Härlig avslutning på året!

Sitter och väntar på maken på mysig italiensk restaurang. Snart ska vi äta lunch tillsammans – vilket nästan aldrig händer! Med andra ord en perfekt avslutning på 2016. Kärleken framför allt, både i verkliga livet och i böckerna eller hur? ?

Mål för 2017

Jag har aldrig haft ångest inför ett nytt år, tvärtom älskar jag att det finns nya fräscha 365 dagar att fylla med roligheter. Att just det här året kommer att fyllas med skrivande känns helst underbart!

#2017 #motivation:
Bild från Pinterest.se (hubpages.com)

Men innan 2017 rullar igång vill jag passa på att vara lite tacksam över 2016. Jag kommer alltid att minnas 2016 som det året då jag skrev en bok. Det är helt galet att jag rodde projektet i hamn! Men inte minst är jag tacksam över att jag startade en blogg. Det kändes så fånigt att någon skulle vilja läsa om mitt skrivande, inte förstod jag att jag skulle lära känna en massa andra människor som också skriver. Ni som läser bloggen är min ”skrivfamilj”, ni kommer alltid med glada hejarop och kloka kommentarer när jag stöter på problem eller bara har kört fast. Tack för att ni finns!

Nåväl, nu ska vi inte bli känslosamma. Här är mina mål inför 2017 – såväl skrivmål som personliga mål.

  • Bli klar med redigeringen av Aldrig säga aldrig
  • Skicka iväg Aldrig säga aldrig till lektör
  • Påbörja ett nytt manus och använda erfarenheterna från arbetet med Aldrig säga aldrig
  • Skicka iväg Aldrig säga aldrig till förlag innan året är slut
  • Bli bättre på att säga nej till aktiviteter – för att undvika stress
  • Fortsätta gå på yoga
  • Hitta balans mellan skrivlivet och sociala livet
  • Läsa fler böcker
  • Le mer

Berätta nu, vilka mål har ni inför 2017? Om ni har en egen blogg och har skrivit ett inlägg med era mål, lämna gärna länken i en kommentar 🙂

Kallsup och hjärtklappning

Igår fick jag en sådan där ”nästan kallsupskänsla” av en tanke som slog mig. Jag har ju så otroligt mycket i mitt manus som jag inte gjort research på, vad ska jag göra? I kombination med att jag redan har skissat upp en (grov) tidsplan så började hjärtat att slå snabbare. Innan jag drog ett djupt andetag och faktiskt tänkte efter hur läget är.

Jag har bara skrivit ett råmanus. Ännu är det ingen som läst en enda rad ur det och tidsplanen kan jag faktiskt ändra. Därför kommer jag att göra som så att jag kontaktar personerna som jag vill intervjua efter trettonhelgen – många är nog fortfarande lediga nästa vecka – och frågar om de kan tänka sig att ställa upp. Sedan har jag några scener där såväl poliser, som brandmän och ambulanspersonal är inblandade. Där behöver jag ”bara” få kontakt med personer inom yrket som kan läsa igenom scenerna och se om de är realistiska och korrekta. Och syrran kan hjälpa till att läsa scenerna där hästar medverkar.

Så, egentligen handlar det bara om att jag får revidera min tidsplan och beräkna tid för att göra de där intervjuerna innan jag börjar redigera på allvar. Men jag tänker fortfarande köra igång med en grovredigering den 9 januari. Mest för att jag så gärna vill läsa igenom  manuset för att få en känsla för det och uppdatera mig inför intervjuerna.

Nio dagar senare

God fortsättning på er kära vänner! Hoppas att ni har haft en härlig jul, det har i alla fall jag haft även om den var onödigt kort. Är redan tillbaka på jobbet men allting går på halvfart så jag behöver inte jobba ihjäl mig direkt.

Tänk att det gått lite mer än en vecka sedan jag satte punkt för råmanuset. Det är svårt att tro. De första dagarna tänkte jag väldigt mycket på manuset och det kliade i fingrarna efter att skriva ut alla sidorna och börja redigera. Sedan kom julen och plötsligt fanns det så mycket annat att fokusera tankarna på. Nu kan jag verkligen säga att jag börjar få distans till manuset och min ambition med att påbörja redigerandet efter Trettonhelgen känns inte alls så tokigt.

Eftersom jag befinner mig i något slags skrivvakuum just nu kommer blogginläggen att bli sporadiska. Men sedan när redigeringen drar igång hoppas jag kunna ge er inlägg mer regelbundet.

Må så gott och ta hand om er!

Ny tidsplan!

Jag ”fnular” lite på hur jag ska lägga upp den kommande redigeringen. Främst eftersom jag tänkt boka in en lektörsläsning lite längre fram, men också för att ta en deadline för min egen skull. Ungefär såhär tänker jag.

  • Första genomläsning (plus lägga till kommentarer i marginalen) – Start 9 januari. Klar senast 22 januari (2 veckor)
  • Första redigeringsrundan – Klar senast 5 februari (2 veckor)
  • Ut till testläsare, runda ett – De får tre veckor på sig. Tillbaka senast 26 februari.
  • Andra redigeringsrundan – Klar senast 19 mars (3 veckor)
  • Ut till testläsare, runda två – Denna gång får de två veckor, tänker att det borde gå fortare eftersom de redan har läst manuset en gång. Tillbaka senast 2 april.
  • Tredje redigeringsrundan – Klar senast 16 april, alltså påsken (2 veckor)
  • Till lektör! Därefter redigering igen utifrån kommentarerna.

När jag skriver dessa tider tycker jag på ett sätt att det känns så himla lång tid. Ska jag inte ha ett helt färdigt manus förrän om 5 månader? Samtidigt som jag har de senaste veckornas skrivkramp färskt i minnet och vet att jag får räkna med lite extra tid om jag skulle köra fast igen. Plus att ett manus måste få ta tid.

Jag läste på Debutantbloggen att Charlotte Cederlund frågat sin redaktör om hur de hanterar alla manus som kommer in. Och enligt redaktören är ett av de vanligaste felen man gör som aspirerande författare att skicka in manus för tidigt, alltså innan det är färdigt. Här får jag alltså stanna upp och yogaandas ett tag. In och ut. Inte stressa i redigeringen, bara fokusera på att se till att Aldrig säga aldrig blir så bra som det bara går!

Vad tror ni? Är det ett för ambitiöst schema? Får testläsarna tillräckligt med tid på sig?

Vad gör jag nu?

36 timmar har gått sedan jag satte punkt. 36 timmar av eufori som nu börjar övergå i tvivel. Är det verkligen bra det jag har skrivit? Ska jag inte öppna upp dokumentet och ändra meningen i kapitel 10 ändå…? Tog jag backup ordentligt? Tänk om jag kör fast totalt i redigeringen och allting blir bara skit?

Samtidigt som jag är så glad att jag har kommit såhär långt. Jag kommer inte att börja redigera förrän om 3 veckor, tidigast 9 januari. Det är lång tid. Vad ska jag hitta på tills dess?

  • Läsa – och försöka att inte analysera meningar, tempus, skrivstil m.m.
  • Kolla på TV i lugn och ro – inte känna att jag borde skriva
  • Ta några promenader
  • Brodera klart julgransmattan – eftersom jag inte hann klart och vi nu har en ful dörrmatta under granen
  • Städa i gästrummet – den där högen med skit har legat där i ett halvår
  • Baka fröknäcke
  • …. eventuellt, om jag inte kan hålla mig borta från skrivandet, i smyg börja skissa på synopsis och karaktärsbeskrivningar till nästa manus. Eventuellt.

Jag är klar!!

Rubriken säger nog allt! Jag är verkligen klar! Så klar som jag nu kan tänka mig att vara innan redigering. De senaste sex timmarna har jag ägnat åt att klippa bort ca 1 500 ord som inte passade, skriva klart två scener och skriva om en extremt viktig nyckelscen som låg som en slags bromskloss inför hela slutet.

Är så jäkla stolt! Nu tar jag jullov. Det är jag värd.

Konsten att säga nej

I helgen skulle jag egentligen ha fullt upp – liksom hela veckan har gått i turbofart – men kände mig faktiskt stolt när jag vågade ta upp telefonen och avboka lördagens fest. Det betyder att hela helgen är fri. Det enda vi ska göra, jag och maken, är att fixa en gran och klä den. Okej, det är kanske inte så bara såhär i julstressetider, men jag får i alla fall två lugna kvällar och sovmornar. Att säga nej är en konst som jag nyttjar alldeles för sällan.

Tänker mig att jag ska försöka varva ner genom att läsa den här julromanen som jag köpte för flera veckor sedan. Snöfall, mirakel och frusna hjärtan. Har än så länge bara hunnit till sida 30 men den verkar mycket lovande! Och kanske, kanske kan jag hitta tid och ork att skriva de där två sista scenerna i mitt manus. Sedan åker det ner i lådan ”på jäsning” till i januari. Gud vad skönt det vore!

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

Julfest med skumpa

Igår vad det julfest med jobbet på Uppsala Konsert och Kongress. Trevlig tillställning i stort men allra trevligast var när vi rullade hem till en kollega efteråt. Vi pratade – mest om huruvida hon ska/bör göra om sitt kök – knaprade på snacks och drack skumpa.
Alltså, varje gång jag dricker skumpa tycker jag att det är så himla gott. Varför dricker jag inte mer skumpa? Istället för vin? Så. Himla. Gott.

På nyårsafton ska jag glida runt i min snygga hellånga, svarta byxdress och bara dricka skumpa. Jäklar vilken bra start på 2017 det blir!

Och om (nej, NÄR) jag har min releasefest ska jag bjuda på skumpa. Och ostbågar.

Tystnad – tagning…

Efter en lång tystnad vill jag bara meddela att jag inte har råkat ut för någonting hemskt – för er som oroat er. Det har bara varit en typiskt fullmatad vecka i december. Har äntligen fått upp allt julpynt och till helgen ska det köpas gran, hurra!

Hur har det gått med skrivandet då? Jo tackar som frågar. Jag testade att skriva baklänges i helgen  och fick Le grande finale på plats. Scenen känns okej, inte mycket mer. Det positiva var att jag insåg att jag måste plantera mycket mer i den tidiga delen av boken så att det är tydligt varför slutet blir som det blir. Helgen som kommer ska läggas på att skriva de två scenerna innan slutscenen.

Därefter anser jag att jag måste lägga manuset åt sidan. Jag kan inte pressa ur mig mer text just nu. Jag måste fundera, skriva ner de lösa trådar, idéer och problem som finns för att få ett råmanus som är nog bra att skickas ut till testläsare. Nu hänger manuset på mig likt en alldeles för tung ryggsäck som jag inte kan få av mig. Så vill jag inte känna.

Hur går det för er andra med skrivandet?