Envisa karaktärer och berättarperspektiv


Perspektiv: Jag. Iförd mina nya brills som jag tycker får mig att se väldigt kulturig och författaraktig ut.

Det som snurrar i mitt huvud just nu är att jag vill göra om min kvinnliga huvudkaraktär. Jag har så svårt att komma överens med A och känna sympati för henne. Tror att vi är alltför envisa båda två. Såhär är det: Jag har utsatt henne för (relativt) hemska saker tidigare i livet. Tyvärr fick det konsekvensen att hon blev alltför hårdhudad och jag kan inte riktigt hitta rätt röst för henne.

Lösning: Jag försöker mjuka upp henne och göra henne mer sympatisk. Det kommer nog att bli bra, även om det innebär massor av arbete, men så löser det lite andra problem i farten. Exempelvis så förstår jag  nu hennes fäbless för att fylla sin garderob med enbart dräkter i svart, grått och marinblått.

Återstår att reda ut: Berättarperspektivet.
Idag skriver jag i tredjepersonsperspektiv. Förmodligen för att de flesta böcker jag läser använder just detta perspektiv och jag känner mig bekväm med det. Utmaningen blir att hitta balansen så att läsaren trots detta perspektivet kommer nära karaktärerna. Därför funderar jag på att testa att byta till förstapersonsperspektiv. En spännande uppgift eftersom jag ger mig ut på okänt vatten, men jag räds inte. Hissa seglen så skriver vi om prologen!

Vilket perspektiv använder ni helst? Och varför?

6 reaktioner på ”Envisa karaktärer och berättarperspektiv

  1. Sara skriver:

    Snygga brillor!

    Angående din karaktär så låter det som att det kan bli dynamiskt och intressant om du får till det så att vi får komma henne nära. Hårdhudad behöver ju inte vara fel, och om läsaren får en förståelse för varför hon har blivit sådan, och samtidigt får se andra sidor hos henne, blir hon säkert spännande.

    Åh, det där med berättarperspektiv är inte lätt. Jag trodde faktiskt inte att det var en så stor grej, men för mig tog det stopp en bra bit in i manuset när jag skrev i tredje person, för att sedan lossna när ”hon” blev ”jag”. Bytte tempusform på kuppen också, haha. Det låter som en bra idé att testa att skriva om, förhoppningsvis känner du snart om det funkar bättre eller inte.

    • Kristina W skriver:

      Tack Sara! Ja man vill ju gärna komma karaktärerna när i böcker, för att förstå varför de reagerar som de gör. Med karaktären A har jag ännu inte kommit hela vägen fram.

      Hrm… Tempusformen har jag inte tänkt så mycket på. Kanske ska testa att berätta allting i presens istället för dåtid…? Det blir ju mer ”här och nu”.

  2. Skriva läsa leva skriver:

    Mycket författaraktigt och tjusigt! (Själv har jag linser och avskyr mina glasögon som bara är på hemma när ögonen är för trötta och torra…)
    Berättarperspektiv är inte superenkelt. Dessutom påverkar ju tempus också om jag känner mig bekväm. Hittills har både dåtid och nutid funkat, men jag börjar nog luta åt nutid. Och jag har kommit att trivas med tredje-person. När jag skriver i första känns allt så uppradande. Jag gick/går upp för trappan, liksom. Men jag har ett råmanus i detta perspektiv så jag har inte gett upp. En dag ska det skrivas 🙂

    • Kristina W skriver:

      Tack! Jag har haft extremt svårt för glasögon tidigare – glider bara ner för näsan, jag passar inte i dem och de blir smutsiga direkt – men nu har jag lärt mig att trivas i dem. Men visst har linserna blivit så mycket bättre under de senaste åren? Tidigare blev jag torr i ögonen redan klockan sju på kvällen, nu klarar jag mig mycket längre 🙂

      Jag har inte tänkt så mycket på perspektiv och tempus förrän nu. Men jag börjar fundera på om det är tempus snarare än perspektiv som jag ska ändra för att det ska kännas som att läsaren är med där det händer… Får testa mig fram tror jag. Men visst blir det lätt så att händelserna känns uppradande ibland. Jag låter det ofta vara och tänker att jag fixar det i redigeringen 😉

  3. Christina S skriver:

    Vad spännande, min hjältinna A har också en hel del tragiska upplevelser bakom sig och har också bara svarta, vita, mörkgrå och någon enstaka marinblått plagg i garderoben 🙂
    Att levandegöra karaktärer och få läsarna att känna för dem är verkligen en utmaning och något jag kämpar med nu under redigeringen. Förhoppningsvis lyckas jag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *