Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.

7 thoughts on “Om kyssar

  1. Annika says:

    Kyssar; härliga att läsa om, men svåra att skriva tycker jag. Balansgången mellan att gestalta för mycket så att känslan försvinner, eller att skriva för rakt på.
    Jag är full av beundran inför er som skriver romance, jag förstår liksom inte hur ni bär er åt för att få till UST och hålla uppe det under en hel historia. DET skulle jag önska att en skrivarkurs inriktade sig på; romantik för oss som skriver lite mörkare berättelser. För, ärligt talat, jag tycker att en berättelser blir ointressant att både läsa och skriva om inte några går och trånar efter varandra på avstånd 😀 Men att få till den där känslan du talar om, den att de står på kanten av bassängen och inte vet om de ska våga dyka i, det är inte särskilt enkelt.

    • Kristina W says:

      Kyssar och lust är svårt att skriva om, jag är inte alls säker på att det jag skrivit är bra – har ännu inte hunnit fram till kyss-scenen i mitt manus än. Men jag tror egentligen att alla KAN skriva om det, väldigt få personer går ju genom livet utan att kyssa någon 🙂 Det handlar ju ytterst om att beskriva en känsla och förmedla vad personerna KÄNNER när de kysser varandra. Inte själva kyssandet i sig.

      Liksom om man ska gestalta en mördare som har ihjäl någon, så tycker jag att det är mycket mer intressant att få veta vad mördaren tänker och känner under mordet snarare än vad som händer – även om man såklart måste få in lite sådant också. Men med det sagt, jag förstår att du tycker att det är svårt, jag skulle ha väldigt svårt att skriva om ett mord, bygga upp en hel värld som i fantasy-berättelser eller skriva en deppig berättelse. Kyssar, lust och lyckliga slut vill jag ha 🙂

      I övrigt kan jag bara hålla med dig, fler skrivkurser inriktade på romance! Jag vet att Simona Ahrnstedt hade en skrivkurs via Medborgarskolan (eller Folkuniversitetet, jag minns inte riktigt). Vore härligt om det togs upp igen!

  2. Marie: Mitt skrivliv says:

    Vad fint ?
    Jag har faktiskt aldrig, aldrig någonsin, skrivit en kyss-scen. Precis som Annika är jag imponerad av er som kan, som överhuvudtaget kan gestalta alla de för pirrande känslorna som finns i en knoppande kärlek. Jag vet inte om jag skulle kunna beskriva dem.
    Svärta däremot, any day! ?

    • Kristina W says:

      Tack Marie! Vilken tur att vi alla är olika så att vi kan ”tillfredsställa” alla läsarsmaker som finns där ute 🙂 Men det kanske skulle vara en skrivarutmaning för dig, att skriva en kyssscen? 🙂 Så kan du utmana mig att skriva lite mer svart? 😉

  3. Sara says:

    Jaaa, hur underbart är det inte när de trånande människorna äntligen får till det. 🙂 I det avseendet är väl Stolthet och Fördom ändå oöverträffad, eller vad säger du? Eller så är det jag som har läst för lite romance. 🙂

    • Kristina W says:

      Längtan och trånande är bra, men det måste samtidigt finnas en bra anledning till att huvudpersonerna inte bara får varandra. Annars blir det bara irriterande, läsaren vill ställa sig upp och skrika ”MEN FÅ TILL DET DÅ FÖR TUSAN!”. Stolthet och fördom är ett mycket bra exempel – om jag minns rätt kysser de inte ens varandra i boken?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *