Slutet

Rent manusmässigt så har jag två tankar som snurrar i huvudet just nu. Dels är det Slutet – med stort S. I stort sett alla karaktärer som figurerat i boken ska befinna sig på samma fest så det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Dels funderar jag på om jag låtit en bikaraktär ta lite för mycket plats. Hennes historia ligger mig väldigt nära och kanske var det just därför som hon fick komma fram och berätta det hon ville. Men nu innebär det också att jag måste låta henne berätta klart och då vet jag inte riktigt om det passar tillsammans med de övriga slutscenerna…

Hrm. Det återstår att se. Ikväll ska jag göra ett ryck och förhoppningsvis hinner jag börja skissa på slutscenen. Är lite ledsen över att jag åker bort i helgen och missar en massa värdefull skrivtid,  men den här resan har varit planerat länge.

4 thoughts on “Slutet

  1. Elisabet Nielsen says:

    Ibland behöver man i vissa sekvenser av texten låta vissa bipersoner skifta vad jag kallar ”berättarperspektiv tyngdpunkt” eller ”berättarmässig tyngdpunkt”. Om jag skall ta ett exempel ur den text jag kämpat med i fyra år nu är den kvinnliga biperson som dominerat berättande – och det på ett strålande sätt ”Farmor/Gammelfaster Sophie”, en politisk värdinna av rang och en kvinna som genom sin fingertoppskänslighet i politiska frågor varit släktens kompass genom hela den långa och mödosamma processen under parlamentarismens genombrott under 1800-talet.

    Ingen kan som ”Farmor/Gammelfaster Sophie” skapa politiska allianser, nosa fram var makten i varje situation är koncentrerad och hur den skiftar och bemästra komplicerade intriger. Dessvärre har hon inte samma fingertoppskänsla när det kommer till hennes egen familj utan tenderar att vara lika smidig som en elefant i en porslinsbutik.

    När berättelsen efter den inledande tredjedelen svänger från halsbrytande intriger för att bemöta ett hot mot familjen till mer känslomässiga personliga uppgörelser mellan huvudpersonerna får hon träda tillbaka eftersom hon annars skulle ge resten av berättelsen slagsida. Hon får träda tillbaka till förmån för ”Faster Siri”, som dittills spelat en mer nedtonad roll.

    ”Faster Siri” är en kvinna som har en bättre fingertoppskänsla för familj och relationer och som långt smidigare än ”Farmor/Gammelfaster Sophie” kan lotsa huvudpersonerna genom en serie av missförstånd som riskerar kullkasta deras allians för att möta hotet mot släkten.

    Att låta de båda kvinnorna skifta berättarmässig position var inte helt ovanskligt.
    Att underlåta att låta dem skifta position, hade varit förödande för texten.

    Vet inte om detta var till någon som helst hjälp.

    • Kristina W says:

      Jag tror att jag förstår ungefär vad du menar. Olika bikaraktärer bidrar såklart med olika stämningar/känslor/framåtdriv i texten och om man nu skiftar berättarperspektiv (som jag gör mellan mina två huvudkaraktärer) så känns det inte dumt att låta även bikaraktärerna ta en del plats. Men. De kallas ju bikaraktärer av en anledning. Och om jag ska låta en bikaraktär få en egen scen (eller flera) så känns det ännu viktigare att det faktiskt bidrar till berättelsens röda tråd och utveckling.

      I det här fallet undrar jag om det är bättre att ha kvar bikaraktärens problem/historia men låta den berättas via en av huvudkaraktärernas ögon. Detta för att minska antalet röster och hopp i berättarperspektivet. Redan nu har jag tre starka berättarperspektiv som bara måste fram. Vill ju inte förvirra mina stackars läsare 🙂

      • Elisabet Nielsen says:

        En av fördelarna med att ge bipersoner egna scener (och egna berättarperspektiv) är att man kan kan ge läsaren olika perspektiv på huvudpersonerna, som annars hade fått förklaras i berättande partier – i värsta fall informationsdumpning. Man kan ge de olika bipersonerna olika pusselbitar, sådant som just de känner till, som de i sina scener kan låta läsaren skymta mer i förbifarten medan de scenerna rullar förbi.

        T ex någon är en kollega till den kvinnliga huvudpersonen och känner henne som en kul, smart och kompetent yrkesperson och kan på ett naturligt sätt referera till projekt e d som den kvinnliga huvudpersonen jobbat med. Någon annan har vuxit upp med henne och kan referera till deras år som hästtokiga tjejer eller det stora snöbollskriget i 3:an (mot den manlige huvudpersonens brors klass). Den manlige huvudpersonens bror kan i sin tur ge sin bror sitt perspektiv på den kvinnliga huvudpersonen, typ: ”Vad du än gör, så tävla inte mot henne. Hon är den värsta vinnarskalle jag någonsin träffat.”

        Men jag förstår vad du menar med för många röster och berättarperspektiv. Jag laborerar f n med ca 12 – 14 berättarröster i min huvudtext – och jag är medveten om att det kommer att bli en utmaning utöver det vanliga för vissa läsare. Vissa av dessa personer har dock bara några korta scener där det faller sig naturligt att de faller in i handlingen och skapar en djupare resonansbotten med sina perspektiv.

        Dessutom sätter jag i Bokmanus 1 upp vissa personer som skall spela mer dominerande roller (upp till sekundära huvudroller) i Bokmanus 2, 3 & 4.

        Men den läsare jag främst skriver för att tillfredsställa är Elisabet Nielsen – som lätt blir uttråkad av en uppsjö endimensionella bipersoner som lika gärna kunde bära runt på ett plakat med texten: ”Statist A”.

        • Kristina W says:

          Visst är det så. Grejen är ju att jag har två huvudkaraktärer som fyller den funktionen att man får lära känna dem både utifrån deras egna tankar och genom att de träffas och interagerar med varandra. Alla mina bikaraktärer fyller en viktig funktion och de har sina egna historier. Frågan är bara hur mycket plats de ska få ta i manuset eftersom jag redan har två starka röster. Fingertoppskänsla…. Just nu lutar jag åt att antingen låta ena huvudkaraktären berätta en av scenerna där vi nu får se allting ur bikaraktärens ögon. Alternativt att hon får ta mer plats! Ska det göras ska det göras ordentligt 😉
          Och oj, 12-14 röster! Det är en utmaning! Imponerande hur du kan hålla isär så många olika röster :O

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *