På vift 

Idag samlar jag övertidstimmar på jobbet! Tågresan till Karlstad tar ca 8 timmar t/r. Men jag deppar inte! Istället passar jag på att göra researsch. Men till vilken karaktär vill jag inte avslöja 🙂

Lägger ni tid på researsch eller kör ni på egna erfarenheter?

14 reaktioner på ”På vift 

  1. Annika skriver:

    Researchar en hel del och inbillar mig att det ger trovärdighet till texten även om jag i princip aldrig skriver ut i ord det jag vet. Finns nog inget tröttsammare än att läsa roman där man i god Jean M Auel-anda radar upp sida efter sida med fakta om tex landskapstyper eller i hennes fall ätbara rötter 🙂
    Låter ju utmärkt att kunna kombinera jobbresa med research 🙂

    • Kristina W skriver:

      Man ska visst akta sig för att skriva ut fakta i texten men jag brottas fortfarande med den tekniken. Håller med dig om att tunga faktadelar blir riktigt tråkiga att läsa!
      Det är så sällan jag reser i jobbet men då är det bara att passa på 🙂

  2. Elisabet Nielsen skriver:

    Jag kommer ihåg någon text om skrivande där handlade just om fakta. Man skulle identifiera de fakta man behövde för sin text. Sedan skulle man skala bort alla som inte var absolut nödvändiga för handlingen tills man hade två (tror jag) kvar som man kunde placera ut i texten på lämpliga ställen (helst om de kunde vara varandras kontrapunkter eller kontrasterande teman). Litet som monument med fasadbelysning. Och man fick vara sträng i urvalet, det skulle vara två centrala fakta. Alternativt ett centralt fakta och ett skenfakta, någonting som skenbart såg ut att vara väsentligt för texten men vars syfte var att dölja/överskugga ett underliggande tema som sakta växer fram.

    Ytterligare två till fyra fakta man ville ha med kunde diskret vävas eller flätas in i texten. Om man kunde göra det ”osynligt”. Alltså inte några upprabblande, sida efter sida utan kanske litet i en konversation, litet antytt i en miljöbeskrivning några kapitel senare, någonting i en tillbakablick, och sedan någonting som nämndes i förbigående. Typ inpillat litet här och var, där det i det stora hela gav ett sammanhang även om man som läsare inte såg det (eller insåg det) innan man hade alla kort på bordet.

    Ett eller möjligen två av dessa insmugna fakta kunde ha en central betydelse.

    Det är rätt länge sedan jag läste det där, så jag reserverar mig för om jag inte minns exakt. Jag vet inte, det känns som om det jag försöker säga undflyr mig. Har jag fått det att låta logiskt?

    • Kristina W skriver:

      När jag läser det du skrivit börjar jag tänka att det nog finns ganska mycket fakta i en bok som man inte märker av. Just för att den är så skickligt inbakad i texten. Sen varierar det säkerligen från genre till genre hur mycket fakta som krävs för att historien ska kännas trovärdig. Totalt sex fakta låter ganska lite med andra ord.

      Jag har i nuläget ett stycke där jag lite snyggt försökt baka in fakta men tack vare senaste kurschatten så insåg jag att jag kan göra stycket mycket roligare. Helt enkelt genom att låta karaktärerna prata kring ämnet istället för att jag återger det. Tadaaa! 🙂

      Men tillbaka till det du skrivit. Jag tycker att det låter rimligt att försöka skala ner fakta till bara det mest väsentliga återstår. Kommer fortfarande ihåg när vi skulle läsa en ”klassiker” i skolan och jag valde Ivanhoe – eftersom mamma envisas med att se filmen på TV varje år. I början av boken fanns en beskrivning av en persisk matta. Jag tror att den var persisk i alla fall. Problemet var att beskrivningen sträckte sig över säkert fyra sidor… Och där någonstans förlorade jag intresset. Jag läste ut boken men min recension blev av naturliga skäl inte fantastisk.

      Slutsats: Fakta, absolut, men gör det på ett smidigt sätt.

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Någonting jag lärde mig på skrivarkurserna jag gick var att jag måste vakta särskilt på min tendens att göra utvikningar. Speciellt utvikningar i utvikningar i utvikningar. Alltså, jag var hemsk!

        Mina arma läsare/kurskamrater drunknade i detaljer och snappade efter luft efter särskilt detaljtyngda partier. Sedan gjorde världens bästa kursledare sitt bästa för att vänja mig av med de värsta olaterna.

        • Kristina W skriver:

          Än så länge tycker jag att mina kursare är lite väl snälla mot mig. Det är väldigt mycket hyllningar och väldigt lite kritik. Men hallå, någonting kan jag väl ändå förbättra eller skruva till? Kan man säga det till sina kursare? Var lite elakare mot mig haha 😉
          Skriver inte detta för att vara självgod utan mer för att jag hade önskat att mina kursare kunde anmärka på sådant som jag kan förbättra. Jag är ju inte på något sätt perfekt.

          • Elisabet Nielsen skriver:

            Konstruktiv kritik är det bästa man kan få som skrivande person i början av sin bana. Hur skall man annars kunna upptäcka sina styrkor och sina svagheter och växa som skribent och få till texter som håller hela vägen och som man kan känna sig genuint nöjd med?

            Det är också, skulle jag tro (jag har inte kommit så långt än) en bra förberedelse för att arbeta med ett antaget bokmanus när det skall redigeras och bearbetas inför utgivning.

          • Kristina W skriver:

            Ja eller hur? Kritik – på ett konstruktivt sätt – är ju ovärderligt för att man ska kunna utveckla sitt skrivande. Du har säkert rätt i att det är en bra förberedelse.

  3. Elin Säfström skriver:

    Hatten av för alla som researchar och grejar i det oändliga! Själv följer jag så långt som möjligt den gamla fina devisen: ”Write what you know.” Så behöver man förhoppningsvis inte fastna i den typen av detaljer som bara stoppar upp skrivprocessen. Så skriver jag ju också någon form av fantasy, vilket gör att man själv får bestämma hur saker ligger till. Det är praktiskt och skönt på sätt och vis, men man måste se till att det hänger ihop och är konsekvent, och där kan man måla in sig själv i ett hörn om man inte är försiktig. Har jag märkt … Fakta är bra på det sättet att det faktiskt ligger till på ett enda, tydligt sätt. Men oj, vad man får googla!

    • Kristina W skriver:

      Jag har läst fler som tycker precis som dig Elin, att det är så skönt att skriva fantasy för då är man lite friare 🙂 Jag kan inte annat än hålla med, på ett sätt vore det skönt att bara skita i allting och skriva. Tyvärr är jag inte sådan. Men google är ett fantastiskt verktyg som brukar ge snabba svar. Sedan har jag också turen att ha mitt kontor på biblioteket så det är ju inte direkt jobbigt att låna och lämna tillbaka böcker 😉

  4. Helena skriver:

    Roligt med research, jag googlar snabbt om det är något specifikt jag vill få rätt men inget mer djuplodande än så. Kör som Elin än så länge på att gräva där jag står så har koll på det mesta. I ena boken har jag en helt fiktiv miljö så det underlättar ju den biten markant…

    • Kristina W skriver:

      Google är ett fantastiskt verktyg 🙂 Senast häromdagen var jag tvungen att kolla upp hur länge en häst egentligen är dräktig. Detta trots att jag var en sådan där tjej som plöjde alla hästböcker som fanns när jag var yngre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *