Just nu: limbo

Jag är medveten om att inläggen här på bloggen kommer väldigt sporadiskt. Det beror helt enkelt på att jag befinner mig i något slags limbo just nu.

Testläsningen av Saras fina manus är klart – jag kunde inte lägga ifrån mig det innan jag läst färdigt (spoiler: bra manus!) och att läsa två manus samtidigt med kritiska ögon var helt enkelt för svårt för mig.

Jag har skissat på nya manuset, Nyårslöftet men känner mig inte redo att gå vidare med idéen ännu. Den får ligga på jäsning som Elisabet brukar säga 🙂

Och så redigeringen av ASA. Vad ska jag säga? Jag är inte ALLS nöjd med inledningen. Det känns som att första fjärdedelen är någon slags blindtarm som jag bara vill operera bort. Jag vet att manuset blir så mycket bättre senare, förmodligen för att jag under skrivprocessen lärde känna karaktärerna och miljön bättre och det gjorde det lättare att skriva. Just nu vill jag bara skita i att läsa de första kapitlen och hoppa framåt i manuset, landa där historien börjar. Denna insikt har fått mig att förstå det jag redan läst på så många bloggar: att många berättelser börjar alldeles för tidigt. Läsaren behöver inte få all bakgrundsinformation på en gång. Jag har med andra ord gjort ett klassiskt nybörjarmisstag.

Men, på något sätt vet jag att jag måste läsa igenom manuset, även om det svider att hela inledningen är skit. Jag får bara ta mig själv i kragen och läsa. Det blir bättre senare och om jag förstår vad som är viktigt för berättelsen längre fram kanske det ger mig nyckeln till inledningen.

Ni som också redigerat/redigerar, vad är er känsla när ni läser igenom första gången?

10 thoughts on “Just nu: limbo

  1. Annika says:

    Det är vid första genomläsningen jag bör känna att ”det här kommer att bli så jä-la bra!!!” (OBS: kommer att bli). Oftast känns det också så, men det är även vid den där genomläsningen som bristerna formligen skriker i texten, och jag brukar planera omskrivning och flyttningar i texten samtidigt som jag läser. Början ryker ALLTID, det andra brukar ha fått berättelsen in på ett annat spår, eller en lite annorlunda stämning, och det brukar kännas som om början inte passar ihop med resten. Tycker det låter härligt att ha ett råmanus att sätta tänderna i 🙂

    • Kristina W says:

      Precis så skulle jag vilja känna ”det här kommer att bli så j*kla bra” men den känslan har inte riktigt infunnit sig än. Jag hoppas att det kommer i takt med att berättelsen fördjupas 🙂
      Vad skönt att göra att du också får ta bort början. Hrm, hur mycket är början förresten? 🙂

      • Annika says:

        Ja, den där början alltså, så jobbig! Ibland är det som behöver ändras inte mer än ett kapitel, ibland bara några meningar. En gång skulle jag skriva om ”lite i början” och det blev hundra sidor ny början med lika mycket som ströks. Allt är relativt skulle jag tro 🙂
        Du kommer säkert att känna den där euforin över texten när den fått vila till sig och du fördjupar den 🙂

        • Kristina W says:

          Haha ja så kan det gå, ”jag ska bara…” och sedan har man nästan ett nytt manus framför sig. Jag hoppas att det kommer kännas bättre när jag har redigerat texten och läser igenom den en andra gång. Idag är känslan i alla fall bra, jag har lite nya idéer som jag längtar efter att testa!

  2. Sara says:

    Men åh, tack snälla! <3 Jag uppskattar verkligen att du ställt upp, och ser fram emot att få återgälda tjänsten. 🙂

    När det gäller genomläsningen så tyckte jag ändå att det gick över förväntan. Visst upptäckte jag brister, både stora och små, och JA – inledningen sög… Men jag försökte att tänka lösningsorienterat. Man får hugga i och börja någonstans, och förhoppningsvis glädjas åt att se förbättringen. Heja, heja!

    • Kristina W says:

      Nu är jag klar med genomläsningen och jag har insett att säkert 1/3 av manuset kommer helt att ryka (mest i inledningen då) av de resterande 2/3 kommer nog hälften att behövas skriva om rejält medan jag har några små guldkorn som jag verkligen vill behålla. Bland annat en sexscen uppe på höloftet som är så himla fin – I love! 😀 Tack för peppen och snart snart kommer feedbacken på ditt manus, det har bara varit så galet mycket i mitt liv att jag inte hunnit med.

  3. Sara says:

    Början är svårast och det är ofta den jag pillar i allra mest. Jag hittar alltid saker som jag kan ta bort eller spara till senare, men det är inte lätt att veta när man sätter sig ner och skriver de första orden på ett råmanus 🙂 Tror väldigt många för det misstaget.

    • Kristina W says:

      Tack Sara, det känns som en tröst att även du som utgiven författare brottas med inledningen 🙂 Jag försöker att inte klanka ner för mycket på mig själv just nu när jag är färdig med genomläsningen och inser hur mycket jag faktiskt måste skriva om. Tvärtom försöker jag tänka att jag lär mig av mina misstag. Nybörjarmisstag nummer 1: Inte känna karaktärerna. Det ska jag rätta till innan jag börjar första redigeringsrundan.

  4. Marie: Mitt skrivliv says:

    Vad fint att du hjälpt Sara med testläsningen! Det är sådana saker som gör detta med skrivbloggandet så roligt, alla är så stöttande ?
    Första genomläsningen ger känslan av ”här finns någonting, men det kräver en j*vla massa jobb”. Jag har huggit ner trädet, nu är det dags för motorsågen… för att till sist sluta med att jag putsar min skärbräda med finaste sandpapper.
    Min viktigaste lärdom är att vara beredd att ifrågasätta ALLT. När jag började om med att redigera nuvarande manus såg det ut på ett helt annat sätt, storyn och upplägget och allt. Kanske 20-30 procent av originalmanuset återstår. Är det något som skaver så finns det en anledning, så försöker jag tänka. Ingenting är heligt.

    • Kristina W says:

      Ja men visst, vi är som en liten familj, vi författare som bloggar! 🙂
      Haha vilken bra beskrivning, jag känner ungefär samma, nu går jag fram med motorsågen! Sen planerar jag lite nytt och så får vi se vad som gror och är värt att behålla! Du har så rätt Marie, om inte jag kan ifrågasätta mitt manus, hur ska jag då kunna stå upp för det när andra frågar ”varför är det på det här sättet?”. Alla ”varför” ska jag ha ett tydligt svar på när jag är klar med mina redigeringsrundor. Jag skriver rundor eftersom jag tänker att det kommer att krävas en hel del arbete…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *