Känslor och det förflutna

Igår passerade jag 36 000 ord. Jag vet inte riktigt hur många ord den här boken kommer att sluta på men siktar på 60 000-70 000. Alltså har jag passerat hälften. Mucho nice!

Jag har ett mindre problem som jag har funderat på ett tag – ingenting värre än att mina två huvudpersoner måste befinna sig på samma ställe inför en viktig händelse i boken – och igår slängde jag in en ny scen som jag tror kommer att lösa problemet. (Puh vilken lång mening…! Är det okej att skriva så långa meningar??) Idag tänker jag slutföra scenen, mer än så lär jag inte hinna. Scenen innehåller många känslor som ska fram och några pusselbitar från det förflutna ska avslöjas, så här krävs fingertoppskänsla! Önska mig lycka till 🙂

2 reaktioner på ”Känslor och det förflutna

  1. Elisabet Nielsen skriver:

    Visst är det OK att skriva långa meningar! Bara man ser till att läsarna sedan inte trasslar in sig i dem och går vilse i texten. Och att man håller koll på att man placerar skiljetecknen rätt och undviker syftningsfel (kan få också den mest entusiastiska och lojala läsare att sladda rakt ut i spenaten).

    Den bästa dynamiken i en text är, har jag lärt mig efter åtskilliga skrivarkurserser, en väl avvägd blandning av korta och långa meningar. Enbart långa meningar riskerar att ge snåriga texter. Medan texter med enbart korta meningar lätt upplevs som staccato (och irriterande att läsa).

    Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *