I konflikt med mitt inre

Jag har gått in i min tankebubbla igen. Ni vet, den där bubblan när man går runt och tänker på sitt manus likt en sömngångare medan man gör andra saker. Hänger tvätt, lagar mat, tittar på TV, cyklar till jobbet osv, osv. Det är ASAs konflikt som spökar. För att förklara, en konflikt ska vara tydlig och helst vill jag kunna förklara den med några få ord.
Ex: Becky vill shoppa en massa men hon har inga pengar. (Konflikten i En shopaholics bekännelser)

Min konflikt är lite mer komplicerad än så. Ingenting fel i det, en konflikt kan ha flera lager precis som en lök men den huvudsakliga konflikten måste vara lätt för läsaren att utskilja. Så efter några dagar i min tankebubbla har jag äntligen löst det. Dessutom är det tydligt varför Ava och Jakob måste komma överens, varför de behöver varandra. Så skönt när bitarna faller på plats, nu återstår bara att se om det blir bra i skrift också 🙂

Hur tänker ni kring det här med berättelsens konflikt?

4 reaktioner på ”I konflikt med mitt inre

  1. Elisabet Nielsen skriver:

    Ett av problemen jag kämpade med när det gällde min huvudtext (mastodontmanuset) var att konflikten var så standardformulär 1A att jag efter ungefär halva boken insåg att den inte höll måttet. Så klichéartad.

    Det enda goda med den är (var) väl att den kickstartade en förbaskat bra historia, som förmodligen aldrig kommit igång utan den idén. För någonting som det som evolutionärt utvecklats ur detta frö, hade jag nog aldrig kommit på 2012.

    Min tanke kring konflikt är att konflikten – och dess lösning – måste medföra (eller förorsaka) utveckling. Man kan inte återgå till det slags status quo som rådde i inledningen av historien – eller just innan den började. Det enda undantaget där, är om man låter berättelsen utveckla sig som en spiral uppåt (eller om man inte skriver romance och eftersträvar ett HEA) nedåt och vid berättelsens slut gått ett (eller flera) varv runt och befinner sig på samma punkt men på en helt annan nivå.

    Kalla det utveckling, kalla det mognad, kalla det insikter eller erfarenheter. Men konflikt för konfliktens skull enbart räcker inte.

    • Kristina W skriver:

      Jag kan inte mer än hålla med dig Elisabet. Det där med utveckling är så himla viktigt. Visst vill man att konflikten ska lösa sig i slutändan men likväl så vill jag att karaktärerna i en bok ska behöva förändra sig för att uppnå lösningen. Närma sig varandra eller inse någonting om sig själva som de inte visste om. Däremot så tänker jag att det behövs en konflikt, utan konflikt är det inte intressant att läsa om karaktärer som utvecklar sig. Tycker jag i alla fall 🙂

  2. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Just de där tankarna som pågår medan man gör annat brukar ge mig väldigt mycket, till slut faller saker på plats.
    Jag tänker huvudkonflikt och ytterligare minst en konflikt. Båda ska på ett eller annat sätt tvinga huvudpersonen att utvecklas, ta steg framåt. Huvudpersonen ska genom konflikterna ha – i någon mening – ”nått fram” i slutet av manuset.

    • Kristina W skriver:

      Hrm… det där var en intressant tanke. Huvudkonflikt och sedan ytterligare en/flera konflikt/er det låter bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *