Behåll + Redigera

Idag är jag stolt över mig själv. Inte för att jag tror att jag skrivit ett fantastiskt manus – väntar fortfarande på den känslan när mitt manus liksom ska ligga glittrande framför mig. Nej, tvärtom för att jag trots mina tvivel tog mig igenom första tredjedelen av manuset. Någonstans kring kapitel 9 började jag känna att jag kunde skriva Behåll + Redigera vid kapiteltiteln. Så skön känsla!
Dessutom insåg jag att ett kapitel – som jag ursprungligen tänkt stryka – spelar en viktig roll i berättelsen. Alltså får det finnas kvar. En bikaraktär som spelat en lite väl viktig roll kommer att bytas ut mot en annan för att min manlige huvudkaraktär ska få en starkare känsla för sitt mål. Det är viktigt det där med mål, det är ju det som driver hela berättelsen.

Just nu: limbo

Jag är medveten om att inläggen här på bloggen kommer väldigt sporadiskt. Det beror helt enkelt på att jag befinner mig i något slags limbo just nu.

Testläsningen av Saras fina manus är klart – jag kunde inte lägga ifrån mig det innan jag läst färdigt (spoiler: bra manus!) och att läsa två manus samtidigt med kritiska ögon var helt enkelt för svårt för mig.

Jag har skissat på nya manuset, Nyårslöftet men känner mig inte redo att gå vidare med idéen ännu. Den får ligga på jäsning som Elisabet brukar säga 🙂

Och så redigeringen av ASA. Vad ska jag säga? Jag är inte ALLS nöjd med inledningen. Det känns som att första fjärdedelen är någon slags blindtarm som jag bara vill operera bort. Jag vet att manuset blir så mycket bättre senare, förmodligen för att jag under skrivprocessen lärde känna karaktärerna och miljön bättre och det gjorde det lättare att skriva. Just nu vill jag bara skita i att läsa de första kapitlen och hoppa framåt i manuset, landa där historien börjar. Denna insikt har fått mig att förstå det jag redan läst på så många bloggar: att många berättelser börjar alldeles för tidigt. Läsaren behöver inte få all bakgrundsinformation på en gång. Jag har med andra ord gjort ett klassiskt nybörjarmisstag.

Men, på något sätt vet jag att jag måste läsa igenom manuset, även om det svider att hela inledningen är skit. Jag får bara ta mig själv i kragen och läsa. Det blir bättre senare och om jag förstår vad som är viktigt för berättelsen längre fram kanske det ger mig nyckeln till inledningen.

Ni som också redigerat/redigerar, vad är er känsla när ni läser igenom första gången?

I konflikt med mitt inre

Jag har gått in i min tankebubbla igen. Ni vet, den där bubblan när man går runt och tänker på sitt manus likt en sömngångare medan man gör andra saker. Hänger tvätt, lagar mat, tittar på TV, cyklar till jobbet osv, osv. Det är ASAs konflikt som spökar. För att förklara, en konflikt ska vara tydlig och helst vill jag kunna förklara den med några få ord.
Ex: Becky vill shoppa en massa men hon har inga pengar. (Konflikten i En shopaholics bekännelser)

Min konflikt är lite mer komplicerad än så. Ingenting fel i det, en konflikt kan ha flera lager precis som en lök men den huvudsakliga konflikten måste vara lätt för läsaren att utskilja. Så efter några dagar i min tankebubbla har jag äntligen löst det. Dessutom är det tydligt varför Ava och Jakob måste komma överens, varför de behöver varandra. Så skönt när bitarna faller på plats, nu återstår bara att se om det blir bra i skrift också 🙂

Hur tänker ni kring det här med berättelsens konflikt?

Om kyssar

I believe in kissing you a lot @Karen Broadhead. Are kisses are so beautiful and absolutely amazing!!! There is nothing in the world that compares to our love and the kisses that come from that. I love you baby!:

Bild: pinterest.se (från etsy.com)

Just nu lyssnar jag på boken Divergent av Veronica Roth. Det är lite spänt mellan Tris och Four, de cirklar runt varandra, utbyter blickar, snabba beröringar och vill egentligen ta nästa steg – men vågar inte. Jag älskar den där stunden i en bok. När karaktärerna äntligen fattar att de vill ha varandra men inte vågar dyka i. De står liksom på kanten av bassängen, drar djupa andetag och kropparna darrar av förväntan medan hjärtan slår så hårt att det känns som om det ska hoppa ur bröstet.

Sen kysser de varandra. Och för några sekunder känns det som att de dör, hjärtat slutar att slå och det går inte att andas. Det enda som existerar är den andra människans kropp som pressas mot ens egen.

Suck. Jag inser att jag har missat det här i mitt manus. Men jag ska rätta till det och scenen – som var helt okej från början – kommer att bli så förbannat mycket bättre.

Jag älskar kyssar.

Nu är jag igång igen!

Nu ska ni få höra! Jag är igång med redigeringen! Igår kunde jag inte hålla mig utan skrev ut manuset till ASA. Hela 370 sidor blev det, dock med dubbelt radavstånd som såhär i efterhand hade kunnat minskas till 1,5. Men den som lever lär.

Hann inte redigera så mycket igår men jag är så peppad att fortsätta att läsa ikväll, det tycker jag är lovande. Dessutom har jag blivit ombedd att vara testläsare för första gången, någonting som känns både hedrande och lite nervöst. Men jag försöker se testläsandet som någonting utvecklande även för min egen del – samtidigt som jag hjälper en författarkollega, hur bra är inte den dealen? 🙂

Gällande mitt nya manus, Nyårslöftet, så har jag börjat skissa lätt på karaktärerna, i form av en mindmap på ritrullen. Den manlige huvudkaraktären var det som gjorde att idéen till manuset föddes så därför tänker jag testa att börja i den änden denna gång. När jag kom på idéen till ASA började det med en herrgård, därefter kom karaktärerna och sist konflikten. Så den här gången det lite bakvänt kan man säga. Men jag ser det som att min skrivprocess fortfarande är under utveckling så jag är öppen för att testa nya sätt!

Lördagsbubbel

Dricker bubbel efter en fantastisk middag i Sthlm. Även vi aspirerande författare måste få unna oss ibland, eller hur?

I veckan har jag tagit det lugnt med skrivandet, men imorgon känner jag mig redo att sätta mig med ritrullen och börja skissa på karaktärerna i Nyårslöftet. Jag är redan lite kär i dem. Hoppas att ni också har en fin lördagskväll!

Romance på bokmässan

På tal om att lyssna. Nu vet jag vad jag ska lägga en timme av min tid på. Nämligen att lyssna på ett inspelat seminarium från Bokmässan 2016 om just romance. Medverkande är romanceförfattarna Simona Ahrnstedt, Linda Forss, Katerina Janouch samt lektor Maria Nilsson, med kunskaper inom området. Så varsågoda mina vänner, det är bara att krypa upp i soffan med en kopp te/kaffe/vin/bubbel och njuta!

 

 

 

Lyssna eller läsa?

Sedan jag själv började skriva har jag funderat mer och mer över mina egna läsvanor. Eller kanske snarare ”lyssnarvanor”. För cirka 3 år sedan skaffade jag Storytel och sedan dess är jag en trogen kund. Jag lyssnar när jag ska somna – med sleepmode som stänger av boken efter angiven tid – när jag lagar mat, städar eller tar mig till/från jobbet. Ja ni hör själva, det är i stort sett omöjligt för omvärlden att få kontakt med mig! 😉

Bildresultat för storytel

Men nu har jag som sagt börjat fundera över mitt beroende. Utvecklar jag verkligen mitt författarskap genom att enbart lyssna på böcker? Eller borde jag försöka att läsa fler fysiska böcker så att jag verkligen ser orden och meningsuppbyggnaderna framför mig? Blir min egen fantasi påverkad av att jag låter en person läsa upp berättelserna för mig eller triggar det snarare igång fantasin? Dessa frågor snurrar runt i mitt huvud samtidigt som ljudböcker ger mig möjlighet att ta del av så otroligt många fler berättelser än vad jag annars skulle ha tid med.

Läser ni mest fysiska böcker eller är ni en ”ljudboksjunkie” som jag? Vad tror ni utvecklar ert skrivande mest?

Jag har bestämt mig!

Tack för alla kommentarer och råd om hur jag ska gå vidare med ASA och min nya idé. Efter att ha funderat och verkligen känt efter vad hjärtat vill, så låter jag ASA vila ett tag till och sätter tänderna i synopsis och personporträtt för det nya manuset. Arbetstiteln för det nya manuset är sedan länge Nyårslöftet.

Det är så spännande att se en ny idé ta form, precis som att lägga ett pussel men istället för att hälla ut alla bitarna på bordet blundar du och ta en ny bit allt eftersom. Ibland passar de med en tidigare bit, ibland inte då får du fortsätta att plocka upp pusselbitar.

Lättnaden efter att ha bestämt mig är så skön, nu kan jag slappna av. Arbeta med Nyårslöftet tills jag känner mig redo att ta upp ASA och börja redigera den. Men först ska jag se om det går att få till några intervjuer så att bakgrunden till ASA sitter ordentligt.

Svårt beslut…

Jag gjorde ingenting igår, absolut ingenting. Det var så skönt. Lagade inte ens ordentlig mat, men eftersom jag bara låg i soffan och kollade på Suits så krävdes inte så mycket energi. Däremot arbetade min hjärna desto mer…

För ett bra tag sedan fick jag en idé till ett manus. Konflikten och karaktärerna, ja till och med arbetstiteln är klockren. Igår fyllde jag på med ännu fler pusselbitar och frågor, de bara kommer utan att jag behöver anstränga mig. Problemet nu är att min magkänsla säger att jag ska använda den här inspirationen och börja skissa på det nya manuset. Men det skulle innebära att jag inte börjar redigera Aldrig säga aldrig (ASA) som planerat.

Hjälp mig nu. Vad tror ni? Ska jag gå på magkänslan och skjuta på redigeringen av ASA och påbörja det nya manuset istället? Eller ska jag göra en första redigering och sedan lägga undan ASA? Alternativt följa min plan.