Utkast tre har fötts

Enligt ordräknaren blev det knappt 300 nya färska ord igår. Men det beror på att jag flyttade en scen från kapitel 8 till kapitel 41 och skrev om det lite. Jag har tänkt göra den här flytten ett bra tag och det var skönt att få det gjort. Scenen är faktiskt rolig och bra men där den låg tidigare blev det lite kaka på kaka. 

På grund av att manuset nu har genomgått en större förändring valde jag att spara dokumentet som ”Utkast 3”. Om jag senare märker att scenen låg bra där den låg kan jag enkelt gå tillbaka till Utkast 2. Skönt. Dessutom har jag ett dokument med 8 626 ord som jag kallar ”Borttagna scener”. Där hamnar allting som jag helt enkelt har klippt bort och tyckt inte passar alls i manuset. Men vem vet, helt plötsligt kanske jag ångrar mig och vill ha tillbaka den där scenen till kapitel 3…

Än så länge har jag inte hunnit testa att byta perspektiv (från tredje till första.) Funderar på om det riskerar att bli väldigt förvirrande när man har två huvudkaraktärer…?

Ljus och energi

Såhär såg det ut igår förmiddag. Underbar utsikt över Piteälv i vinterskrud. Lagom kallt och inte alls blåsigt (?) Däremot var det busväder i Uppsala vilket jag märkte av när jag skulle landa på Arlanda sent på kvällen. Men som pappa säger, ner kommer man alltid.

Är så glad över att jag åkte hem, umgicks med släkt och familj och fick uppleva lite vinter. Samla energi.
Tankarna på manuset har kommit och gått i omgångar – mest positiva sådana – och en hel del nya idéer till karaktärer som kan passa i ett framtida manus. Det känns att jag inte har så mycket kvar att skriva på av Aldrig säga aldrig och dessutom har jag sänkt kraven på mig själv. Det behöver inte bli perfekt, nu ska jag bara slutföra och lägga ner i byrålådan över jul och nyår. Där ska manuset få jäsa och gotta till sig. Med ljuset i tunneln ska jag försöka sätta mig ner en stund ikväll, innan yogan och skriva några ord. Nu banne mig ska jag i mål!

 

Underbar fredag


Inget filter denna gång. Det behövs inte när man äter såhär god mat! På Tages i Piteå har man utsikt över såväl pappersbruket Kappa som Lövholmen (wow liksom) och äter fantastiskt god mat. Jag brukar inte ta matbilder men kunde inte låta bli! Först rökt strömming och sedan oxkorv. Så. Gott. 

Älskar att gå ut och äta med mina föräldrar, vi har det alltid så trevligt. Som ni ser så började det snöa igår. Idag är det alldeles vitt ute. Min lycka är total!

Det var här allting började

Ursäkta för att bilderna sitter ihop. Av någon anledning blir det så när jag bloggar från mobilen…

I helgen är jag hemma och blir bortskämd av mamma och pappa. Bor i mitt gamla tonårsrum som numera har blivit ett bibliotek. Om jag klagar? Knappast! Man kan väl säga att det var här mitt bokintresse föddes. Jag är hopplös när jag går på fest, hamnar alltid med näsan i någon spännande bok.

Här finns bland annat en hel hylla Nora Roberts. Och Margit Söderholm. Historisk romance när den är som bäst. Lånar med mig Anna Fredrikssons Tisdagsklubben också, den har jag tänkt läsa men inte hunnit med än. Bokhögen på mitt nattduksbord bara växer.

Envisa karaktärer och berättarperspektiv


Perspektiv: Jag. Iförd mina nya brills som jag tycker får mig att se väldigt kulturig och författaraktig ut.

Det som snurrar i mitt huvud just nu är att jag vill göra om min kvinnliga huvudkaraktär. Jag har så svårt att komma överens med A och känna sympati för henne. Tror att vi är alltför envisa båda två. Såhär är det: Jag har utsatt henne för (relativt) hemska saker tidigare i livet. Tyvärr fick det konsekvensen att hon blev alltför hårdhudad och jag kan inte riktigt hitta rätt röst för henne.

Lösning: Jag försöker mjuka upp henne och göra henne mer sympatisk. Det kommer nog att bli bra, även om det innebär massor av arbete, men så löser det lite andra problem i farten. Exempelvis så förstår jag  nu hennes fäbless för att fylla sin garderob med enbart dräkter i svart, grått och marinblått.

Återstår att reda ut: Berättarperspektivet.
Idag skriver jag i tredjepersonsperspektiv. Förmodligen för att de flesta böcker jag läser använder just detta perspektiv och jag känner mig bekväm med det. Utmaningen blir att hitta balansen så att läsaren trots detta perspektivet kommer nära karaktärerna. Därför funderar jag på att testa att byta till förstapersonsperspektiv. En spännande uppgift eftersom jag ger mig ut på okänt vatten, men jag räds inte. Hissa seglen så skriver vi om prologen!

Vilket perspektiv använder ni helst? Och varför?

När sockersuget sätter in

Efter skrivpasset igår – som gick helt okej men inte mer än så – fick jag ett sådant jäkla sötsug. Så jag snodde ihop ett chokladgodis med flingor. Det här gjorde jag ofta när jag var barn, Ugglas frasgodis hette de, ur Nalle Puhs kokbok. Så. Jäkla. Gott. Jag åt en till frukost också.

Månskensstranden har jag snart läst ut och jag behöver tips på en mysig bok att ta med mig på helgens resa. Vad kan ni rekommendera? Gärna mysig bok typ feelgood eller romance. Absolut krav är att den slutar lyckligt!

Slutet

Rent manusmässigt så har jag två tankar som snurrar i huvudet just nu. Dels är det Slutet – med stort S. I stort sett alla karaktärer som figurerat i boken ska befinna sig på samma fest så det gäller att hålla tungan rätt i munnen. Dels funderar jag på om jag låtit en bikaraktär ta lite för mycket plats. Hennes historia ligger mig väldigt nära och kanske var det just därför som hon fick komma fram och berätta det hon ville. Men nu innebär det också att jag måste låta henne berätta klart och då vet jag inte riktigt om det passar tillsammans med de övriga slutscenerna…

Hrm. Det återstår att se. Ikväll ska jag göra ett ryck och förhoppningsvis hinner jag börja skissa på slutscenen. Är lite ledsen över att jag åker bort i helgen och missar en massa värdefull skrivtid,  men den här resan har varit planerat länge.

Glömde mitt manus

Lördagens fest var så rolig! Vi cyklade runt till fyra olika personer – ost, kex och vin hos första, varmrätt hos andra, efterrätt hos tredje och sen efterfest hos fjärde. Så najs! Skulle gärna gå på en liknande fest igen. Det blir liksom aldrig tråkigt. Och skulle man märka att festen dör, ja då drar man bara vidare till nästa!

Det blev lite sent så söndagen var en aning seg men jag tillbringade dagen med att sy en kavaj. Nästan helt klar, bara ärmarna ska fast – ett rent h-vete som jag gav upp klockan 20.00 efter att ha sytt non-stop i ca fem timmar. För en gång skull gick det nästan en hel dag utan att jag tänkte på manuset. Fick nästan dåligt samvete när jag insåg det. Ser ni förresten att det bara är ynka 8 % kvar? Eller 5 430 ord om man så vill. Hurra! Om allt går som det ska kommer jag tusen ord närmare under mitt skrivpass imorgon och sedan knyter jag ihop säcken lagom till lucia. Jag ser ljuset!