Nu tar jag nästa steg

Först och främst, tack för alla stöttande kommentarer i förra inlägget. Ni vet att ni är guld värda eller hur? Att jag överhuvudtaget orkar streta vidare när det känns som att fötterna sitter fast i ett kärr är mycket tack vare er!

Efter den förra veckans funderingar har jag tillbringat helgen med att fundera lite till. Igår (söndag) var det sedan långt tillbaka planerat en skrivdag tillsammans med mina vänner A-K och Matilda. Vi befinner oss alla tre i det stadiet då våra manus har vilat, vi har läst igenom och står nu inför en redigeringsrunda.

Vi pratade en hel del. Både om skrivandet och annat. Men vi jobbade även med våra manus. Jag har ju sagt att jag ska ta det lugnt under hösten. Och det tänker jag stå fast vid. Nästa steg (godkänt av mina vänner) blir att skissa klart på Ava och sedan skriva en del lösa scener för att sätta henne på prov. Att lära känna henne lite närmare. Huruvida dessa scener kommer att flytta in i manuset eller inte är oklart. Därefter kommer jag att skissa på några dramatiska kurvor. För att se till att det finns ett naturligt flöde i såväl karaktärernas känslor som de externa händelserna.

Rent tidsmässigt ska jag lägga in lite längre skrivpass varannan helg. Inte skriva måndagar och fredagar (av erfarenhet vet jag att jag inte har energi till det) men tisdagar, onsdagar och torsdagar ska jag försöka få in 1-timmes pass.

Jag tror att det kommer att bli bra. Jag har en lös resplan. Snart lyfter planet och jag är försiktigt positiv till vad som kommer att hända!

Vet ni vad…

… jag känner mig som världens sämsta bloggare just nu. Men brödjobbet har verkligen tagit all energi den senaste tiden. Många resor och så massor att göra plus att jag lider av ”duktig flicka-syndromet” vilket gör att jag vill visa mig glad, pigg och framåt hela tiden. Till slut pyser luften ur en. Som en skrumpen ballong.

Läsningen går i alla fall framåt. Jag försöker blunda för det faktum att jag just nu hatar min text. Den känns platt, stolpig och inte alls fantastisk. Jag försöker bara härda ut och igenom det. Tänker att målet är att jag ska komma igenom manuset. Sedan när jag gjort det, får jag fundera på hur jag ska kunna lyfta upp det till en ännu bättre nivå. Att jag har haft fyra testläsare och en lektör som säger att det är bra och att det med lite jobb kan finnas förlag som kan vara intresserade i framtiden känns just nu skrattretande.

Jag vill inte påstå att det är skrivkramp. Jag skriver ju inte ens! Men läskramp kanske är ett nytt uttryck vi ska mynta? Nåja. Att acceptera känslan brukar vara det bästa sättet för mig. Inte analysera sönder det för då gräver jag en ännu djupare grop. Jobba vidare, sätta upp små mål och belöna mig själv när jag når dem.

Ikväll blir det läsning med en skål ostbågar. Imorgon inflyttningsfest hos svärföräldrarna med skumpa och skaldjur. Livet kunde ju vara sämre! Kram på er!

Den här veckan…

… känns det fortfarande som att jag går på i 150 km/timme. Har bara hunnit till sida 88 i manuset – planen var att jag skulle hunnit till sida 121 igår. Men det har varit så mycket i helgen. I går var jag och maken på Nour El Refais show ”En komisk depression”. När vi kom hem var jag så slut. Tänkte att jag säkert kan läsa igenom dagens sidor på under en timme, men vad ger det när jag är trött i huvudet? Så jag tände mina ljus, lade upp benen på köksstolen och fortsatte läsa Sonjas andra chans. (För övrigt är jag fast, underbar bok!)

Med anledning av det ser min vecka ut som följer:
Måndag: Läsa s. 88-130.
Tisdag: Läsa s. 130-170
Onsdag: Social kväll, ingen läsning
Torsdag: Läsa s. 170-215.
Fredag: Middag hos svärföräldrarna, ingen läsning.
Lördag: Plöja sista sidorna 215-256
Söndag: Skrivdag med mina författarkollegor A-K och Matilda. Återstår att se vad jag ska sätta tänderna i.

Som ni märker har jag varit tvungen att dra upp tempot på läsningen, från planerade 30 sidor till ca 40 sidor. Det är inte så farligt. Det kommer att gå bra. Fortsättning följer!

Sköna söndag

Sköna söndag! Tända ljus, te och valet mellan två fantastiska svenska författarinnor. Kan inte bestämma mig för om jag är sugen på feelgood eller romance…

Utöver det kämpar jag vidare med mitt manus. Är på sida 88 nu, målet för dagen är sida 121. Det betyder att jag är ungefär halvvägs. Ångesten leker tittut med mig. Ibland tycker jag att det är riktigt okej. Andra gånger vill jag bara stöna högt. Vilken tur att jag har lyxen att kunna skriva om det jag inte gillar! 

Planerar för att planera skrivandet

Jag planerar för fullt inför min skrivbok. Igår köpte jag en ny Leuchtturm, alltså en likadan bok som jag redan har till min vanliga planering, min Bullet Journal. Jag har fått en del frågor om vad det här Bullet Journal egentligen är. Och jag kan lova att det kommer ett inlägg! Ska bara ta lite foton ur min egen BuJo. En bild säger mer än tusen ord. Eller? 😉 Vill du redan nu läsa lite om vad det är jag egentligen snackar om, kolla in hemsidan från killen som drog igång allt detta: Ryder Carroll

Men såhär tänker jag i alla fall att jag vill fylla upp min skrivbok. Tanken är alltså att skrivboken, till skillnad från min vanliga BuJo, ska vara enklare rent layoutmässigt och helt fokuserat på skrivande. Jag kommer exempelvis inte att ha någon årsöversikt, utan helt planera utifrån hur min månad ser ut och sedan enkla dagliga planer över mitt skrivpass. Plus dagbok, tabell över vilket datum+tid jag arbetat, vad jag gjorde (skrev/läste) samt känslan före och efter skrivpasset.

Det kan låta rörigt, jag vet. Det är lite rörigt för mig också. Men jag har en vision och med lite tankeverksamhet innan ska det nog bli bra! Det fina med Bullet Journaling är att man kan ändra layouten och upplägget om man känner att det inte fungerar 🙂

Längst fram skulle jag vilja ha ett citat från en skrivande person! Har du något favoritcitat att dela med dig av?

Skrivbok

Idag och imorgon är jag ute och reser igen. Manusläsningen får alltså stryka på foten men dessa två får hänga med! Min BuJo och bok nr 2 i serien om bröderna MacKade. Pocket är bäst när man är ute och reser! Och ljudböcker. Just nu lyssnar jag på Kalla mig Amanda av Josefine Sandblom. Feelgood eller chiclit, jag har svårt att avgöra vilket. Men rolig är den! Får hålla mig från att skratta pinsamt högt på tåget.

Jag har skrivit ner en hel del idéer i min BuJo, hela sex sidor med olika tankar om hur jag kan utveckla manuset. Så igår började jag fundera kring en skriv(dag)bok. I början av råmanusfasen skrev jag några rader efter varje skrivpass. Det är både kul, hemskt och väldigt värdefullt att kunna gå tillbaka och se hur känslorna i processen upprepar sig. Men sedan råmanusfasen har jag inte fört någon skrivdagbok. Annat än här på bloggen. Men jag skulle vilja ha något mer strukturerat. I likhet med hur en BuJo är uppbyggt. Kunna skriva in vilken dag jag har skrivit, hur många timmar, vad jag gjorde, hur det kändes, tankar inför nästa skrivpass m.m. Kanske skriva ihop en överlevnadsguide för när skrivkrampen sätter in. Hur löste jag det förra gången?

Åh så peppad jag blev nu. Peppad inför skrivboken, peppad inför helgen då jag ska umgås med Ava och min ritrulle.

Dags för omskrivning nr 3

Det är dags att ta tag i manuset igen. Jag känner det i hela kroppen. Alla tankar och idéer har hunnit landa efter all feedback. Nu vill jag testa dem i verkligheten och se om de fungerar så bra som jag tror! Men riktigt redo är jag inte. Först måste jag hitta tillbaka in i texten. Ca 30 sidor om dagen ska jag läsa igenom. Skriver ner tankar under tiden i ett block, samtidigt som jag markerar varje scen enligt färgkoden ”Okej”, ”Ta bort” eller ”Redigera”. Efter mina 30 sidor skriver jag ner övergripande reflektioner. Det känns bra.

För er som kommenterade förra inlägget, stort tack för all pepp! Samtalet med lektören gick bra. Det blev ett väldigt dynamiskt samtal där jag lyfte fram de förändringar som jag tänker göra och andra, mer lösa, tankar. En förändring som jag var 99 % säker på möttes med ett ”Jaaa… haa…?” Följt av lång paus. Såhär i efterhand fattar jag varför det inte är någon bra idé. Men vi möttes halvvägs. Jag ska inte stryka personen M. Däremot ska han få en annan typ av roll som fortfarande är avgörande för handlingen.

Till er som har anlitat lektör eller ska göra det. Se till att det ingår ett uppföljande samtal. Dels för att du får chansen att ställa frågor och kan be lektören att förtydliga delar av utlåtandet. Dels för att du kan bolla de nya idéer som du har med ett proffs som känner din text lika väl som dig själv.

Uppföljande samtal och mer feedback

Någon som lyssnat på senaste avsnittet av Skriv en bestseller? Det var nästan som om de hade läst mitt inlägg om det där med ångesten över att inte vara en författare som skriver viktiga böcker. Jag blev så glad över att det finns andra författare som känner likadant som jag. Och då är ändå Eriksson och Schulman framgångsrika och storsäljande författare. Att deras böcker går hem hos läsarna verkar inte dämpa den lilla rösten i huvudet som envist väser Se till att få in ett viktigt ämne så att du kan bli recenserad på kultursidorna. Skriv inte en flamsig berättelse om två personer som hittar kärleken. Tänk stort! Tänk Simona Ahrnstedt.

Problemet är att jag inte är Simona Ahrnstedt. Jag är Kristina Westling. Och jag vill skriva mysiga, underhållande böcker. Självklart med trovärdiga karaktärer som, likt vanliga människor, har problem som de tampas med och en rejäl konflikt som ställer till det för dem.

Imorgon ska jag ha ett uppföljande samtal med lektören. Efter en månad med min rynkande panna djupt ner i utlåtandet och sex fulla sidor med reflektioner är jag redo för samtalet. Jag kommer att ha ihjäl minst en person (= stryka hen ur handlingen. Inget mord. Det är ingen deckare jag skriver), möjligen två personer. Utsätta en karaktär för det hemska att bli uppsagd från jobbet. Och en tredje samt fjärde person kommer att få mer utrymme. Eftersom samtliga testläsare har tyckt om dem så mycket. Det gör mig väldigt, väldigt glad. När jag får höra att jag lyckats skapa trovärdiga och sympatiska karaktärer.

En del av dessa funderingar har jag bollat med fina A-K i söndags när jag fick feedback. För övrigt väldigt konstruktiv och matnyttig feedback. Det blev fyra hela A4 med kommentarer som jag krafsade ner. Underbart! Vi satt i tre hela timmar och pratade manus, samtidigt som vi drack te och myste med tända ljus. A-K, jag ser fram emot att återgälda tjänsten när du är redo att låta mig läsa ditt manus 🙂

Men innan samtalet imorgon ska jag kurera min förkylning som bestämde sig för att göra en – icke önskad – comeback. Kram på er!

Äntligen fredag!

Äntligen fredag! Som jag har längtat! Onsdag och torsdag var det ganska fullt upp på jobbet och efter den sena kvällen som blev med anledning av Books & Dreams är jag ganska slut. Helgen är verkligen efterlängtad.

Imorgon ska jag tillbringa hela dagen i Stockholm med föräldrarna som är på besök med anledning av Lidingöloppet. På kvällen går vi ut och äter, en tradition sedan flera år tillbaka. Italienskt ska det bli, jag som älskar italienskt! Söndagen blir lugn men samtidigt pirrig. Då kommer nämligen A-K förbi för att ge feedback på mitt manus. Hon har meddelat att hon gillar och är imponerad, men jag ser verkligen fram emot att höra vad hon egentligen tycker. Samt diskutera alla tankar som jag går runt och bär på. Eller egentligen bär jag inte runt på dem, jag har totalt 6 fulla sidor i min Bullet Journal som jag fyllt tankarna med.

Hoppas att du får en underbar helg! Oavsett om du planerar att skriva, läsa eller samla inspiration 🙂

Books & Dreams

Gårdagskvällen tillbringade jag och mina författarvänner A-K och Matilda på Books & Dreams i Stockholm. Fantastiska Oscarsteatern fylldes till bredden med bokälskare. Mest kvinnor i 50-års åldern. Men även en och annan i åldern 30 minus (*vinkvink*) och män (Grattis Mats som vann ett bokpaket i lottdragningen!)

Vad ska man säga om kvällen? Hrm… det var inte riktigt som jag förväntade mig även om jag inte vill säga att det var bortkastade pengar. Det som drog ner betyget var att jag kände att många av intervjuerna handlade mer om författarna själva snarare om deras författarskap. Dessutom kändes det som att vi i publiken främst var där för att övertalas att köpa böckerna. Vilket å andra sidan såklart är vad jag själv hade önskat få ut som författare – sälja mina böcker, möta nya läsare och krama om gamla. Som läsare kändes det dock lite… tråkigt.

Höjdpunkten på kvällen var Åsa Hellberg och Emelie Schepp.
Åsa har haft som mål att en gång stå på Oscarsteaterns scen, vilket hon uppnådde igår, och dessutom gjorde det underbart bra. Allvar blandades med ömsom humor och ironi. Självklart köpte jag senare boken, men det hade jag också planerat att göra.
Emelie var proffsig ut i fingerspetsarna och här fick jag nog med mig mest inspiration till mitt eget författarskap om det eventuellt skulle bli egenutgivning i framtiden.

Skulle jag rekommendera aspirerande författare att besöka Books & Dreams? Ja och nej. Det är ett underbart event som man kan uppskatta som läsare i det att man får lära känna författare mer. Förvänta dig däremot inte att få massor av tips om hur författare får sina idéer eller hur deras skrivprocess går till.