut så övervinner kärleken allt. Så kanske inte alltid verkligheten ser ut, men det är ju den jag försöker komma ifrån när jag läser 😉

    • Kristina W says:

      Jag håller så med dig i det du skriver Sara! Triangeldrama glömde jag helt men det är också någonting som jag helst undviker. ”Herregud kvinna bestäm dig!” brukar jag vilja skrika.
      Lyssnade du på seminariet från Bokmässan gällande romance? Jag lade upp den här: http://kristinawestling.se/2017/01/13/romance-pa-bokmassan/
      Jag hade lite svårt att förstå varför Katerina Janouch var med om jag ska vara ärlig. Visst skriver hon om relationer och kärlek men hon vill ju ha det väldigt verklighetstroget. Jag vill tvärtom tro att huvudkaraktärerna lever lyckliga i alla sina dagar – även om det inte skulle vara så i verkligheten.

      • Sara says:

        Jag började lyssna, men blev lite provocerad av Janouch och orkade inte lyssna färdigt. Jag förstod inte heller vad hon gjorde där när hon inte skriver romance…

      • Elisabet Nielsen says:

        Jag håller med. Katerina Janouch kändes mer som om hon ville ha diskbänksrealismsrelationer än stora passioner och lyckliga slut – realistiska eller inte men betydligt mer inspirerande och tillfredsställande för oss som gillar att läsa romance.

        • Kristina W says:

          Verkligen! Bara för att en bok innehåller ett lyckligt slut så betyder det ju inte att den är orealistisk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *