Tystnad – tagning…

Efter en lång tystnad vill jag bara meddela att jag inte har råkat ut för någonting hemskt – för er som oroat er. Det har bara varit en typiskt fullmatad vecka i december. Har äntligen fått upp allt julpynt och till helgen ska det köpas gran, hurra!

Hur har det gått med skrivandet då? Jo tackar som frågar. Jag testade att skriva baklänges i helgen  och fick Le grande finale på plats. Scenen känns okej, inte mycket mer. Det positiva var att jag insåg att jag måste plantera mycket mer i den tidiga delen av boken så att det är tydligt varför slutet blir som det blir. Helgen som kommer ska läggas på att skriva de två scenerna innan slutscenen.

Därefter anser jag att jag måste lägga manuset åt sidan. Jag kan inte pressa ur mig mer text just nu. Jag måste fundera, skriva ner de lösa trådar, idéer och problem som finns för att få ett råmanus som är nog bra att skickas ut till testläsare. Nu hänger manuset på mig likt en alldeles för tung ryggsäck som jag inte kan få av mig. Så vill jag inte känna.

Hur går det för er andra med skrivandet?

10 reaktioner på ”Tystnad – tagning…

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Hallå där! Du är saknad, men jag förstod att det varit mycket. Månaden december tenderar helt enkelt att gå fasligt snabbt.
    Roligt att läsa dina tankar om manuset. Hur gjorde du när du skrev baklänges? Jag hoppar hej vilt mellan passager, filar på sista sidan, filar i mitten, skriver nytt nästsista-kapitel o.s.v.

    • Kristina W skriver:

      Vad underbart att vara saknad, tack Marie 🙂
      Jag gjorde så att jag först skissade ner alla scenerna på papper. Vilken karaktärs perspektiv befinner vi oss i, vilken känsla tar scenen avstamp i, vad händer och vilken känsla leder det till? Då fick jag totalt fem scener som jag fördelade på två kapitel. Så började jag helt enkelt med sista kapitlet. Alltså de sista scenerna – först scen tre, därefter fyra och sist fem. Vet inte om det är det som är tanken, kanske ska man skriva absolut sista scenen sist, men det kändes väldigt konstigt. Det fungerade förvånansvärt bra! Många nya tankar uppstod om ändringar och kompletteringar som jag måste göra för att resten av manuset ska hänga ihop med slutet. Ändringar som jag nog inte hade upptäckt såhär ”tidigt” i processen annars, utan snarare i redigeringen.
      Du som hoppar i ditt manus Marie, hur håller du koll på att allting hänger ihop? Eller fixar du det i redigeringen?

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Ja, men det låter ju som du gör ungefär som jag. Spaltar upp och pytsar ut och styr upp.
        Jag tycker definitivt man kan skriva det sista först, John Irving skriver exempelvis alltid sista meningen i sina böcker först, det sätter liksom tonen.
        Hela grundstrukturen i manuset är klar och jag vet vilka kapitel som ska innehålla vad och var de ligger, men sedan hoppar jag mellan. Ibland hoppar jag eftersom jag får en briljant idé och ibland dit lusten driver mig av någon annan anledning. Sedan blir det nog även extra kärlek på första sidorna respektive sista.
        Jättekul att du planerar för släppfestens dryck och tilltugg, drömmar och mål kan ta oss långt, det gäller att minnas det när man sitter med näsan i datorn eller pappershögen.

        • Kristina W skriver:

          Åh vilken intressant idé, att börja med det sista! 🙂 Kanske ska testa att skriva ihop ett sista kapitel för nästa manusidé?
          Men visst är det bra med drömmar och målbilder! Just nu är min målbild närmare i tid, att jag sitter i min läsfåtölj i helgen med en kopp te eller glögg på bordet bredvid och boken ”Snöfall, mirakel och frusna hjärtan” i handen. Kvalitetstid!

          När du säger att du vet vad varje kapitel ska innehålla, hur kommer du fram till det? Skriver du ner det vid första genomläsningen eller växer det fram under redigeringen?`

  2. Annika skriver:

    Det går så där att skriva i december tycker jag, har fått ur mig typ 23 ord sedan i torsdags. Men det är okej, det finns så mycket annat att göra just nu att jag vägrar stressa upp över bristen på skrivfokus 🙂

    • Kristina W skriver:

      Nästa år jag ge mig själv skrivledigt i december, det är helt klart! Hade glömt hur mycket man vill klämma in på de stackars få dagarna innan julen haha 🙂 Men 23 ord är mer än jag fått ihop hittills den här veckan. Och frågan är om det hinner bli några ord för min del. Har lovat bort mig på diverse sociala aktiviteter, sen ska det köpas gran, kläs gran, slås in paket, leverera paket till de som ska resa bort…. Hrm.

  3. Elisabet Nielsen skriver:

    Härligt att du är tillbaka, Och roligt att det funkade för dig att ”skriva bakifrån”.

    Jag läste ovan (eller blir det nedan när kommentarerna publiceras?) att du undrade om det var så mans skulle göra. Man skall givetvis göra så som det känns rätt för en själv att göra.

    När jag skrev slutet på min huvudhistoria (utan att ännu ha nått riktigt ända dit ) började jag med vad jag trodde skulle bli första scenen i sista kapitlet. Som det utvecklade sig (det hände en del saker jag ursprungligen inte räknat med skulle hända, bland annat stormade en ny person in på scenen och krävde att få spela en liten men spektakulär roll och eftersom hon passar som hand i handske för komplikationer som kommer att komma i det längre perspektivet – jag skriver trots allt redan en serie – så lät jag hennes hållas) visade sig dock att det var första scenen i näst sista kapitlet.

    Sedan fortsatte jag, scen för scen, passage för passage, tills jag nådde slutet. Efter det skrev jag epilogen, som inte är skriven ur någon av huvudpersonernas perspektiv och som, även om den rundar av vissa saker i den första boken, på andra plan breddar den historia jag berättar genom att glänta på spännande dörrar till motsättningar som ditintills varit antydda men tämligen okända.

    Det var en ganska hisnande upplevelse att skriva epilogen sådan. Så många möjligheter öppnade sig och nu är jag verkligen sugen på att få börja skriva den andra boken i serien.

    Slutligen, fritt översatt från engelska:

    ”Du kan alltid redigera en dålig sida (eller en OK eller någorlunda hyfsad sida) men du kan inte redigera en tom sida.”

    • Kristina W skriver:

      Jag kan verkligen säga att jag har lärt mig någonting nytt varje vecka under den tiden som det nu har tagit att skriva klart manuset. Bland annat just det att en hel del saker klarnade när jag skrev slutet. Exempelvis passade en tänkt scen inte alls in vilket gjorde att jag fick ändra en annan scen som jag redan skrivit. Och precis som du kom en ny person in i bilden. Han var faktiskt med redan i början men jag förstod inte att han ville komma tillbaka i slutet 🙂
      Det ska bli så spännande att se om den här metoden fungerar på nästa manus också!

      • Elisabet Nielsen skriver:

        Ens personer överraskar en sådär ibland. Jag hade en alldeles förträfflig skurk i min huvudtext (den som jag kämpat med i fyra år nu) som gjorde palatsrevolution och menade att jag var orättvis mot honom. Och jag får väl tyvärr medge att han hade fog för det, jag hade framställt honom som en pompös åsna och som en skrattretande arketyp för en bedragen äkta make vid sekelskiftet. Jag fick skriva om varenda scen han var med i, varenda hänvisning till honom som andra personer gjorde och skriva en rad nya scener åt honom.

        För att inte tala om att jag fick muta honom med löftet att han skulle få en egen bok, efter huvudtextens beräknade tre böcker.

        Men det var värt allt det. Texten blev så mycket bättre.

        När det gäller olika skrivprojekt och skriva slutet så har jag i flera av mina olika skrivprojekt skrivit hela eller delar av slutet. Om så bara en eller ett par korta scener.

        I de fall där jag gjort det, har det fungerat litet som att ta ut kursen på en stor rangerbangård. När man väl bestämt sig för vart man är på väg vet man också vilka spår man måste välja och vilka växlar (som i sin tur måste ligga rätt) man måste passera för att komma dit.

        • Kristina W skriver:

          Haha men vad dina karaktärer verkar bestämda Elisabet! 🙂 Den senaste karaktären som introducerade sig klev i mer i andan av ”Hej hej kan jag få vara med på ett hörn också? Det vore skoj.” När mina huvudkaraktärer inte är nöjda reagerar de med att sätta sig i ett hörn och sura med armarna i kors. Bildligt talat.
          Fin liknelse med bangården. Jag har haft slutet klart för mig länge och i stort sett blev det som jag tänkt – med några få justeringar. Så på sätt och vis har jag vetat åt vilket håll jag ska styra, men eftersom jag inte skrivit ner det har det blivit lite som att vara ute på öppet hav i dimma med ett sjökort i handen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *